InABox: Dessa är i allra högsta grad medicinska diagnoser, så en sådan extrem skepsis mot ett genuint beroende av något som vi är utformade att högakta känns bara märkligt.

Spelberoende verkar vara en mer eller mindre vedertagen medicinsk diagnos, men inte träningsberoende eller sockerberoende. Varför ska man inte vara skeptisk?

ekivok ekvilibrist:

Spelberoende verkar vara en mer eller mindre vedertagen medicinsk diagnos, men inte träningsberoende eller sockerberoende. Varför ska man inte vara skeptisk?

Menar du spel om pengar eller bara dataspelande i allmänhet?

ekivok ekvilibrist: Vad finns det för belägg för att socker ger en "väldigt specifik kemisk kick"? Vad innebär det ens?

Belöningssystemet är kemiskt, likaså de spänningsrelaterade reaktioner spel innebär. Kroppen belönar en för att äta socker, inte på minsta vis orimligt att man kan bli beroende av detta, till och med troligt. Generell skepsis är inte detsamma som specifikt utvald.

ekivok ekvilibrist: Spelberoende verkar vara en mer eller mindre vedertagen medicinsk diagnos, men inte träningsberoende eller sockerberoende. Varför ska man inte vara skeptisk?

Ortorexi är ju definitivt en grej och jag personligen svävar hela tiden på gränsen och var rentav nära på att trilla dit en gång. Kicken jag får av träning hittar jag inte direkt någon annanstans.

InABox: Belöningssystemet är kemiskt, likaså de spänningsrelaterade reaktioner spel innebär. Kroppen belönar en för att äta socker, inte på minsta vis orimligt att man kan bli beroende av detta, till och med troligt. Generell skepsis är inte detsamma som specifikt utvald.

Givetvis belönar kroppen en när man äter socker, men det gäller även fett och antagligen all form av föda. Normala mängder dopamin frisätts just för att man ska bli motiverad att utföra ett visst beteende som är evolutionärt fördelaktigt. Möjligen är det lättare att bli beroende av socker än mycket annan föda just eftersom det är så energirikt, men hur skulle det motivera en helt egen medicinsk diagnos? Räcker det verkligen för att man ska kunna betrakta socker som en sorts drog?

InABox: Ortorexi är ju definitivt en grej och jag personligen svävar hela tiden på gränsen och var rentav nära på att trilla dit en gång. Kicken jag får av träning hittar jag inte direkt någon annanstans.

Jag har heller inte förnekat att det är en grej. Beteenden kan direkt och indirekt påverka belöningssystemet i hjärnan och motivera oss att upprepa dem konstant. Men det betyder inte att beteendena i sig är beroendeframkallande i en rent medicinsk mening, eller att diagnoser kopplade till de specifika beteendena är motiverade.

ekivok ekvilibrist:

Givetvis belönar kroppen en när man äter socker, men det gäller även fett och antagligen all form av föda. Normala mängder dopamin frisätts just för att man ska bli motiverad att utföra ett visst beteende som är evolutionärt fördelaktigt. Möjligen är det lättare att bli beroende av socker än mycket annan föda just eftersom det är så energirikt, men hur skulle det motivera en helt egen medicinsk diagnos? Räcker det verkligen för att man ska kunna betrakta socker som en sorts drog?

Jag har heller inte förnekat att det är en grej. Beteenden kan direkt och indirekt påverka belöningssystemet i hjärnan och motivera oss att upprepa dem konstant. Men det betyder inte att beteendena i sig är beroendeframkallande i en rent medicinsk mening, eller att diagnoser kopplade till de specifika beteendena är motiverade.

Jag hållet med dig, sockerberoende förtjänar ingen riktigt beroendediagnos då den inte har fysiska påverkningar.

ekivok ekvilibrist: Givetvis belönar kroppen en när man äter socker, men det gäller även fett och antagligen all form av föda.

Socker är extremt, annars hade det inte varit så bra som godis. Finns en anledning till att vissa livsmedelsföretag stoppar socker i allt de kommer över.

ekivok ekvilibrist: Möjligen är det lättare att bli beroende av socker än mycket annan föda just eftersom det är så energirikt, men hur skulle det motivera en helt egen medicinsk diagnos? Räcker det verkligen för att man ska kunna betrakta socker som en sorts drog?

Det motiverar väl en egen diagnos ifall det är vanligt? Är det ett gäng människor som uppvisar samma skadliga beteende bör det ju kategoriseras. Man behöver inte klassificera socker som en drog för att vidkänna att det kan vara beroendeframkallande.

ekivok ekvilibrist: Jag har heller inte förnekat att det är en grej. Beteenden kan direkt och indirekt påverka belöningssystemet i hjärnan och motivera oss att upprepa dem konstant. Men det betyder inte att beteendena i sig är beroendeframkallande i en rent medicinsk mening

Ser inte distinktionen.

ekivok ekvilibrist:

Ja, och ätstörningar som anorexia och bulimi är exempel på medicinska diagnoser som är psykologiskt betingade. Bara för att det finns något som heter sockerberoende betyder det inte att det är nån sorts vetenskapligt grundad medicinsk diagnos, som har en fullt kartlagd och förklarad koppling till sockrets påstådda beroendeframkallande verkan. Det handlar väl snarare om beroendebeteende, där beteenden som råkar vara njutningsfulla har en viss påverkan på det centrala nervsystemet, i de områden och signalsubstanser som styr motivation och annat.

