Homochill:
Därför att N.W kunde formulera sig iaf. Vad var det du vill uppnå med frågan föresten?
Var en seriös fråga. Ber om ursäkt om den lät lite nedsättande, var inte min mening. Jag kanske formulerar mig dåligt, det har varit en lång dag. Läste bara början av tråden och jag undrade om dina texter var baserad på verkliga händelser eller snarare var fiktion..
NiklasW:
Var en seriös fråga. Ber om ursäkt om den lät lite nedsättande, var inte min mening. Jag kanske formulerar mig dåligt, det har varit en lång dag. Läste bara början av tråden och jag undrade om dina texter var baserad på verkliga händelser eller snarare var fiktion..
Trodde att det var någon som registrerat en profil under gamle NiklasW:s namn och ville trolla. Men okej, jag förstår att man kan uttrycka sig lite klantigt ibland. Det har jag själv gjort, och gör.
Men detta är verkliga händelser yes.
Homochill:
Trodde att det var någon som registrerat en profil under gamle NiklasW:s namn och ville trolla. Men okej, jag förstår att man kan uttrycka sig lite klantigt ibland. Det har jag själv gjort, och gör.Men detta är verkliga händelser yes.
Hade det varit bättre om jag skrev "homosexuell" istället för "bög"?
Hur nära har ni kommit varandra rent kärleksmässigt? Har du fått signaler från honom att han spelar åt det hållet så att säga?
NiklasW:
Hade det varit bättre om jag skrev "homosexuell" istället för "bög"?Hur nära har ni kommit varandra rent kärleksmässigt? Har du fått signaler från honom att han spelar åt det hållet så att säga?
Kanske var jag som överreagerade lite också. Är själv ganska trött. Men jag hade väntat mig en lite mer "pk-formulering "av NiklasW faktiskt. Men jo jag har fått en del signaler av honom om att han skulle kunna vara intresserad av killar. Haha har nästan fått signaler av att han inte är intresserad av tjejer. Jag är dessutom väldigt bra på att läsa och förstå människor. Och jag vet mer om honom än jag skriver här även om jag försöker ge en relativt nyanserad bild av situationen här. Dock väljer jag att inte utesluta att jag har fel här. Att jag aldrig lyckats få honom att säga att han är hetero tycker jag är ganska kul.
Vet inte riktigt om jag förstår vad du menar med kärleksmässigt men det finns en intimitet mellan oss. Oavsett om han bara gillar mig väldigt mycket som vän eller om han faktiskt är intresserad av mig. Kan säga att jag nästan vet till 100% att det inte skulle skada vår vänskap om jag missuppfattat utan då tar han det enbart som en komplimang. Dessutom är jag ingen avundsjuk typ, skulle bara må bra om jag såg honom leva lyckligt tillsammans med någon annan om han inte är intresserad av mig.
känns som att du lägger för stor vikt vid en person... hade INTE velat vara med någon person som gör en lång tråd om mig. oavsett om jag var straight eller bög
Homochill: Men jo jag har fått en del signaler av honom om att han skulle kunna vara intresserad av killar. Haha har nästan fått signaler av att han inte är intresserad av tjejer. Jag är dessutom väldigt bra på att läsa och förstå människor. Och jag vet mer om honom än jag skriver här även om jag försöker ge en relativt nyanserad bild av situationen här. Dock väljer jag att inte utesluta att jag har fel här. Att jag aldrig lyckats få honom att säga att han är hetero tycker jag är ganska kul.
Vet inte riktigt om jag förstår vad du menar med kärleksmässigt men det finns en intimitet mellan oss. Oavsett om han bara gillar mig väldigt mycket som vän eller om han faktiskt är intresserad av mig. Kan säga att jag nästan vet till 100% att det inte skulle skada vår vänskap om jag missuppfattat utan då tar han det enbart som en komplimang. Dessutom är jag ingen avundsjuk typ, skulle bara må bra om jag såg honom leva lyckligt tillsammans med någon annan om han inte är intresserad av mig.
Men du har inte berättat om hur du känner för honom? Isåfall varför inte?, du verkar ju säker på din uppfattning av honom.
