Aviseringar
Rensa alla

Svenska berättelser


Ämnesstartare

Hej! Jag är en helt vanlig kille som går i sjuan, och är en aning fascinerad i skolan. Det är såhär att jag har en berättelse som ska in på onsdag. Jag känner mig osäker och är inte helt klar än, så jag undrar om jag skulle kunna få en viss hjälp från er här på forumet? Texten ska vara skriven i preteritum, alltså i dåtid. Kasta ett inlägg om ni hittar något stavfel, någon särskrivning eller helt enkelt idéer. Tack!

Plot:
Syndernas stad

OBS! Måste göras!
Be någon kolla igenom texten för skrivfel med t.ex presens och preteritum

Häxan viskar åt mig att följa med, och till min egna förvåning gör jag det. Skogen är tät och djur flockas längs stigen. Gruset knastrar under mina fötter. Djurens läten fyller den ljudlösa skogen. Jag känner svaga drag av skogens bris som svalkar min bara kropp.

Det är inte långt kvar nu, säger häxan.
Musklerna spänns när jag närmar mig huset. Det är vitt och i dåligt skick. Några av fönsterna är krossade och dörrarna hänger lösa. Efter ett tag märker jag att det är någon annan som styr mina fotsteg. Tankarna fyller mitt huvud. Vart tar hon mig någonstans?

Trappan knarrar när jag tar mitt första steg. Jag hör underliga väsen inifrån huset. Färgen håller på att lossna från väggarna och lamporna funkar inte. Vad är detta för ställe?

Mitt första steg in i huset är helt magiskt. Det är som att kliva in i en helt ny värld. Gräs sträcker sig längs korridoren och fjärilar täcker ingången. Puppor hänger längs taket och lukten är obeskrivlig. Helt plötsligt klyvs marken itu. Jag ser hur marken försvinner långt borta i korridoren, och gapet är påväg mot mig. Hen som styr mig vill uppenbarligen inte att jag ska överleva, för jag rör mig inte ur fläcken. Marken under mig försvinner. Jag faller och närmar mig botten snabbt.

Jag vaknar med ett ryck. Andningen är intensiv och jag kallsvettas. Vad är klockan? 6:21, fan. Prov första lektionen, och jag har inte ens öppnat boken. Jag tar hjälp från väggen och pressar mig till kanten på sängen.

Efter 15 minuter tar jag mig ner för trapporna. På något sätt känns det konstigt. Trapporna knarrar och färgen har lossnat från väggarna. Jag känner igen mig från något annat tillfälle. En oro följer mig medan jag tar mitt sista steg ner för trappan.

Dörren till köket öppnas och jag står som förstenad. Detta är inte mitt hus. Det är huset från drömmen. Jag hör en röst bakom mig som viskar,
Jag ser att du är ny här.
Det måste vara en dröm. Framför mig har jag en talande orm. Jag håller på att bli galen. Vad händer?

Vad är detta för ställe? Frågade jag.
Istället för att svara på min fråga, började han berätta en historia.

Jag har inte alltid varit vem jag är idag. En gång var jag precis som du, en kille i sina tidiga tonår. Men en dag gjorde jag något som jag skulle få ångra, i hela mitt liv. Vi har alla gjort saker vi ångrar, något smått här och där. Men jag gjorde något förfärligt, något oförlåtligt.

Så du menar att jag ska ha gjort något dåligt i mitt liv för att komma hit? frågar jag skeptiskt.
Min vän, välkommen till syndernas stad.

Tänkte det var bäst att presentera mig kort. Jag är en helt vanlig kille, som går på en helt vanlig skola, och har helt vanliga vänner.


   
Citera