Har aldrig skrivit en dikt direkt från hjärtat förut tror jag. Men nu var jag tvungen. Läs gärna om du vill...

Din kärlek till mig gav mig otrolig lycka
Du sa alltid det rätta och jag älskade dig
Tänker på dig så ofta och jag vet inte vad
Vad hände, varför blev du så stel och okänslig?
Det var inte alltid så lyckat men vi var ändå rätt
När du inte ville ha mig längre så försökte jag dölja
Jag visste att det var fel men var för feg för att hindra
Lät det gå, låtsades gå vidare men i tankarna fanns det
Ville ha någon och den ända var fortfarande du
Du ångrade dig sedan och jag visste om det
Men utan att tänka efter gjorde du slut
Du skulle få böna och be för att få mig igen
Det var det som var planen, men du tog dig inte tid
Nu är du här igen, berättar till slut hur du känner
Jag saknar dig något otroligt, känslorna finns kvar
Och jag vet nu säkert att du känner detsamma
Men hur ska det någonsin kunna bli som förr igen?
Sättet du bara lämnade mig på, med en enda förklaring
"Det klickade först men sen försvann det plötsligt"
Det försvann aldrig, det gjorde verkligen inte det
För vi båda saknar och ångrar var dag att det tog slut
Du har ju fått mig att gråta så många gånger
Min egen självrespekt säger att du inte är värd mig
Men mitt hjärta skriker desperat efter din närhet