Homochill: Min erfarenhet är att umgås i grupp. Det brukar vara jag, han och en annan kompis som står mig väldigt nära. Vi är lite av en trio. Att umgås en och en blir ganska intimt och det blir lite mer press på en känner jag om man inte är helt avslappnade med varandra. Största risken är att man ska sluta med att båda bara sitter med sina mobiler och då blir det ju inte så lyckat. Jag tror att han känner lite som mig här. Jag känner mig nästan pressad på att ha en anledning till att bara bjuda över honom. Insåg här att jag kanske kan testa om att be honom försiktigt om hjälp med plugg exempelvis. Jag blir så stärkt av att snacka med er!
Aha. Kan förstå om det blir en större sak om man är en sådan som annars mest umgås i grupp =S Jag är tvärtom, umgås bara i grupp om det är något särskilt som ska göras.
Men förstår att mobiltystnad vore fruktansvärd, det är avskyvärt oartigt och sårande. Men ja: läxor är bra!
Homochill: Föresten har han inte frågat om att få tillbaka sin tröja. Han var ju hos mig i lördagskväll och då skojade jag med honom och en kompis om att det var min nya tröja. Han tittade på mig men lät mig ha den på mig. Jag hann springa omkring med den en stund men när jag skojade om att jag skulle dricka rödvin med den så sprang han fram och slet den av mig för att han var orolig för att jag skulle spilla på den. Och sen satt och höll den för sig själv skyddande. Och då snackade jag och min kompis ihop oss om att vi skulle ta tillbaka den och det förstod han så då hotade han oss med att han skulle sätta på sig den. Då gav jag honom erbjudandet om att han kunde hänga upp den och då var han först lite skyddande för att han trodde att jag skulle sno den igen men så frågade jag om han inte litade på mig och då gav han mig tröjan. Så hängde jag upp den. Sen glömde han den igen haha.
Lagt märke till att han gillar att brottas sådär lite på skoj också. Kittlas också. Jag märkte att han hade mjukt hår och sen slutade det med att vi satt och kliade varandra i håret, det gjorde vi först rätt länge och sen hände det några korta gånger till, och han satt och kände på mina ben och jämförde dem med hans. Sen älskar han verkligen att påpeka att han är någon centimeter längre än mig. Det har jag varit med om att det varit ganska vanligt i killgäng att man skämtat om varandras längd på ett eller annat sätt men om jag inte inbillar mig så är han mycket mer entusiastisk än något jag kan minnas tidigare.
Känns som att jag börjar tappa förståelsen helt och hållet för om han bara är en mysig heterokille eller om han faktiskt är intresserad av mig. Jag börjar bli alldeles för påverkad av mina känslor. Men något som kan tala mot är kanske att han och jag inte kommunicerar så mycket när vi inte träffas. Vi chattar inte privat särskilt mycket. Han svarar dåligt i en gruppchatt som han är med i där jag och vår andra kompis i trion håller låda hela dagarna. Snapchat är han även dålig på att svara på. Jag är dock inte den som använder snapchat så mycket, det gör han. Jag använder facebook rätt mycket, han använder det mindre.
Låter sött. Låter lite som att han är den mer passive av er tre, på något sätt, medan ni andra två är mer drivande.
Det låter ju bra, mer sådant. Inte för att beröring i sig behöver vara sexuellt laddat direkt, men ifall ni nu är på g så tror jag att det kan leda vidare till något annat på ett sätt som beröring mellan vänner inte gör.
Jo, är man emotionellt engagerad är det lätt att ha farhågor/önskedrömmar och dränka sin magkänsla och instinkt. Han kan ju faktiskt vara bisexuell också 😉 Men utifrån vad du berättat annars, så... Vet inte om det där med chattandet är något att överreagera på. Rent spontant tror man ju det. Men folk är helt enkelt så olika när det gäller kommunikation. För vissa är det ett gravt varningstecken om de försvinner så där. Andra kan vara frånvarande i månader, och när de kommer tillbaka är allt som vanligt. Vissa gillar helt enkelt inte att kommunicera via nätet/mobilen/etc alls utan föredrar irl. Så man kan inte dra så många slutsatser tyvärr, annat än möjligen om kommunikationen skiljer sig från hur den sutt ut tidigare, hur det nu än är.
Hörru poeten, hur har det gått?
fint
HopeLess:
Hörru poeten, hur har det gått?
Det hände inte mer sen. Jag tänker knappt på att den killen existerar idag.
Visst finns han kvar i min omgivning. Vi möts på fester och så. Men han är bara en i mängden idag.
