Så, efter bortåt 6 år av sysslolöshet och terapi har man äntligen ansett sig vara kapabel att fortsätta med att göra något vettigt (flytta iväg och studera). Men det är tydligen omöjligt. Hade problem med csn som skulle varit fixade (många missade tentor pga social fobi, svår ångest osv.), men då hittar man ingen bostad, kan inte säga upp nuvarande bostad pga personen som har hand om det på hyresbolag har semester, och till slut ångrar sig csn och vägrar ge mig studiemedel för att ett läkarintyg och personligt brev som beskriver varför studierna inte gick bra pga sjukdomar är inte tillräckligt, jag måste skicka in ett nytt läkarintyg och personligt brev, som är mer detaljerade, och "innehålla mer tydliga samband mellan mående och studier", att inte kunna gå utanför dörren pga social fobi är uppenbarligen inte tillräckligt uppenbart skäl för att inte delta vid tentor.
Även om det inte vore totalt lönlöst att försöka vid det här laget så tror jag att jag skulle ha väldigt svårt att skriva ner mitt livs historia för någon random tattare på csn, jag har delat med mig av det som är relevant för situationen, men handläggaren vill uppenbarligen ha mer olycka att gotta sig åt.
Självklart berättade de inte det här innan de tvingade mig att avsäga mig min nuvarande inkomst (pension), så efter september kommer jag att vara totalpank, psykiatrin har gett upp på mig och tvärtom så jag lär inte ens kunna bli sjukskriven igen och försörjningsstöd kommer förmodligen inte ge mig pengar då min tidigare inkomst varit för hög och jag borde ha sparat varenda krona inför något sånt här om jag känner dem rätt.
Vad i helvete gör man när allt bara faller samman och ens hopp krossas gång på gång på gång? Det börjar bli väldigt tjatigt, varför inte variera mitt liv med något glatt och positivt för omväxling? Ska sluta bry mig om att försöka, är totalt demoraliserad nu.
Lífþrasir: "innehålla mer tydliga samband mellan mående och studier"
Det är väl i sig diskriminering, dom har fan ingen rätt att gräva djupare än va du vill, samt om du har läkarintyg så ska ju det betyda något oavsett vad du väljer att berätta eller inte. Jävla kuk land
Lífþrasir: Vad i helvete gör man när allt bara faller samman och ens hopp krossas gång på gång på gång? Det börjar bli väldigt tjatigt, varför inte variera mitt liv med något glatt och positivt för omväxling? Ska sluta bry mig om att försöka, är totalt demoraliserad nu.
Jag vet faktiskt inte sitter här själv i en ond cirkel, inte haft pengar på 3 månader och jag kommer helt enkelt ingen vart. Man finns bara liksom. Hatar det
🙁
jag har varit i liknande situationer och vet hur hopplöst det kan kännas
Nu blossade mitt hat mot fhfhfdjasoldjpaskbyråkrati upp som aldrig förr, luficer hade inte kunnat designa det här systemet bättre, enormt ansiktslöst livsslukande
jag kommer ge ett "råd" som är otroligt lätt för mig att skriva i jämförelse och det skäms jag för men jag skriver det ändå: gör vad horungarna vill och skriv... du är nära nu.
ToxicWithaHintOfSteam: inte haft pengar på 3 månader
samma här (överlever på lånade hundralappar då och då)
Rävpojken: gör vad horungarna vill och skriv... du är nära nu.
Skulle kunna skriva ett personligt brev pga ilska, men tog 3 månader att få tid för ett läkarintyg senast så lär inte lyckas få det i tid
Då CSN är en statlig myndighet borde det väl gå att överklaga?
Schism: (överlever på lånade hundralappar då och då)
Fan livet är hårt. Speciellt när statligt anställda gör så lite som möjligt, speciellt när det gäller hjälp och pengar
Lífþrasir: Skulle kunna skriva ett personligt brev pga ilska, men tog 3 månader att få tid för ett läkarintyg senast så lär inte lyckas få det i tid
Försök få dem att förstå hur akut det är.. varför nu det skulle få det att gå snabbare..
Ganon:
Då CSN är en statlig myndighet borde det väl gå att överklaga?
Kan, kan jag när jag fått det slutgiltiga beslutet, som inte kommer förrän när jag börjat studera för vilket jag måste ha flyttat till en bostad jag inte har med pengar jag saknar.
De kommer inte heller att bry sig om överklagandet, har försökt flera gånger innan att försöka reda ut det här, men alltid fått en blankt nekande oavsett överklagande osv.
vet känslan
tror inte du kan hoppas på annat än att plocka igen poängen. hur många är det som saknas?
df rqp: tror inte du kan hoppas på annat än att plocka igen poängen. hur många är det som saknas?
typ 15, och är förbjuden av andra statliga myndigheter att läsa igen dem (försörjningsstöd hjälper inte med pengar till överlevnad om man studerar, och lyckas jag fortsätta pensionen så blir jag av med den igen om jag skulle försöka ta igen poäng) har försökt få göra det innan, det är omöjligt.
ToxicWithaHintOfSteam: Speciellt när statligt anställda gör så lite som möjligt, speciellt när det gäller hjälp och pengar
haha, ja. det är läskigt själlöst, systemet.
Schism: haha, ja. det är läskigt själlöst, systemet.
Gillar hur soc t.ex. har telefontider för människor mellan 18-25 tror jag i ungefär 4-5 timmar 3 gånger i veckan, det är ju sjukt lite. Du kan heller inte gå dit personligen och be om hjälp innan du fått en handläggare vilket kan ta allt från 2 veckor till 3veckor
