Jag hittade en sommarromans sista dagarna på en medelhavsresa som introducerade mig till en tjej som bor 1 timme ifrån mig i Sverige och är ihop med hans polare därborta också. Det hela började egentligen förra året då han jobbade på ett ställe men i år pratade vi mer sen ledde det ena till det andra, vi hade en romantisk natt vid havet och det hela slutade dagen efter med att vi hade sex typ någon timme innan jag skulle till flygplatsen 😛

Hursomhelst så skrev han "I love you" i sms och vi webbcamade även där han sa att han berättat om mig till sin mamma och är väldigt glad att han träffat en tjej med min karaktär och fina utseende osv... men nu är frågan om jag ska ge upp det hela eller satsa. Möjligtvis kan jag åka till han om ett par månader och över jullovet, men därefter vet jag inte... jag vill absolut träffa honom igen för att se hur det går, men frågan är om han är värd allt för bara flygbiljetter tur och retur kostar minst 2000kr.

Min nya kompis som är ihop med hans vän jobbar extra och ska till sin kille 2 veckor mitt i hösten och 2 veckor över jul (och dom alla vill att jag kommer med för då kan vi gå ut som två par igen), jag har dessvärre inte möjlighet att åka så mycket, snarare 1 vecka + 1 vecka MAX men kan en relation hålla om man låt säga ses en gång i kvartalet i snitt en vecka? På sommaren skulle jag kunna åka dit flera veckor, i bästa fall månader men jag vet inte hur mycket jag är redo att ge upp för honom än. Allt får visa sig med tiden men han måste ju flytta hit om vi ska hålla i längden för jag kan verkligen inte flytta till honom... isf om tidigast 3-5 år. Han är dock snart så gott som klar med sin utbildning och skulle kunna hitta jobb i Sverige.

Vad hade ni rådit mig till att göra i denna situation? Jag tror inte jag är kär, men jag gillar honom väldigt mycket och vet att han gör detsamma om mig.

Min intuition säger att han är en speciell kille som tänt en låga i mig som ingen annan jag träffat innan gjort, men jag vet också om alla svårigheter med en distansrealtion som denna och att dom flesta inte håller.

Upplevelsen och känslorna av honom var mer än jag kan förklara i ord här men det var lite som Titanic, några dagar som förändrade mitt liv... But the distance kills me.

Allt jag har nu är han i mina tankar, och det känns jobbigt för jag vill inte bli sårad men han har hittills visat sig vara "the nice guy" så det känns som att jag är rätt trygg med honom.

Redan när vi började kyssas intalade jag mig själv att det bara var "för skojs skull". Jag har aldrig haft sex med en kille efter bara några dagar men vi hade inte så mycket tid så det var därför det hände så snabbt. Han var ändå underbar mot mig och jag känner definitivt att han var värd mig och att jag inte ångrar något - även om vi aldrig skulle ses igen.