BadAssLezbo:

tvärtom för mig

kraamiszz:

tycker du ska va glad med att ha en lite överfungerande tankeförmåga
inte alltid så kul när man kanske klipper håret själv runt 5 ggr på två månadr elr säger saker man inte borde säga(som kanske att man är leb men ingen vet)

brukade också kunna tänka mig för en gång i tiden

BadAssLezbo:

tycker du ska va glad med att ha en lite överfungerande tankeförmåga

Det har du faktiskt rätt i 🙂

BadAssLezbo:

brukade också kunna tänka mig för en gång i tiden

Det kan du säkert nu också, om du tänker dig för

kraamiszz:

Det kan du säkert nu också, om du tänker dig för

haha, mina impulser brukar alltid ta över och jag gör nästan va som helst om någon utmanar mig eller bara ifall tanken slår mig(utan att tänka på att jag kommer ångra mig sedan)
är lite wicked på många vis

BadAssLezbo:

haha, mina impulser brukar alltid ta över och jag gör nästan va som helst om någon utmanar mig eller bara ifall tanken slår mig(utan att tänka på att jag kommer ångra mig sedan)

Du mognar

kraamiszz:

Du mognar

i am? had no idea att vara dum i huvet har och göra med mognad

BadAssLezbo:

i am? had no idea att vara dum i huvet har och göra med mognad

Är du tolv år? Många tolvåringar är omogna, och därmed dumma i huvet

skojar lite, men du fattar

kraamiszz:

Är du tolv år? Många tolvåringar är omogna, och därmed dumma i huvet

omg. i think y'r right.

kraamiszz:

skojar lite, men du fattar

ja må vara impulsiv men ja fattar sarkasm

Raket:

har aldrig fattat detta, hur man ska kunna lyckas lura sig själv när man endå vet vad man tycker.

Vet ej, har aldrig klarat av detta.

Känner igen mig. Det är ungefär samma sak, fast ändå inte.
Jag tänker mycket på världen och varför saker är som det är, orättvisor, konsekvenser på mina handlingar, existentiella frågor och massa saker jag undrar. Men jag märker att ju mer jag tänker på det, desto mer deprimerad, frustrerad och ångestfylld blir jag. För världen är rätt riktigt mörk och det finns inga direkta svar på något. Man försöker stänga av de tankarna och tänka på bra saker i stället.

Jag brukar finna det väldigt svårt. För hur kan man ignorera sådana frågor? Det jobbiga är att det oftast är de viktigaste frågorna som inte har några självklara svar. Och har man ens rätt eller kompetens nog att kunna yttra eller bilda uppfattning om något? Det finns så mycket man bör veta innan man säger "såhär tror jag". En livstid känns så lite., man kommer aldrig hinna lära sig allt man bör lära för att verkligen bidra med något relevant.

Ibland undrar jag också om jag tycker rätt eller om jag har helt fel. Funderingar kring om min verklighetsuppfattningen är den faktiska verkligheten, passerar ofta genom huvudet.

Osv osv..är så mycket.