isola: Att veta att man ska dö behöver inte betyda att man på något sätt måste tänka på det. Det är ju snarare bättre om man låter bli och lever så mycket man kan utan att tänka på det.
Att på riktigt förstå att man ska dö är att veta att man ska dö och att tänka på det. Jag tycker att det är värdefullt att reflektera över hela livsprocessen inklusive döden eftersom det ger ett perspektiv över vad som är viktigt i livet så att man inte slösar tid på onödiga ting. Man lever trots allt bara en gång och jag tycker därför att dödsbäddsperspektivet, där man tänker sig att man är gammal och ser tillbaka för att tänka över hur man hade velat ha levt, är en bra reflektionsteknik som ger en bra överblick över hur man egentligen vill leva.
isola: Det kommer självklart att gnaga i bakhuvudet på även den mest psykiskt balanserade. Förstår däremot inte grejen med att sitta och tänka på det då de flesta inte alls tänker att yes nu ska jag leva på ett nytt sätt jippie, utan blir deppade och skrämda av det. Att möta obehag är bra för folk med hissfobi men att få folk som är döende att tänka på döden är ju en helt annan grej.
Därför att det tids nog leder till acceptans och sinnesro, medan om man förtränger det oundvikliga leder till en ständig gnagande oro och ångest i bakhuvudet som dessutom blir värre ju närmare du kommer det du vill förtränga.
durga: även om det till en början är ett svårt besked och en stor omställning tror jag inte att själva vetskapen om att man ska dö hindrar en människa från att må bra. om något skulle ångest och förnekelse av ett oföränderligt faktum leda till att man mår väldigt dåligt. att möta obehag och konfrontera det är också en del av att "leva så mycket man kan" som jag ser det. om man har upp till ett år kvar att leva tycker jag inte att det låter som en toppenidé att försöka forcera en vadderad och behaglig tillvaro under en tid som innebär oundviklig chock och kan ge en möjlighet att lära sig se saker och ting i ett helt nytt ljus.
Håller med dig helt! Det var insiktsfullt skrivet.
För en människa som vill leva är döden obehaglig och ångestframkallande - speciellt om man vet att man snart ska dö. Istället för att sitta och gräva ned sig i tankar på döden så ska man ju leva allt vad man kan tills man dör, mvh mina 757382393 cent
Sen kan man ju behöva prata med någon om hur obehagligt det känns men att man som ickelidande får sinnesro och blir tillfreds med tanken på att dö tror jag inte alls.
isola: Det behöver det inte alls göra.
Nej, men gnagande ångest i bakhuvudet är inte heller lösningen.
isola: man som ickelidande får sinnesro och blir tillfreds med tanken på att dö tror jag inte alls.
Definiera ickelidande, jag har varit tvungen att konfrontera de existentiella delarna för att få ro i själen men jag är inte dödssjuk eller nått sånt.
