Jag är inte särskilt känslig, jag gråter sällan. Aldrig över småsaker. Men nu gråter jag, massor, p.g.a. press och stress. 1)  Skolan, det är riktigt mycket plugg som aldrig verkar ta slut 2) Jag har oerhört höga krav på mig själv inom det mesta 3) Jag jobbar extra i affär för att spara pengar och kunna spendera dom på något roligt, 1050 räcker inte långt.

Men nu känner jag bara hur jag blivit riktigt stressad. Det artar sig främst genom lättirritation, jag kan bli så irriterad att jag inte vet vart jag ska ta vägen över småsaker som egentligen inte är värda att lägga energi på. Jag grät idag p.g.a. ångest inför prov och inlämningar i skolan, vilket jag aldrig gjort förut. Jag vill inte misslyckas, jag vill inte sänka kraven. Det kommer kännas helt misslyckat när jag går ut skolan, för jag kommer tänka att jag kunde gjort bättre och då ångrar jag mig. Jag har ingen att prata med, mamma förstås, men jag skulle behöva någon utifrån som kan se det ur ett annat perspektiv än som min förälder. Det finns en jag jobbar med ibland som jag känner tillit till och skulle vilja prata med, men jag vågar inte ta det steget. Sen jobbar vi nästan aldrig ihop så jag får inget tillfälle heller.

Jag vet inte vad jag ska göra! vad gör ni när ni är stressade? har hela läsåret framför mig, måste hitta vägar att hantera detta på.