ni som är det
hur känns det?
när blir ni det?
berätta om hur ni upplever det
Känslorna var mer omfattade som liten. Blir typ arg, ledsen och besviken på samma gång.
S3ON:
Känslorna var mer omfattade som liten. Blir typ arg, ledsen och besviken på samma gång.
varför blir/blev du det?
amsi:
varför blir/blev du det?
Blire när jag är kär i någon, och när det kommer fram att den är upptagen med någon annan.
Och när någon är populär för något jag vill vara populär för.
S3ON:
Blire när jag är kär i någon, och när det kommer fram att den är upptagen med någon annan.
varför?
kände mer förr, börjar gå över, vet inte om jag någonsin varit så väldigt svartsjuk av mig. Har alltid sett svartsjuka som något man håller inom sig och försöker arbeta bort så har aldrig begränsat någon pga det liksom.
Jag har haft mycket problem med svartsjuka, både varit sjukt svartsjuk och haft sjuktligt svartsjuk partner.
Idag blir jag inte så mycket svartsjuk, det enda är nog när jag råkar tänka på hans ex, att han upplevt massa saker med dom, hans första kärlek och liknande. Men försöker att tänka på det så lite som möjligt, leva idag liksom.
Jag är inte svartsjuk på ett sätt att jag tror att han ska vara otrogen, jag litar på honom och tror att han alltid skulle vara ärlig mot mig.
Jag upplever svartsjukan som en stor klump i magen, det gör bara ont och man får riktigt dåligt. Jag kanske också tror på att svartsjuka beror på bristande självförtroende.
det känns som att svartsjuka grundar sig på att man känner sig otillräcklig/vill vara den bästa
amsi: det känns som att svartsjuka grundar sig på att man känner sig otillräcklig/vill vara den bästa
tror min svartsjuka kan vara något sånt ja.
Har nog aldrig vart svartsjuk så vet inte hur de känns. Tycker inte det finns någon anledning att vara svartsjuk 😛
Har inte varit svartsjuk i mitt nuvarande förhållande, vad jag kommer ihåg. Har varit det tidigare när jag märkt att partnern typ endast chattat med tjejer osv (.....ja). Och så har jag haft en sjukligt svartsjuk partner som kontrollerade mig 24/7, skönt att jag inte är sådan.
Har alltid varit rätt så svartsjuk av mig och ja, jag blir nog det eftersom jag inte tror att jag duger/placerar "konkurrensen" på en piedestal och känner "shit, jag kommer aldrig kunna leva upp till det där". Är rätt rädd för att folk jag tycker om ska lämna mig. Känner mig nog ledsen och besviken när det slår till, tror jag, jag känner mig liksom tyngd av den.
Nuförtiden är det dock väldans sällan jag blir svartsjuk när det gäller vanliga vänskapsrelationer.
Håller förövrigt med dan ang. att man ska bearbeta det själv och jag har inte och skulle aldrig låta min svartsjuka gå ut över eller hindra någon annan.
hur känns det?
ledsen arg, tänker typ: vill inte va i d1a världen om jag inte får som jag vill.
sen känner jag mig dålig pga man ska ju inte va svartsjuk det är dåligt,
när blir ni det?
vid typ alla tillfällen som jag kan tolka som att något annat väljs framför mig (= jag kmr bli lämnad) vilket kan va om nån som är en nära vän har träffat nån som e roligare än jag. elr om 1 partner berättar om nån tjej han snackat med elr va som helst. att han sett en tjej någon gång i hela sitt liv. sen beror det på hur jag mår också. kan tycka att nånting är helt chill en dag när jag har gjort ngt bra men om jag hatar mig lite mer en annan dag så är det absolut inte ok.
sen blir jag svartsjuk över i princip allt som h änt i min partners liv innan jag träffade denne, typ hans mamma har sett honom varje dag - asså nästan till den grad ibland. m med vänner också, typ om en kompis berättar om asballa saker den gjort med någon annan så blir jag också svartsjuk. eller ja, typ helt enkelt grejen att människor lever även när de inte är med mig
varför vara svartsjuk? glädjs istället för personen/personerna! orka gå runt och vara hatisk.
