jag är en person som lätt får en sånn himla ångest över vissa saker- speciellt när det gäller förväntningar. Jag vet inte varför men så fort det är någon stor fest som planeras typ till högtider och sånt känns det bara så jobbigt. Jag kan inte slappna av och jag blir liksom så medveten om mig själv. Typ som på julafton när man ska öppna ett paket och hela släkten iakttar ens reaktion...
och nu är det ju så att jag tar studenten nästa år. Visst långt kvar kanske, men asså jag får redan ångest när jag ser allt studentfirande med baler och allt vad det är. Tjejer i min klass diskuterar redan klänningar och ja, tyvärr längtar jag nog mest tills allt firande är över. Jag har liksom svårt för att känna mig genuint glad när det är meningen att jag ska det... typ. Är det bara jag som är konstig eller är det någon som upplever samma?
är skitvanligt. tar studenten om en vecka, vet fortfarnde inte om det kommer bli kul ellerej då jag inte har direkt kompisar i min klass. Men försök slappna av, det blir som det blir. och det är ett år kvar. men jag förstår dig, en tjej i min klass bokade lastbilsflak i ettan och de flesta bestämde balpartner typ i högstadiet :S blev ingen bal för mindel, orkade inte ragga up ngn parrtnerslös. men jag är glad ändå. woop woop
Samvetet: Jag har liksom svårt för att känna mig genuint glad när det är meningen att jag ska det... typ. Är det bara jag som är konstig eller är det någon som upplever samma?
Jag kan uppleva samma sak, sen är jag nog lika när det är något som gör mig ledsen med visserligen. När något är väntat så... ja, jag vet inte.
Blir nog gladare av oväntade saker. Det är bl.a. därför jag fortfarande inte vill veta vad jag får i julklapp och födelsedagspresent... att veta vad allt innehåller tar liksom bort lite av glädjen att få något. Ingen regel utan undantag, men så är det för det mesta för mig i alla fall.
jag kan ej förstå hur det redan kan vara nojigt, men allt som avviker från vardagen kan normaligen orsaka stress.
du får börja fokusera på helheten, och se dig själv på din rätta plats i relation till omvärlden. under studenten tänker ingen på dig, utan på sig själva och att ta ett storslaget farväl - och detta berusad.
ha ingen studentmottaning, och försvinn.
hms. jobbig känsla. du får försöka släppa förväntningarna och bara ta allt som det kommer. se positivt på studenten och allt vad det innebär, då kommer du oavsett hur dagen ser ut ha en positiv känsla inuti dig och förhoppningsvis känna att det blev rätt bra. studenten är ju en stor grej, men det är ju också något som lätt förstoras och förskönas. precis som alla andra speciella tillfällen i ens liv. jag tror det är viktigast för dig att du bara slappnar av i nuet och faktiskt tillåter dig vara glad.
Well, studenten är inget att fira. Jag struntade helt enkelt i det, jag tog mitt stipendium och gick hem. Ingen kommer klandra dig för att du inser att studenten bara är en dålig ursäkt för att få bete sig som en idiot.
Tog studenten igår. Hann inte riktigt fatta att jag gjorde det förrän på kvällen hemma hos min polare. Har fan aldrig gråtit så mycket! Uhuh! Mina vänner försvinner :((
Tog studenten förra året. Kände lite "vafan ska jag göra nu" när man lämnade den, trots allt, trygga skolan och dess miljö.
Känner igen det där snacket om bal och kläder o skit, började dag 1 i trean. Jag löste det genom att strunta i bal och tog vanliga studentkläder.
Fick anställning på ett stort företag i Oktober sedan och arbetar än idag där med bra lön osv. Hade inte så bra betyg tbh.
Jag tog studenten för tre år sedan. DET är ångest.
Gymnaiset var soft
Min klass tog studenten, men jag måste göra ett år till. Det är fan ångest. Jag vann nu, va, va, va?
Det värsta var tomheten dagen efter studenten, fyfan.