Det är absolut bäst så. Jag måste erkänna att jag under vintern och våren var lite tyngd av ensamhet. Dessutom fick jag stöta en kompis vars flickvän gjorde slut med honom. Såhär kunde jag skriva en natt när jag satt på bussen på väg hem och efter något glas vin:
Ett helt liv
Så sitter man på bussen hemåt.
Ensam såklart.
Det ända som påminner om någon omkring mig är ett blöt paraply.
Det är trasigt och skadat men det skyddar mot regnet ändå.
Det fick jag låna av en god vän.
Men förutom paraplyet är det tomhet jag omgärdas av.
Förutom jag och busschauffören är det ingen på bussen.
Så kan det vara en natt på linje 4.
Det som slår mig är en känsla av ensamhet.
Jag klarar av att charma killar så att de vill ligga.
Men att bara ligga och sen bara dra efteråt är inte vad jag vill.
Jag vill att någon ska älska mig.
Jag har hunnit vara kär ett antal gånger och faktiskt trott att det varit besvarat.
Men nej.
Det är ingen som faktiskt älskat mig.
Jag har många vänner som jag älskar och som älskar mig som vän.
Men honom som bara ska vara min har jag inte sett röken av.
Jag har börjat undra när min tid ska komma.
Om jag gör något fel eller om jag bara är oälskbar.
Jag har vant mig vid tanken på att leva ett liv i ensamhet.
Jag har vant mig vid tanken på att medan andra skaffar familj och försvinner från mig kommer jag stå kvar ensam.
Jag kommer gå väldigt mycket tid som jag inte vet hur jag ska spendera.
Ett helt liv.
Ett helt ödsligt liv.
Bussen är nu framme i stan och plockar upp sin andra passagerare, förutom mig.
En tjej i 20 års åldern.
Tänk om bussen plockade upp min prins.
Drömma kan man ju och det är därför jag älskar att sova.
Jag föreställer mig döden som att man får sova i all oändlighet.
Därför räds jag inte döden.
Det är kanske då, om inte tidigare, som jag får drömma om min prins.
I all evighet.
Då kommer jag vara lycklig.
.
.
-
Jag mår mycket bättre idag än jag gjorde i vintras. Jag har en ny kille på g som jag vet är intresserad av mig. Sen vill jag återuppta mitt målande. Varje morgon nuförtiden vaknar jag upp med ett leende, det gjorde jag verkligen inte i vintras och tidigare. Stressad är jag fortfarande men jag har ändå nått sinnesro.
S3ON:
fint
Tack 🙂
Homochill:
Det hände inte mer sen. Jag tänker knappt på att den killen existerar idag.
Visst finns han kvar i min omgivning. Vi möts på fester och så. Men han är bara en i mängden idag.Det är absolut bäst så. Jag måste erkänna att jag under vintern och våren var lite tyngd av ensamhet. Dessutom fick jag stöta en kompis vars flickvän gjorde slut med honom. Såhär kunde jag skriva en natt när jag satt på bussen på väg hem och efter något glas vin:
Ett helt liv
Så sitter man på bussen hemåt.
Ensam såklart.
Det ända som påminner om någon omkring mig är ett blöt paraply.
Det är trasigt och skadat men det skyddar mot regnet ändå.
Det fick jag låna av en god vän.
Men förutom paraplyet är det tomhet jag omgärdas av.
Förutom jag och busschauffören är det ingen på bussen.
Så kan det vara en natt på linje 4.Det som slår mig är en känsla av ensamhet.
Jag klarar av att charma killar så att de vill ligga.
Men att bara ligga och sen bara dra efteråt är inte vad jag vill.
Jag vill att någon ska älska mig.
Jag har hunnit vara kär ett antal gånger och faktiskt trott att det varit besvarat.
Men nej.
Det är ingen som faktiskt älskat mig.
Jag har många vänner som jag älskar och som älskar mig som vän.
Men honom som bara ska vara min har jag inte sett röken av.Jag har börjat undra när min tid ska komma.
Om jag gör något fel eller om jag bara är oälskbar.
Jag har vant mig vid tanken på att leva ett liv i ensamhet.
Jag har vant mig vid tanken på att medan andra skaffar familj och försvinner från mig kommer jag stå kvar ensam.
Jag kommer gå väldigt mycket tid som jag inte vet hur jag ska spendera.
Ett helt liv.
