Måste skriva av mig lite...

Jag vaknade en timme sen genomsvettig, stressad och allmänt på dåligt humör. Jag hade drömt om meänkieli. Inte bara det, det var grammatiska bekymmer i drömmen.

Okej, jag kan inte prata meänkieli. Första gången jag hörde språket var när jag såg Populärmusik från Vittula.

Jag har en kompis vars pappa är dramaturg på språket. Men det är det mitt förhållande här med det.

Jag försökte impa på henne... Ska hälsa på henne i Stockholm i morgon. SKrev "Kyläreisu Tokholmille!!!" till henne ("Byresa till Stockholm!"). På standardfinska skulle det senare ordet bli "Tukholmaalle" (Stockholm på meänkieli är Tokholmi och på finska Tukholma).

Sen upptäckte jag att jag kanske hade fel kasus. Kanske man skulle använda det andra lokativa kasuset? I så fall skulle det bli "Tokholmiin" på meänkieli och "Tukholmaan" på finska. Pratade med en kompis från Uleåborg om det där. Han tyckte "Tukholmaan" lät bättre på finska i denna situation än det andra, men kunde inte hänvisa till en regel, utan pratade lite om dessa två kasus kontroversiella förhållande bland standardfinska talare. Ingen vet egentligen hur det ska vara, sa han.

Moral of the story: Läs inte om grammatik innnan du ska sova. Diskutera inte grammatik innan du ska sova.

Är det nån som vet vilket kasus man skulle säga i "Byresa till Stockholm" på meänkieli och/eller standardfinska?

(Meänkieli kallas också tornedalsfinska men är inte helt synonymt med begreppet. Dialekter i Gällivare och Kiruna kallas meänkieli utan att vara nära Tornedalen, hmm.., däremot är "Meänmaa" (området där språket talat) starkt förknippat med Tornedalen. Aja...)