Hej allihopa, tänker skriva detta i hopp om att hitta någon som förstår mig och vet hur jag ska hantera min oerhört svåra situation.

Träffade en tjej genom internet för 2 år och 3 månader sen, vi började prata och sen ledde det till att vi träffades. Vi blev ihop efter det. Vi bor 30 mil ifrån varandra. Till en början var allting perfekt, förutom att jag hade en enorm svartsjuka inom mig genom mina förra relationer, vilket hon inte visste om. När jag började reagera på att killar skrev "älskar dig" "saknar dig" osv överallt, så förstod hon det självklart och slutade svara på vad dom skrev och dom slutade tillslut. Hon var inte svartsjuk alls för någonting, men med tiden så blev hon det allt mer och mer, antar att det var pga att jag var så svartsjuk själv, så hon lärde sig antagligen av det. Sen månad efter månad så kom vi överens om olika regler vi ville ha i vårt förhållande för att det inte skulle spricka, te x att vi inte ville att vi festade utan att den andra var med osv, och att vi inte skrev till någon annan i onödan. Detta gjorde att vi blev otroligt tajta, och ännu mer kära. Det kändes så äkta och tryggt i vårt förhållande. Men sen med tiden började vi helt plötsligt bråka om helt onödiga småsaker egentligen, som att torka av inne i badrummet när man varit där eller ta bort maten efter sig när man ätit liksom. Det var ju bara småsaker tänkte vi så det blev ju bra direkt efteråt. Då när tiden gick och vi har varit tillsammans längre än 1 år så började det bli en vanesak att bråka om småsaker, tillslut blev det riktiga bråk. Och svartsjukan var inblandad ibland också i detta, vi tyckte te x inte om att någon av oss kollade in någon annan eller nåt, fast den andra kanske då säger "det gjorde jag ju inte ens?", den andra liksom inbillade sig saker som inte ens var sant och kunde få för sig saker, som ledde till en helt onödig diskussion. Vi var helt enkelt sjukt jävla kära och samtidigt svartsjuka som bara fan. Vi hittade på saker som vi tyckte om ganska ofta, vi åkte bl a till Grekland förra sommaren, vilket var hur underbart som helst. Vi har haft det riktigt bra i mitt tycke som helhet, om man bortser från alla småbråk så har det varit ett perfekt förhållande, vi kan prata med varandra om allt, precis allt, och när vi mår dåligt hör vi alltid av oss så vi kan trösta varandra.

Sen på senare tid, kanske 1 år sedan skaffade vi Facebook. Jag visste att svartsjukan kunde bli enorm där, men eftersom hon ville ha ett konto där så gjorde jag också ett. Vi började inta regler där också, vi fick inte ens ha killar/tjejer till en början, för då hade vi bara frågat "vilken är det där då? tycker du han är snygg?" ah, ni fattar. Så vi hade ingen med det motsatta könet som vän på vår facebook förutom familj. Det har varit mycket snack om att man aldrig ska prata om eller skriva till ex-flick/pojkvänner, eller folk man legat med. Tillslut beslöt vi oss för att vi kunde börja acceptera lite folk på Facebook, för det kändes alldeles för överdrivet att inte göra det. Men då bestämde vi oss för att vi inte visade våra vänner för någon, så vi inte visste något, dom bara fanns där liksom. Funkade bra ganska länge men man blev ju jätte nyfiken ibland men vi klarade oss.

