Såg den här sidan för första gången idag och tyckte texten i introduktionen var jävligt bra. Vad tycker ni?

"I höst är det val. Men vad är det för val vi gör, och varför får vi bara göra dem en gång var fjärde år? Året runt upplever vi försämringar i form av höjda hyror, nedskärningar inom vård och skolor, avgifter tillkommer och höjs, samtidigt som det offentliga utrymmet minskar.

Tänk om vi skulle ingripa i vår ekonomiska vardag. Tänk om det var vi som ställde krav. Tänk om staden var för alla.

Här är - Stad för alla!

Visste ni att Sverige tredje största parti är de så kallade soffliggarna? De senaste tre valen har man nästan varit 20% av alla röstberättigade. Hur kommer det sig att man är så många, och vilka är dessa 20%?

Det finns ett samband mellan inkomst och röstningsfrekvens. De rika går i större utsträckning till valurnorna och har större förtroende för parlamentarismen. I vissa glesbygdskommuner var det runt 33% av arbetslösa som inte röstade. Så när en tredjedel av ungdomarna är arbetslösa och folk varslas titt som tätt så finns god anledning att tro att valskolket kommer öka bland de som drabbas hårdast av krisen.
Vi har en högerregering och deras förtroende är fortfarande stabilt bland väljarna - även om de gör folk fattigare och fattigare. Där kanske man tycker att de röd-gröna borde ha en chans. Fast när Moderaterna drar till sig väljare med enkla krav som "1000 kronor mer i månaden!", så sitter sossarna och tjatar om budgettak vilket inte låter lika lockande. Oavsett hur vi röstar så kommer det ju inte minska klyftorna i samhället. Valet är ett enda stort skådespel. Så varför skulle man rösta om man inte har något att vinna på det?

I flera stadsdelar i landets största städer har kravaller utbrutit och en ockupationsvåg har svept över Sverige. Vi ser en ovilja att delta i samhället på villkor som man inte kan påverka, och man har slutet vara politikernas lydiga medborgare som accepterar samförståndet. Arbetarklassen gör inte motstånd som förr. Föreningar, insändare, motioner har ersatts med passivitet och destruktion - färre väljer att delta i valet och flera väljer att visa uttryck för sin situation genom att till exempel bränna upp sina sophus. Det vi behöver göra är att kollektivisera dessa sätt att agera på och koppla samman kamper. Vi ska inte ställa oss på någon sida utan det är alla politiker och hela parlamentarismen som borde stå till svars för de nedskärningar som de har gjort.
Vår hemmaplan är vardagen, och det är där vi är starkast. Det vi behöver göra är att undersöka våra städer. Hur har de påverkats av krisen och i vilken riktning går vi? Vi måste hitta våra kamper och bygga på dem. Det är genom att synliggöra och föra upp konflikter och kamper på agendan som engagemanget bland de boende tar sin början.
Så, hur röstar valdistrikten? Hur ser valdeltagandet ut? Vilka nedläggningar har politikerna tagit beslut om? Hur har områdets historia runt kamper sett ut? Men också, var bor vi och i vilka områden verkar vi? Vad har vi själva haft för lyckade kamper?

Stad för alla handlar om en kamp i vår vardag och stad. Att vi kan ta maken över våra bostäder; kontrollera våra hyror och standarden av våra hem. Vården; kräva att våra skattepengar går till den offentliga sjukvården för att värna om vår hälsa. Skolan; alla har rätt till en utbildning och får stöd att klara den. Avgiftssamhället: vissa förespråkar mindre skatt men ger oss fler och högre avgifter på saker som är naturligt i vår vardag, t ex kollektivtrafiken. Det offentliga utrymmet: alla har rätt till en bra miljö att vistas i, men överallt ploppar det upp inglasade gallerior med dyra fik och affärer.
Vi ska visa en tydlig närvaro på de platser i staden där vi har kamper att vinna. Detta kan man göra genom att skapa sociala mötesplatser. Kanske genom en egengjord valstuga eller att ha en picknick. Vi är i behov av sociala center där man kan samlas - människor och kamper. På jobbet finns fikarummet, men vart i vardagen finns det något sånt? Man isoleras mer och mer från varandra. Grannar, arbetslösa, vårdtagare; det behövs ett stort fikarum.

Men även visa en närvaro genom pynta stadsdelen med att måla om soptunnorna, ställa upp hopsnickrade parkbänkar, omvandla kommunens rabatter till en liten trädvård, och göra en anslagstavla folk kan uttrycka sina åsikter och tankar på.
Ställ krav och pressa politikerna. Varför ska vi rösta ens på något av partierna om de fortsätter skära ner? Skapar vi stadsdelsmotståndsgrupper så kommer de leva vidare efter valet, och det är vad vi vill. Vi ska se till att politikerna inte har det lika lätt att utnyttja sin maktposition och vrida diskussion mer åt verkligheten.

Stad för alla - snart i en stad nära dig. "

http://stadforalla.nu/inledning.html