Jag satte in en hormonspiral igår. Dagen innan var jag sååå nervös, så började googla runt (ingen bra idé, don't do that) och läste diverse mardrömshistorier om personer som svimmat av smärta, spiral som försvunnit in i kroppen m.m.
Sov inte bra natten innan och nästan att jag avbokade tiden bara för historierna jag läst. Men jag tvingade mig iväg! Ca. 45 min innan besöket tog jag 2 Ipren och 1 Alvedon (som ordinerat) samt 1 ångestdämpande för min nervositet. När jag kom dit fick jag först göra ett graviditetstest. Så kissa inte innan om du ska sätta in spiral.
Därefter så pratade jag och barnmorskan en stund! Berättade om min nervositet och att jag bara lyckats hitta en massa mardrömshistorier dagen innan och i princip inget positivt om insättning av spiral. Hon lugnade mig med att sådant kan hända men att det är väldigt ovanligt och att insättningen gör ont men det vara bara någon sekund.
Sen fick jag klä av mig på nedre delen av kroppen och sätta mig i stolen. Hon gjorde en vanlig gyn undersökning (kändes inte alls) och började sedan med första steget av isättningen. Viktiga är att bara försöka slappna av.
Steg 1: fick en tensapparat på nedre delen av magen som jag sedan själv skulle höja upp från 0 till 30. Kan säga att det kändes redan på 9 hehe. Känns först som små stick men senare mer som vibrationer på huden. Tensen är till för att vilseleda hjärnan om smärtan. Sedan "öppnade" hon upp slidan med ett speculum, vilket spände lite men gjorde inte alls ont. Därefter greppade hon livmodertappen med en tång. Hon sa att det kunde kännas som ett nyp men jag kände INGENTING. Sedan torkade hon rent livmodertappen och sprayade på bedövningsspray vilket sved lite men absolut hanterbart. Hon berättade hela tiden innan hon gjorde någonting att "Det här kan svida lite" "det här kan göra lite ont". Vilket var lugnande enligt mig.
Steg 2: Nu skulle tensen vara uppe på 30 då hon skulle mäta avståndet från livmodertappen till där spiralen skulle sitta. Då för man upp plaströret genom livmodertappen. Det kändes. Man kan inte riktigt förklara smärtan då det inte känns som när man gör illa sig eller så. En väldigt annorlunda känsla. Men jag kände lixom hur röret åkte uppåt inuti min kropp. Men även det var hanterbart! Varade i bara några sekunder och typ en 6/7 på en skala av 10. Där 10 är jätte jätte ont. Sa att det kändes litegrann men väntade fortfarande på den där "helvetes smärtan" jag läst om på olika forum kvällen innan. Barnmorskan sa då att "värre än såhär blir det inte". Nehe tänkte jag. Var det här allt??
Steg 3: Nu skulle spiralen in och kände samma känsla som i steg 2. Det kändes inte riktigt som mensvärk för mig utan en annorlunda smärta bara. Kan säga att jag haft så grova menssmärtor tidigare att det här var ingenting. Men när barnmorskan sa "nu sitter spiralen på plats" då började rummet snurra för mig och kände hur allt blod försvann från huvudet och blev helt kall. Barnmorskans assistent frågade "Hur mår du?". Svarade då att det kändes som att jag skulle svimma. Fick en filt och kunde ligga kvar och vila en stund, 10 min låg jag max. Barnmorskan förklarade att det sitter så mycket nerver där nere så man kan få svimningskänslor precis när spiralen är på plats.
Men sen kändes allting som vanligt och kunde fortsätta dagen som ingenting hade hänt! (Hade dock tagit ledigt hela dagen då jag TRODDE att jag skulle ligga dubbelvikt av smärta hela dagen. Vilket jag inte alls gjorde).
Dock på kvällen kom "mensvärken" och illamåendet, men Alvedon eller Ipren hjälpte bra mot det. Blöder litegrann fortfarande men det ska vara helt normalt.
Med detta sagt så ville jag bara skriva min historia för att lugna någon som ska sätta in spiral eller funderar på det. Jag skulle lätt kunna göra om det! Utan problem! Det är såklart olika för alla och beror på hur hög smärta man klarar av. Men för mig var det absolut hanterbart. Men tycker det saknas positiva upplevelser av isättning av spiral på Internet då man i princip bara hittar negativa. Tillägga är också att jag är 22 år och hade aldrig gjort en gynundersökning innan igår. Det är absolut ingenting att vara rädd eller orolig för.
schysst