Har som liten stammat väldigt mycket, runt 4-10-års ålder. Men nu när jag är snart 15 stammar jag nästan ingenting, alls. Fastnar ibland på ord dock.När jag fastnar på ord, börjar de ofta på konsonanter, såsom k, n, m, p, och t. Blir lite jobbigt då mitt namn börjar på en av dom konsonanterna.
Har också ibland svårt att läsa texter inför hela klassen, blir jobbigt om det finns något man "måste" säga. Att man inte får byta ut ord eller "ehm"-a osv utan att låta dum. Men när jag läser högt när jag är själv eller i en mindre grupp går det jättebra. Fastnar inte på nåt ord alls och läser på flytande.Stammar alltså typ inte alls, fastar bara på ord ibland så att det blir tyst i några sekunder eller att jag byter ut ordet då jag brukar "känna" om jag kommer fasta på ett ord. Oavsett, känns det otroligt jobbigt då jag är en väldigt social och pratglad person. Men det här sänker verkligen mitt självförtroende och gör att jag inte vill prata något alls.Det som är jobbigast, är att säga mitt namn. Har hänt några gånger när nån frågat vad jag heter att det blir "ehmmm...ehmmm... eh vad sa du?". Känns jobbigt att bli skrattad åt och känner mig verkligen värdelös och hatar att presentera mig för folk och får bara ångest.Har funderat på att gå till en logoped men känns lite... onödigt??? Eftersom att jag inte riktigt stammar utan mer hakar upp mig på ord (speciellt mitt namn) är det inget man märker särskilt mycket om jag har en vanlig konversation med nån. Vissa dagar går det bättre än andra dock. Känns därför lite onödigt? Men ändå inte då det här verkligen begränsar mig. Vill egentligen inte berätta för mina föräldrar heller, skulle vilja fixa det på egen hand? Men förstår själv att det är lite dumt men samtidigt vill jag verkligen inte att de ska veta att jag tycker att det är så jobbigt.Hur tycker ni att jag ska göra?
Alwest:
Har som liten stammat väldigt mycket, runt 4-10-års ålder. Men nu när jag är snart 15 stammar jag nästan ingenting, alls. Fastnar ibland på ord dock.När jag fastnar på ord, börjar de ofta på konsonanter, såsom k, n, m, p, och t. Blir lite jobbigt då mitt namn börjar på en av dom konsonanterna.
Har också ibland svårt att läsa texter inför hela klassen, blir jobbigt om det finns något man "måste" säga. Att man inte får byta ut ord eller "ehm"-a osv utan att låta dum. Men när jag läser högt när jag är själv eller i en mindre grupp går det jättebra. Fastnar inte på nåt ord alls och läser på flytande.Stammar alltså typ inte alls, fastar bara på ord ibland så att det blir tyst i några sekunder eller att jag byter ut ordet då jag brukar "känna" om jag kommer fasta på ett ord. Oavsett, känns det otroligt jobbigt då jag är en väldigt social och pratglad person. Men det här sänker verkligen mitt självförtroende och gör att jag inte vill prata något alls.Det som är jobbigast, är att säga mitt namn. Har hänt några gånger när nån frågat vad jag heter att det blir "ehmmm...ehmmm... eh vad sa du?". Känns jobbigt att bli skrattad åt och känner mig verkligen värdelös och hatar att presentera mig för folk och får bara ångest.Har funderat på att gå till en logoped men känns lite... onödigt??? Eftersom att jag inte riktigt stammar utan mer hakar upp mig på ord (speciellt mitt namn) är det inget man märker särskilt mycket om jag har en vanlig konversation med nån. Vissa dagar går det bättre än andra dock. Känns därför lite onödigt? Men ändå inte då det här verkligen begränsar mig. Vill egentligen inte berätta för mina föräldrar heller, skulle vilja fixa det på egen hand? Men förstår själv att det är lite dumt men samtidigt vill jag verkligen inte att de ska veta att jag tycker att det är så jobbigt.Hur tycker ni att jag ska göra?
jag stammar också gå till en logoped hen kan säkert ge dig övningar osv. gå på läger så får du träffa andra som stammar!!
Hej Alwest!
Om stammningen påverkar din vardag, tycker jag apsolut,
Som danneboi säger snacka med dina föräldrar eller skolan så hjälper dom dig att fixa en logoped.
Har själv varit en stammare,
Men funkar bättre idag.
Men som du säger så får man stanna upp ibland.
Kan du inte presentera dig med ett smeknamn som du känner dig bekväm med, funkar ju inte i alla situvationer, men funkade för mig.
Mvh lidköpings pappan.