Ett helt ödsligt liv.Bussen är nu framme i stan och plockar upp sin andra passagerare, förutom mig.
En tjej i 20 års åldern.
Tänk om bussen plockade upp min prins.
Drömma kan man ju och det är därför jag älskar att sova.
Jag föreställer mig döden som att man får sova i all oändlighet.
Därför räds jag inte döden.
Det är kanske då, om inte tidigare, som jag får drömma om min prins.
I all evighet.
Då kommer jag vara lycklig.
.
.
-Jag mår mycket bättre idag än jag gjorde i vintras. Jag har en ny kille på g som jag vet är intresserad av mig. Sen vill jag återuppta mitt målande. Varje morgon nuförtiden vaknar jag upp med ett leende, det gjorde jag verkligen inte i vintras och tidigare. Stressad är jag fortfarande men jag har ändå nått sinnesro.
Synd.:( men alltså livet går vidare. Det finns en för alla, och jag hoppas du finner den där lyckan och kärleken som du saknar. Du skriver väldigt fint!
HopeLess:
Synd.:( men alltså livet går vidare. Det finns en för alla, och jag hoppas du finner den där lyckan och kärleken som du saknar. Du skriver väldigt fint!
Haha jo jag har insett det.
Men man ser inte längre än horisonten.
Och när man befinner sig på en ödslig plats.
Helt ensam.
Så ser man ingen.
Ingen som ser en.
Ingen som bryr sig om en.
Ingen som älskar en.
Det gör mig så glad att läsa att jag skriver fint. Men som sagt jo saker och ting går bättre nu. Mycket bättre. Hade egentligen mer eller mindre övergivit denna dagboken men blir nu nästan lite sugen på att fortsätta.
Homochill:
Haha jo jag har insett det.
Men man ser inte längre än horisonten.
Och när man befinner sig på en ödslig plats.
Helt ensam.
Så ser man ingen.
Ingen som ser en.
Ingen som bryr sig om en.
Ingen som älskar en.Det gör mig så glad att läsa att jag skriver fint. Men som sagt jo saker och ting går bättre nu. Mycket bättre. Hade egentligen mer eller mindre övergivit denna dagboken men blir nu nästan lite sugen på att fortsätta.
Så sant! Man vill ju inte förlora någon man tycker om och det känns förjävligt i själen när man väl gör det. Nu tänker jag inte sägs att "tiden läker alla sår" för nej det gör ju inte det, men man börjar acceptera läget, man lär sig att leva med det. Du vet jag hade en underbar "vän" en gång i tiden, han bara försvann en dag, inga ord, inget hej då eller ha det bra eller lycka till, det förstörde mig totalt bara tanken på att han lämnade mig på det sättet, för det var verkligen inte Han, som person. Jag kunde bryta ihop från ingenstans, men till slut så smsade jag efter nästan ett år, ställde honom mot väggen men jag var inte sur,arg eller ledsen, jag ville bara ha ett svar för att sen kunna läkas på något sätt. Idag är jag Glad, ensam men glad. Lycklig kommer jag bli när jag delar livet med någon som aldrig kommer låta mig fälla en tår. Förutom glädjetårar. Så får jag fråga VAD som hände? Eller finns svaret redan? Men hallå det är klart du ska fortsätta!! Ellerhur? 🙂
HopeLess:
Så sant! Man vill ju inte förlora någon man tycker om och det känns förjävligt i själen när man väl gör det. Nu tänker jag inte sägs att "tiden läker alla sår" för nej det gör ju inte det, men man börjar acceptera läget, man lär sig att leva med det. Du vet jag hade en underbar "vän" en gång i tiden, han bara försvann en dag, inga ord, inget hej då eller ha det bra eller lycka till, det förstörde mig totalt bara tanken på att han lämnade mig på det sättet, för det var verkligen inte Han, som person. Jag kunde bryta ihop från ingenstans, men till slut så smsade jag efter nästan ett år, ställde honom mot väggen men jag var inte sur,arg eller ledsen, jag ville bara ha ett svar för att sen kunna läkas på något sätt. Idag är jag Glad, ensam men glad. Lycklig kommer jag bli när jag delar livet med någon som aldrig kommer låta mig fälla en tår. Förutom glädjetårar. Så får jag fråga VAD som hände? Eller finns svaret redan? Men hallå det är klart du ska fortsätta!! Ellerhur? 🙂
Usch, att förlora människor i sin omgivning som står en nära är inte kul. Men det är bra att du har bearbetat det och att du ställde honom mot väggen! Din text glädjer mig att läsa. 🙂
Det som hände var väl att jag tyckte att det blev så utdraget att jag fick delade signaler från honom så jag bestämde mig helt enkelt för att sänka hela projektet. Det plågade bara mig och då tyckte jag att jag mådde bättre utan plågan och det har jag inte ångrat.
