Jag saknar min pojkvän så mycket så att det känns som om jag håller på att dö (psykiskt). Min knasiga och utåtriktade personlighet börjar sakta men säkert tyna bort och det enda jag gör om dagarna är att klaga, gnälla, vara arg och gråta. Oavsett om jag får olika slags bra besked, höga betyg i skolan eller om jag så vinner en miljon kronor på triss så blir jag inte lyckligare (klargörande: nej jag har inte vunnit en miljon på triss). Om ni undrar varför jag saknar honom så mycket så är det för att vi inte har träffats sedan 1 maj och vi kommer inte träffas igen förrän 31 maj, och så länge har jag bara varit ifrån honom en gång tidigare och det var drygt ett halvår sedan. 

Vad ska jag göra? Jag förstör allt, jag försvinner. Jag är rädd för mig själv.