Ibland hatar jag mitt liv. Jag är en tjej på 15 år, sant 16 och tycker att jag har väldigt stränga föräldrar. Jag ska redogöra varför jag tycker som jag gör och så får vi se om ni instämmer.
Mina föräldrar är utländska och vi är muslimer. Ska jag vara ärlig så tror jag att jag får utföra fler saker än vad de flesta muslimska tjejer inte får och med det menar jag att åka in till stan med kompisar, gå på tjejkvällar hos mina svenska och utländska vänner, träffa vänner efter skolan m.m. Nu kommer vändpunkten, haha. MEN jag får inte gå ut så ofta som jag vill. Det blir MAX 3 gånger i veckan (om ens det) då jag träffar kompisar, resten av veckan tillbringar jag med familjen vilket jag i själva verket inte har något emot. Men när jag till exempel läser ungdomsbloggar, typ vänners vänner. Då ser jag att de är upptagna VARJE JÄVLA DAG. De är alltid sysselsatta och umgås med nya personer varje dag. Då ska jag självklart jämföra mig med dem och sedan påstå att mitt liv suger och blablabla.
Sedan är mina föräldrar också väldigt petiga med min så kallade "vänsmak". Alltså vilka människor jag umgås med. De har i stort sätt något emot varenda person jag umgås med och att peta ut minsta lilla brist är de väldigt skickliga med. Henne får jag umgås med, men inte åka hem till, henne får jag vara med men hålla mig lite på avstånd.
ÅH. och jag har försökt att intala de att oavsett om mina vänner inte är så som mina föräldrar vill att de ska vara så kommer jag absolut inte att påverkas av de! Men tror ni att mina ord räcker? NEJ.
Det är lov och jag har suttit hemma i 4 hela dagar nu, imorgon ska jag kanske möta upp några vänner för fika. Är det konstigt att sitta hemma så länge eller är det bara jag som är såpass desperat och alltid vill hålla mig sysselsatt?
Tacksam för ärliga svar!![[chocked]](/img/smilies/chocked.gif)
Dina föräldrar verkar aningen överbeskyddande, ja. ![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
2 år till och du är fri, hur känns det? ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
jagheternamn:
Är det konstigt att sitta hemma så länge eller är det bara jag som är såpass desperat och alltid vill hålla mig sysselsatt?
Tycker dina föräldrar borde se lite mer till dina behov. Kan förstå deras beteende though, för visst kommer dem från ett krigsdrabbat helvete?
jagheternamn:
Är det konstigt att sitta hemma så länge
nej
äh jag tycker att du kan sätta dig ner och prata med dem, ja de är överbeskyddande men vissa är det. visa att de kan lita på dig.
S3ON:
2 år till och du är fri, hur känns det?
Finns ingenting som heter myndig här inte. Haha, man är myndig när man gifter sig.
Men dock tror jag att jag har fler möjligheter och en aning mer frihet när jag blir lite äldre. Det ser jag fram emot.![[ops]](/img/smilies/ops.gif)
jagheternamn:
Finns ingenting som heter myndig här inte.
Hur menar du? Luktar SD-troll här nu. ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
S3ON:
Hur menar du? Luktar SD-troll här nu.
Hahah asså enligt muslimska föräldrar som mina så finns det ingenting som heter myndig. Man anser att man blir myndig vid äktenskapet. Haha!
jagheternamn:
Då ska jag självklart jämföra mig med dem och sedan påstå att mitt liv suger och blablabla.
Är du säker på att de tycker att deras liv "äger"? Tycker du verkligen att ditt liv suger?
Vissa behöver inte träffa sina vänner varje dag, faktiskt.
Men lite överbeskyddande verkar de vara om de säger att du inte får umgås med vissa.
jagheternamn:
Hahah asså enligt muslimska föräldrar som mina så finns det ingenting som heter myndig. Man anser att man blir myndig vid äktenskapet. Haha!
Med andra ord har de rätten att bestämma över dig livet ut om du aldrig gifter dig? Och vad som händer efter giftermålet är att makten lämnas över till din blivande make, att han bestämmer o.s.v. Har jag förstått det hela korrekt nu?
S3ON:
Med andra ord har de rätten att bestämma över dig livet ut om du aldrig gifter dig? Och vad som händer efter giftermålet är att makten lämnas över till din blivande make, att han bestämmer o.s.v. Har jag förstått det hela korrekt nu?
Tror du har missuppfattat det hela en aning. Jag menade att vara lite ironisk men konstigt nog tog du det väldigt allvarligt. Klart de inte bestämmer över mig livet ut, men de har sina regler liksom andra föräldrar. Vi har en tro vi lever upp till och jag är verkligen en stolt praktiserade muslim men irriterar mig lite smått på alla regler och lagar de sätter fastän det i själva verket inte är så allvarligt som jag påstår. Men antar la att alla tonåringar klagar på deras föräldrar oavsett.
elverpigen:
äh jag tycker att du kan sätta dig ner och prata med dem, ja de är överbeskyddande men vissa är det. visa att de kan lita på dig.
Men vad ska jag säga? Jag har sagt allting som går att säga och lite har de la funkat men då säger de att det är omgivningen de inte litar på. De är också väldigt oroliga över vad andra ska tycka och tänka om mig som alltid ska ut (enligt dem)
jagheternamn:
Jag har sagt allting som går att säga och lite har de la funkat men då säger de att det är omgivningen de inte litar på
Hah. Har hört den där så många gånger av min mor. Jag har haft en liknande uppväxt - inte fullt så begränsad som du, men känner igen mycket av det du skriver. Jag är mina föräldrars enda barn, de fick mig sent i livet och jag är deras lilla ögonsten.
Är idag 20 år och 19 år av mitt liv levde jag för dem. Inte så att jag var olycklig, men jag begränsade mig själv medvetet för att jag visste att mina föräldrar inte skulle tycka om att jag sov över hos nån de aldrig träffat osv. När jag fyllde 19 bestämde jag mig för att leva för MIG, göra det JAG vill så länge det känns rätt för mig.
Det är svårt till en början att vänja dem vid att du är mer självständig och vuxen men det är en så härlig och frigörande känsla när du väl gör det.
Nu är du iofs rätt ung fortfarande, men jag tycker VERKLIGEN du ska få gå ut och hänga med vänner om dagarna om det är det du vill.
vänta tills du är myndig och klipp banden.
Jag tycker att dina föräldrar ska tillåta dig att vara ute till en viss tid varje dag, När jag var yngre fick jag vara ute till 16:00 nästan varje dag för då skulle jag hem och äta, Om jag kom hem i tid och skötte mig så fick jag ofta gå ut några timmar till. Men ibland så fick jag inte åka och träffa vänner för att dom bodde en liten bit bort och då blev man ju riktigt sur ^^
Om inte mina föräldrar ens lät mig att gå ut och träffa mina vänner någon timme nästan varje dag så skulle jag känna mig som ett husdjur.. Varför skaffa barn om man inte låter sitt barn uppleva världen innan det kan vara för sent?
Mina bästa minnen är från min barndom, När man bara var sig själv och hade roligt. Nu i äldre ålder så är allt så allvarligt och de oskyldiga lekarna man hade när man var yngre kommer man aldrig att få återuppleva igen..
När du är 18 kan de enligt lag ej hindra dig längre.
