Blev mobbad under högstadiet, det gick i vågor, ibland var jag bara utfryst och ibland kom jag hem blåslagen. Detta är fem-sex år sedan men jag är fortfarande så ohyggligt misstänksam mot nya människor och räknar alltid med att bli sviken. Finns det någon som känner igen sig?
Resultatet av det som varit har lämnat mig bitter och misstänksam och jag gör allt för att hålla folk på avstånd, bl. a har jag rätt mycket piercingar, en lugg jag kan gömma mig bakom och ständigt hög musik när jag är ute bland folk...
Blev dåligt behandlad av en kompis när jag var jätteliten och det tror jag sitter i lite. Så det du känner borde ju vara ännu värre, men när man släpper in nya personer så lär man sig lite på dom. Det tar sin lilla tid men.
Dan_the_ironman:
Blev dåligt behandlad av en kompis när jag var jätteliten och det tror jag sitter i lite. Så det du känner borde ju vara ännu värre,
tror dock inte att man kan mäta sånt. Alltså du kanske mådde lika dåligt för man reagerar olika på olika saker. En del rycker knappt på axlarna och andra grubblar i flera år. Men det känns bra att veta att jag inte är ensam om att påverkas såhär.
Jag tror du behöver hitta åtminståne en person som du kan lita på, en person som helst är rätt social av sig själv, som alltså har en vänskapskrets du kan bli introducerad för senare eventuellt.
Gör det utan lugg, musik och piercingar.
Om det är någon du vet är allmänt trevlig så tror jag inte att du kan misslyckas.
lavenderscent:
En del rycker knappt på axlarna och andra grubblar i flera år. Men det känns bra att veta att jag inte är ensam om att påverkas såhär.
Jag har inte grubblat på det så mycket men jag har haft väldigt svårt att lita på folk, tror det kan ha med att göra att den jag umgicks med som barn alltid missbrukade sitt förtroende och gärna gav mig ett kok stryk.
Men man blir ju påverkad av sådana saker, om man har negativa upplevelser om något måsste de vägas upp av positiva innan man blir av med obehaget.
lavenderscent:
Finns det någon som känner igen sig?
Jag
lavenderscent:
Resultatet av det som varit har lämnat mig bitter och misstänksam och jag gör allt för att hålla folk på avstånd, bl. a har jag rätt mycket piercingar, en lugg jag kan gömma mig bakom och ständigt hög musik när jag är ute bland folk...
Fast jag hatar piercingar.
jag vet precis vad du känner jag är precis i samma omkrets. försök hitta en eller två närmare vänner som du kan berätta allt för som du verkligen vet att du kan lite på. det är inte lätt att hitta som i dagens samhälle det vet jag själv därför skriver jag av mig i en bok sen eldar jag upp den
emelie016:
jag är precis i samma omkrets
tjockis
Man får ta små steg i taget. Försök att inte döma ut alla innan du har en känsla för hur de är. Jag förstår att det är svårt, men jag tror det blir lättare för dig att hitta ny bekantskap om du var lite mer öppen.
om jah är tjock nej inte direkt, tjejer ska ha kurvor så är det bara om du ska komma med dina negativa kommentarer så håll det för dig själv