Svara mig gärna med något annat än one liners, så att jag vet att jag kommunicerar med en tänkande människa...

Fast ökar sockret verkligen mängden dopamin som frisätts? Jag tror snarare, utan att vara expert såklart, att det är själva beroendebeteendet som påverkar dopaminreceptorerna på lång sikt. Borde inte ett fettberoende ge en liknande effekt på det centrala nervsystemet?

ekivok ekvilibrist:

Samt/eller: frisätter verkligen sockret i sig dopamin?

vad jag har förså frisätter socker dopamin absolut. jag läser just nu till sjuksköterska och har nyligen haft föreläsning i ämnet. kan absolut ha fel men det är så jag minns det. fett är ju energi som är socker men det går ju inte liks snabbt som rent socker i godis och cola typ. 

är lite full så kanske skriver fel ber om ursäkt isåfall eh

InABox: Socker är extremt, annars hade det inte varit så bra som godis. Finns en anledning till att vissa livsmedelsföretag stoppar socker i allt de kommer över.

Ett uppenbart skäl är ju att det är gott. Socker gör att nästan all mat smakar lite, lite bättre. Upplever man att något smakar gott, så triggar det säkerligen belöningssystemet. Men det är inte samma sak som att själva sockret i sig är upphovet, att det är det man blir beroende av på samma sätt som t.ex. amfetamin, som har en direkt och mycket stor påverkan på dopaminreceptorerna.

Däremot kan såklart socker ha andra egenskaper som gör att man lättare blir beroende av det än annan föda, kanske inhiberas dopaminreceptorerna snarare än exciteras? Man kanske trubbas av och behöver större mängder för att det ska upplevas som njutbart (ja, här ska erkännas att det blir ganska likt tolerans för droger). Parat med att det är såpass energirikt som det är, så förstår man ju att det är lätt att utveckla ett beroendebeteende.

InABox: Det motiverar väl en egen diagnos ifall det är vanligt? Är det ett gäng människor som uppvisar samma skadliga beteende bör det ju kategoriseras. Man behöver inte klassificera socker som en drog för att vidkänna att det kan vara beroendeframkallande.

Men med beroendeframkallande menar man att det är själva substansen och dess fysiologiska verkan som är boven i dramat, vilket gäller för många droger men förmodligen inte för socker och annan föda. Drogberoende har såklart också en stark psykologisk komponent, vilket bara gör det mer svårartat.

Det jag tänker är att ett beroende av socker till övervägande del alltså har psykologiska orsaker. Kanske bör en diagnos vara mer övergripande och rymma alla slags beroende av mat, men att man ska vara särskilt vaksam på socker. Märk nu väl att jag aldrig har förnekat att hjärnans belöningssystem skulle ha något med saken att göra, tvärtom är det ju det som driver beroendebeteendet. En diagnos borde fokusera på det här beteendet och inte sockret i sig, är väl vad jag hävdar...

höna: vad jag har förså frisätter socker dopamin absolut. jag läser just nu till sjuksköterska och har nyligen haft föreläsning i ämnet. kan absolut ha fel men det är så jag minns det. fett är ju energi som är socker men det går ju inte liks snabbt som rent socker i godis och cola typ.

All mat frisätter dopamin, men sen finns det som jag förstått det mekanismer som gör att frisättningen mattas av, som gör att man till slut tröttnar på att ständigt äta en viss föda. Enligt den här artikeln skiljer sig socker från annan föda i det här hänseendet, men det hänvisas ju inte till några källor... :  http://www.medicaldaily.com/how-does-sugar-affect-your-brain-turns-out-very-similar-way-drugs-and-alcohol-295034

Det som gör det svårt här är just att all mat frisätter dopamin, på ett i högsta grad naturligt sätt. Medan droger gör det på ett direkt och extremt sätt, vilket bäddar för ett beroende. Med tanke på detta, är det inte helt i sin ordning att vara skeptisk till sensationalistiska jämförelser mellan drogberoende och beroende av mat?

Tänk såhär: vad är orsaken till att man blir beroende av socker? Är det att man av psykologiska skäl börjar äta för mycket socker (dvs. ett beteende), vilket i längden orsaker en viss avtrubbning av belöningssystemet? Eller är det själva sockret i sig som gör att man blir beroende direkt?

