Rävpojken:

järnans ultimata seger över köttet i somliga fall

ånä försök inte romantisera självmord nu va

bög

det är själviskt att ta sitt liv när det finns någon som kommer påverkas av det och det är själviskt att kräva av någon annan att denne lever när den inte orkar göra det mer.

frågan är mer var gränsen går för när själviskt slutar vara något okej, i min mening är det okej att vara så självisk att man tar sitt liv när man känner att det inte finns någonting som kan förändra anledningen till att man vill göra det.

seasaw:

ånä försök inte romantisera självmord nu va

jo jag gör vad fan jag finner riktigt.

nykterist:

frågan är mer var gränsen går för när själviskt slutar vara något okej, i min mening är det okej att vara så självisk att man tar sitt liv när man känner att det inte finns någonting som kan förändra anledningen till att man vill göra det.

det finns alltid någonting! *moralbög*

Rävpojken:

det finns alltid någonting! *moralbög*

finns det väl inte, räcker att man är obstinat nog så kan anledningen inte raderas

nykterist:

finns det väl inte, räcker att man är obstinat nog så kan anledningen inte raderas

Anledningen kan ju visst alltid ändras!!

Typ

Rävpojken:

Anledningen kan ju visst alltid ändras!!

Rävpojken:

Typ

typ, ja. men om den sitter i huvudet är det inte säkert att man ser det heller. om det inte finns något positivt i omgivningen etc.

äh nu blev det för hypotetiskt men jag tror du förstår vad jag menar och jag förstår vad du vill ha fram.

Rävpojken:

Anledningen kan ju visst alltid ändras!!

nä

isola:

hurdå

För om man stannar kvar i livet på grund av att man inte vill överge någon man bryr sig om, så är det på grund av de egna känslorna och det egna samvetet som man gör det valet - att stanna kvar i livet trots att man verkligen vill dö. Hade man inte haft några (ömsesidiga) känslor gentemot någon, och inte något samvete heller för den delen, så hade man utan problem kunnat dö oavsett vad någon annan ville. Å andra sidan kom jag nu på att, om man inte hade haft känslor för någon och inte kunnat få dåligt samvete, så hade man nog inte velat dö heller såvida man inte ansåg att livet bara var meningslöst...

och nu kom jag på att "det ena inte utesluter det andra", nödvändigtvis, så man kan väl ha mindre känslor för sina medmänniskor än för livet i sig