Det var i en dröm, jag var en dålig människa och bidade min tid i ett för natten betalat rum, det var något som skulle hända, som jag skulle se och uppleva, men det blev irrelevant.
Det var kväll, jag vandrade utanför den tillfälliga boningen. Avsaknaden av samband mellan min existens och att möta dig var påtaglig. Du visste om det, men din glädje och person brydde sig inte vid sådana trivialiteter, du var en medveten människa.
Om ditt utseende kan jag inte erinera mig annat än blott lycksaliga fragment, alltför spridda för att jag återigen skall kunna se dig i mina tankar. Du hade inte något emot att vara mig sällskap, snarare var det din vilja att vara det, jag hade ingen anledning att säga emot.
Mina tankar var fyllda av oro, ja, kanske till och med en aning av en rädsla, för något som innan hade skett. Dina var endast ljuva, fyllda av skönhet och nöje, du ville sprida dem till mig.
Det hände att jag missförstod, ibland jag stretade emot, min vilja var låg och envis. Du var livskraftig och självmedveten, trots min svaghet så såg du mig som något helt annat.
Tiden då våra varanden möttes var inte tillräckligt lång, så mycket mer hade jag kunnat förstå. Du sade att vi skulle komma att ses igen en annan tid, inom de ramar mina tankar levde var det sant.
Sedan vaknade jag, och du levde i en annan värld, endast en dröm tillhörde du. Inte den minsta del av dig finns i någon, inte någon människa alls i den vakna världen, men ändå jag fåfängt letar, i hopp att du kan svara mig.
Så i den händelse att du råkar vara en overklig, ej existerande person jag mött i mina drömmar var vänlig skriv svar till: Förvirrad Sate
Tack på förhand
ok, har läst
ok, har inte läst
ok, har inte läst
Tror du kan hitta den personen i dig själv, men vet inte
ok, läste precis
ok, har inte läst.
ok läste... eller inte? allt är relativt ;)))
ohYEA_:
allt är relativt
du av alla
Tickstart:
du av alla
;D
Tråden låst på grund av inaktivitet