Visst efteråt har jag inte varit särskilt glad men det var jag inte före heller. Jag kände mig väldigt ensam och rädd ett bra tag. Men jag har repat mig. Jag har inte alls honom i tankarna längre. Han tillhör periferin. Tvärtom har jag som jag skrivit innan en ny kille på g och här är situationen helt annan och mycket bättre.
Anledningen till att jag inte velat skriva mer här är att jag tyckt att denna tråden tillhör det förgångna då denna tråden kommit att handla om honom. Dock har jag fortsatt att skriva texter på min mobil så har lite av ett arkiv där. Slänger in en gammal text medan jag funderar på om jag ska fortsätta skriva här, en text jag skrev när jag sett hur ens kropp skadas av cigaretter. Får väl erkänna att jag inte slutat än
Döden leker med mig
Jag rökte
Jag lekte med döden
Och sjukdomar
Jag skrattade
Jag hånade
Jag tänkte aldrig på vad jag utsatte mig för
Det var för mig ett skämt
När jag tände cigarett efter cigarett
Aldrig förstod jag vad jag egentligen gjorde
Jag skadade mig själv
Jag förstörde mig själv
Jag tänkte aldrig på att det drabbade mig
Kanske för att jag inte kan se mina lungor
Hade jag skadat mig på ett annat sätt
Hade det inte varit lika kul
Så dum jag är
Jag har förstått att jag inte leker med döden
Döden leker med mig
Och jag dödar mig själv
Nu måste jag förstå
Och vilja
Sluta
.
.
-
Homochill:
Usch, att förlora människor i sin omgivning som står en nära är inte kul. Men det är bra att du har bearbetat det och att du ställde honom mot väggen! Din text glädjer mig att läsa. 🙂Det som hände var väl att jag tyckte att det blev så utdraget att jag fick delade signaler från honom så jag bestämde mig helt enkelt för att sänka hela projektet. Det plågade bara mig och då tyckte jag att jag mådde bättre utan plågan och det har jag inte ångrat.
Visst efteråt har jag inte varit särskilt glad men det var jag inte före heller. Jag kände mig väldigt ensam och rädd ett bra tag. Men jag har repat mig. Jag har inte alls honom i tankarna längre. Han tillhör periferin. Tvärtom har jag som jag skrivit innan en ny kille på g och här är situationen helt annan och mycket bättre.
Anledningen till att jag inte velat skriva mer här är att jag tyckt att denna tråden tillhör det förgångna då denna tråden kommit att handla om honom. Dock har jag fortsatt att skriva texter på min mobil så har lite av ett arkiv där. Slänger in en gammal text medan jag funderar på om jag ska fortsätta skriva här, en text jag skrev när jag sett hur ens kropp skadas av cigaretter. Får väl erkänna att jag inte slutat än
Döden leker med mig
Jag rökte
Jag lekte med döden
Och sjukdomar
Jag skrattade
Jag hånade
Jag tänkte aldrig på vad jag utsatte mig för
Det var för mig ett skämt
När jag tände cigarett efter cigarett
Aldrig förstod jag vad jag egentligen gjorde
Jag skadade mig själv
Jag förstörde mig själv
Jag tänkte aldrig på att det drabbade mig
Kanske för att jag inte kan se mina lungor
Hade jag skadat mig på ett annat sätt
Hade det inte varit lika kul
Så dum jag är
Jag har förstått att jag inte leker med döden
Döden leker med mig
Och jag dödar mig själv
Nu måste jag förstå
Och vilja
Sluta
Ja det gör så ont att förlora en vän som man har öppnat sig för, som man har litat på. Men jag klarar mig.
Jaha ja okej, synd för du verkade så kär. Men jag önskar dig lycka till! Dina texter är djupa, man vill bara läsa oavsett vad det handlar om. Så fortsätt bara, du kommer bli något stort en vacker dag, så dölj inte din gåva/talang. Puss. ♡
