Aviseringar
Rensa alla

Telefonfobi 🙁


Ämnesstartare

Jag har telefonfobi. Kan ringa till min familj/mina NÄRMSTA vänner. Tycker tillochmed det är jobbigt att prata med farmor i telefon..
Om det ringer hemma så svarar jag ALDRIG , förutom att det är någon jag vet att jag klarar att prata med. Jag har alltid mobilen på ljudlöst eftersom att jag hatar ljudet när det ringer. Folk ser ett litet samtal som vad som helst , för mig sätter det krokben i vardagen...
Nyss ringde min mobil , det är en kille jag är på g med. Fick panik och la mobilen under en kudde & lät det ringa. Nu undrar han varför jag aldrig svarar när jag ringer, vad ska jag säga?

Är detta något man behöver prata med någon om..? Är inte alls blyg i face to face..

Vad kan telefonfobi komma ifrån? Minns ingen händelse som har fått mig bli så rädd helt plötsligt ..?


   
Citera

Jag har också lite, fast jag kan svara om någon ringer till mig osv.. Men att ringa någon okänd arbetsgivare eller dylikt är helt omöjligt..

Förstår inte varför, busringde hur mycket som helst för 10 år sedan.. [crazy]


   
SvaraCitera

säg bara att du ogillar att prata i telefonen, det ger nog ett litet sken av mystik och individualism. SVART OCH SVÅR.

tror att du är rädd pga. osäkerhet då du inte kan framställa dig med alla delar av din personlighet över telefon, och det skrämmer dig att rösten och vad som sägs kanske inte är nog.


   
SvaraCitera

Säg åt honom att om han vill nåt kan han väl smsa det istället 😮


   
SvaraCitera

elinsimonsson:

Är detta något man behöver prata med någon om..?

nä tycker inte det.
haha, har jag haft samma problem.
Och det är inget att skämmas över[ops]
Killen som jag är tillsammans med nu, så hade jag detta problem[zzz]
Vi hade smsat väldigt mycket och så rätt som det är så ringer han mig och jag får panik! jag sitter där med telefonen men vågar inte klicka på telefonen!!!![mad]
jag närmar fingret men tar bort det lika fort! lite galen blev jag, men jag vågade inte helt enkelt, fick ångest efter, men jag kunde inte svara. Vet inte varför, men så var det iaf, kan ju inte göra nått som jag inte riktigt kan, eller?
Sen efter några, veckor? månader? så bestämde jag mig för att ringa honom själv efter några veckors, månaders uppehåll ha-ha. MEN tvekade först såklart, men så bara gjorde jag det, bara gjorde det så, slog numret o ringde, så jävla stolt!
Och det kändes så himla skönt[bigsmile] så jävla glad blev jag, och han med![bigsmile][bigsmile]
och idag så har vi varit tillsammans i ett år![bigsmile]
Så mitt tips till dig är att kämpa och kämpa, och försök att våga, ge inte upp, kämpa kämpa, upp för det höga berget, det är ingen vara! Bara gör det! Lovar dig att det kommer bli bra! och kännas jätte bra efter[y]!


   
SvaraCitera

Har tyvärr inga råd att ge dig. Men antar att det handlar om övning. Har själv telefonfobi, kan bara snacka i tele med föräldrarna och ibland med min pojkvän. Andra samtal varken jag svarar på eller ringer, det får morsan eller nån annan fixa åt mig än så länge.


   
SvaraCitera