Man kan äta normala mängder socker varje dag utan att i fysiologisk mening bli beroende, men det här gäller inte för förhållandevis små dagliga doser av amfetamin. Man blir garanterat beroende av amfetamin om man tar det dagligen. Därför är det rimligt att betrakta amfetaminberoende som en sorts specifik medicinskt diagnos, medan sockerberoende om något är en del av ett mer övergripande beroendebeteende som råkar vara riktat mot socker.

ekivok ekvilibrist:
Tänk såhär: vad är orsaken till att man blir beroende av socker? Är det att man av psykologiska skäl börjar äta för mycket socker (dvs. ett beteende), vilket i längden orsaker en viss avtrubbning av belöningssystemet? Eller är det själva sockret i sig som gör att man blir beroende direkt?

Man kan äta normala mängder socker varje dag utan att i fysiologisk mening bli beroende, men det här gäller inte för förhållandevis små dagliga doser av amfetamin. Man blir garanterat beroende av amfetamin om man tar det dagligen. Därför är det rimligt att betrakta amfetaminberoende som en sorts specifik medicinskt diagnos, medan sockerberoende om något är en del av ett mer övergripande beroendebeteende som råkar vara riktat mot socker.

Vi får ha diskussion om detta på onsdag. Paddeln väntar på din häck.

ekivok ekvilibrist:

Ett uppenbart skäl är ju att det är gott. Socker gör att nästan all mat smakar lite, lite bättre. Upplever man att något smakar gott, så triggar det säkerligen belöningssystemet. Men det är inte samma sak som att själva sockret i sig är upphovet, att det är det man blir beroende av på samma sätt som t.ex. amfetamin, som har en direkt och mycket stor påverkan på dopaminreceptorerna.

Däremot kan såklart socker ha andra egenskaper som gör att man lättare blir beroende av det än annan föda, kanske inhiberas dopaminreceptorerna snarare än exciteras? Man kanske trubbas av och behöver större mängder för att det ska upplevas som njutbart (ja, här ska erkännas att det blir ganska likt tolerans för droger). Parat med att det är såpass energirikt som det är, så förstår man ju att det är lätt att utveckla ett beroendebeteende.

Men med beroendeframkallande menar man att det är själva substansen och dess fysiologiska verkan som är boven i dramat, vilket gäller för många droger men förmodligen inte för socker och annan föda. Drogberoende har såklart också en stark psykologisk komponent, vilket bara gör det mer svårartat.

Det jag tänker är att ett beroende av socker till övervägande del alltså har psykologiska orsaker. Kanske bör en diagnos vara mer övergripande och rymma alla slags beroende av mat, men att man ska vara särskilt vaksam på socker. Märk nu väl att jag aldrig har förnekat att hjärnans belöningssystem skulle ha något med saken att göra, tvärtom är det ju det som driver beroendebeteendet. En diagnos borde fokusera på det här beteendet och inte sockret i sig, är väl vad jag hävdar...

All mat frisätter dopamin, men sen finns det som jag förstått det mekanismer som gör att frisättningen mattas av, som gör att man till slut tröttnar på att ständigt äta en viss föda. Enligt den här artikeln skiljer sig socker från annan föda i det här hänseendet, men det hänvisas ju inte till några källor... :  http://www.medicaldaily.com/how-does-sugar-affect-your-brain-turns-out-very-similar-way-drugs-and-alcohol-295034

Det som gör det svårt här är just att all mat frisätter dopamin, på ett i högsta grad naturligt sätt. Medan droger gör det på ett direkt och extremt sätt, vilket bäddar för ett beroende. Med tanke på detta, är det inte helt i sin ordning att vara skeptisk till sensationalistiska jämförelser mellan drogberoende och beroende av mat?

nu känner jag att min förmåga att tala om detta börjar ta slut. men det känns ju som att socker är ett livsmedel som frisätter mer än andra livsmedel. vi blir ju uppåt i varv en kort stund för att sedan bli trötta, kanske har å göra med att det snabbt får oss att må bra, likt koffein och även droger fungerar ju så. vi behöver väl mer och mer för kicken då liksom. 

äh jag vetifan, nu babblar jag bara på, nu har jag inget mer att säga haha 🙁 återkommer om jag hittar något mer revolutionerande. 

ekivok ekvilibrist:

Om du har ett sockerberoende och inte får i dig nåt socker på ett par dagar börjar det klia i fingrarna, du får impulser att köpa sötsaker, blir kanske lite irriterad när du inte får nåt...

Om du har ett heroinberoende och inte får i dig heroin på ett par dagar skiter du på dig och kaskadspyr... vridande i dödsångest, skakningar, sömnlöshet... osv. osv.

Det är helt enkelt inte jämförbart. Däremot kan man såklart prata om sockerberoende som ett rent psykologiskt tillstånd, där det mycket riktigt finns anledningar till varför man utvecklat ett psykiskt beroende av något som får en att må bra, något som tröstar, något som gör att man slipper tänka och känna, vad det än må vara...

om du jämför med socker och nikotin istället