Var nyss ett inslag om "sockerberoende" i Aktuellt där nåt stolpskott tycktes hävda att socker frisätter dopamin på ett sätt som i förlängningen kan leda till ett beroende jämförbart med drogberoende, vilket ju inte stämmer nånstans...
Dopamin frisätts när människor gör saker de mår bra av, bland annat just för att vi ska motiveras att göra saker som får oss att må bra... detta går ju inte alls jämföra med t.ex. amfetamin, som direkt frisätter dopamin i ojämförbart stora mängder och som om det används kontinuerligt rubbar hela hjärnans kemiskt-biologiska balans...
Sötsaker käkar man för att det är gott och har man ett "sockerberoende" torde det ju bero på brist på självdisciplin, eller möjligen i allvarligare fall bakomliggande psykisk ohälsa, inte på att man är fysiskt beroende av socker... bah!
Vad tycker ni?
Man har ju inte ett fysiskt beroende av humor bara för att man mår bra (dopamin frisätts) när man skrattar...
ekivok ekvilibrist: har man ett "sockerberoende" torde det ju bero på brist på självdisciplin
Slutdiskuterat. 
Jag har svårt att förstå hur ett sockerberoende skulle kunna vara mindre allvarligt än resterande beroende. Drogen i sig är enbart ett symptom, det är anledningen till varför man missbrukar den som är huvudpoängen.
Cobrak: Jag har svårt att förstå hur ett sockerberoende skulle kunna vara mindre allvarligt än resterande beroende. Drogen i sig är enbart ett symptom, det är anledningen till varför man missbrukar den som är huvudpoängen.
Om du har ett sockerberoende och inte får i dig nåt socker på ett par dagar börjar det klia i fingrarna, du får impulser att köpa sötsaker, blir kanske lite irriterad när du inte får nåt...
Om du har ett heroinberoende och inte får i dig heroin på ett par dagar skiter du på dig och kaskadspyr... vridande i dödsångest, skakningar, sömnlöshet... osv. osv.
Det är helt enkelt inte jämförbart. Däremot kan man såklart prata om sockerberoende som ett rent psykologiskt tillstånd, där det mycket riktigt finns anledningar till varför man utvecklat ett psykiskt beroende av något som får en att må bra, något som tröstar, något som gör att man slipper tänka och känna, vad det än må vara...
socker äla farligt.. få värsta graden av diabetes
Dopamin grejen är dock sann, så man kan bli "beroende"( inte riktigt men..)
ekivok ekvilibrist:
Om du har ett sockerberoende och inte får i dig nåt socker på ett par dagar börjar det klia i fingrarna, du får impulser att köpa sötsaker, blir kanske lite irriterad när du inte får nåt...Om du har ett heroinberoende och inte får i dig heroin på ett par dagar skiter du på dig och kaskadspyr... vridande i dödsångest, skakningar, sömnlöshet... osv. osv.
Det är helt enkelt inte jämförbart. Däremot kan man såklart prata om sockerberoende som ett rent psykologiskt tillstånd, där det mycket riktigt finns anledningar till varför man utvecklat ett psykiskt beroende av något som får en att må bra, något som tröstar, något som gör att man slipper tänka och känna, vad det än må vara...
Konsekvenserna där bland annat abstinensen inkluderas må vara annorlunda, men inte tänket bakom missbruket. Som du nämner i sista stycket är det ett psykologiskt tillstånd som drivs av beroendekraften vilket onekligen omfattar det stora problemet, inte sockret i sig. För att inte tala om att socker kan trigga missbrukares huvuddrog.
herkuled: Dopamin grejen är dock sann, så man kan bli "beroende"( inte riktigt men..)
Fast dopamingrejen är sann för det mesta man gör som får en att må bra. Det är det som är grejen med dopamin.
ekivok ekvilibrist:
Fast dopamingrejen är sann för det mesta man gör som får en att må bra.
Precis, man kan bli beroende av vad som helst om det finns i tilltäckligt stor tillgång, tex datorberoende, träningsberoende. Det kan få en att må bra i lagom mängder men om man överdoserar kan det få dåliga konsekvenser.
Cobrak: Konsekvenserna där bland annat abstinensen inkluderas må vara annorlunda, men inte tänket bakom missbruket. Som du nämner i sista stycket är det ett psykologiskt tillstånd som drivs av beroendekraften vilket onekligen omfattar det stora problemet, inte sockret i sig. För att inte tala om att socker kan trigga missbrukares huvuddrog.
Jag förstår hur du menar, men det verkar som att vissa vill mena att det ska betraktas som ett medicinskt tillstånd jämförbart med alkoholmissbruk, heroinmissbruk etc. Det är det som är det tokiga här. Det enda medicinska rådet man rimligen kan få om man äter ohälsosamma mängder socker är att inte äta ohälsosamma mängder socker.
Läs på lite för helvete innan du öppnar käften, jag har personer i min närhet som är sockerberoende och det är ungefär jämförbart med en pundare...
SvenskWithAttitude:
Läs på lite för helvete innan du öppnar käften, jag har personer i min närhet som är sockerberoende och det är ungefär jämförbart med en pundare...
Tragiskt. Av ren nyfikenhet, hur blev den personen "sockerberoende"? Dålig uppväxt eller började det i vuxen ålder?
O.G.:
Tragiskt. Av ren nyfikenhet, hur blev den personen "sockerberoende"? Dålig uppväxt eller började det i vuxen ålder?
Dåligt förhållande till socker i ung ålder...
ekivok ekvilibrist:
Det enda medicinska rådet man rimligen kan få om man äter ohälsosamma mängder socker är att inte äta ohälsosamma mängder socker.
Byt ut "äter ohälsosamma mängder" till missbruka istället, för det är precis vad det är i ett beroende. Och det omfattar alla typer av sådana.