Nu till mitt stora helvete. När vi småbråkat sådär som vi brukat göra så var vi en gång fulla, och min flickvän såg att jag hade en tjej på Facebook, hon frågade "vem är det där?", jag svarade "det är min fyrmänning", hon såg att vi skrivit mail till varandra och jag sa att det var hon som sa att vi var släkt! jag visste det inte ens, självklart svarar jag väl då. Kunde ju nästan varit min halvsyster eller något, vem vet. Då började hon "ja, vadå fyrmänning? tycker du hon är snygg eller?", jag sa "nej snälla sluta nu, vi skulle ju ha en bra kväll ikväll, med alkohol och utan bråk", men hon fortsatte hur länge som helst så tillslut gick jag till henne och blev arg själv också, att sa att nu får du fan sluta! Men hon började ännu mer när jag sa åt henne, och vi var ju båda fulla så vi var ju inte direkt så kloka. Jag råkade ta tag i henne och trycka in henne i väggen sen knuffa bort henne. Hon blev skiträdd och sprang ut mitt i natten, jag gick ut kanske 5 minuter efteråt för att leta efter henne. Såg henne inte nånstans. Hon var ute säkert i 2-3 timmar. Tillslut när jag ropade på henne så såg jag henne längre bort, och jag sprang till henne och kramade henne och sa förlåt älskling. Jag bar in henne och la henne i ett varmt bad och verkligen erkände hur dumt det där var. Verkade ändå ta det ganska bra, märkte ingenting dagen efter. Det har hänt förut att jag råkat tagit i henne fast jag inte menat, men inte så hårt som denna gången. Hon åkte hem några dagar efteråt och jag skulle åka till henne nästa helg. Vi pratade som vanligt efter att hon åkt hem och jag märkte ingenting på henne, föränn jag kom. Jag märkte att hon varken sminkat, duschat eller städat sitt rum, som hon ALLTID har gjort förut, låg liksom hundskit på mattan. Jag brukar inte vara hos henne så ofta heller, kanske var 2 månader sist eller något. Det händer bara inte att hon inte gör sig i ordning, eller städar och gör det mysigt, jag förstod att någonting var fel och frågade "varför har du inte fixat i ordning här?" hon svarade att hon inte orkat. Tänkte inte mer på det men sen när vi skulle sova så börjar hon klia mig, skit länge. Vi pratade och så samtidigt. Det var så skönt. När hon slutade klia så vände hon bort ryggen mot mig. Vi brukar alltid hålla om varandra när vi sover, men hon verkade skittvär, vände sig inte om tillbaka heller. Precis samma sak hände kvällen efteråt, kliade mig ett tag sen bara vände sig om. När jag åkte hem på söndagen så pratade vi som vanligt i telefon och sånt. Men när jag skulle jobba på måndagen (förra veckan), så hände något konstigt igen. Hon hör alltid av sig till mig när hon vaknat, men det gjorde hon inte, hon har inget jobb, hon pluggar distans så hon kan sova hur länge hon vill på dagarna, därför är det oftast hon som kontaktar. Men hon ringde mig aldrig och jag tänkte väl bara att hon sov lite längre idag, men timmarna gick och ingen ringde. Åkte hem för att byta om inför gymmet, va inne på msn och facebook i 10 minuter kanske, hon var online, men skrev ingenting när jag kom in. Jag hade bråttom så jag åkte iväg och tränade, när jag kom hem var hos fortfarande inne men hon skrev inget. Strax därefter åkte jag för att byta däck på bilen, var borta några timmar, ingen ringde. Jag ringde till henne på kvällen innan jag skulle sova. Hon svarade och verkade som vanligt, nästan, hon frågade ingenting om vad jag hade gjort under dagen eller någonting, låg bara och tänkte "ska hon inte fråga vad jag gjort snart?" inte pratat på hela dagen och det är inte likt henne. Hon frågade aldrig. Vi la på och jag somnade. Dagen efter skulle jag se om hon var likadan, och ja det var hon. Ringde ingenting. Jag tänkte vara lika vrång jag också, för jag fick ju höra av mig kvällen innan. Sen blev klockan 11 på kvällen och hon såg henne inte online nånstans. Började bli lite misstänksam om att hon träffade någon annan. Kollade på min bärbara dator och såg att hon skrivit till en kompis på msn, kollade i loggarna, där stog det något om en som kallas för "Nisse", en som hon knullat med på en fest innan hon träffade mig. Hon har sagt att hon hatar den där killen för hon hade känslor för honom men inte han för henne så han utnyttjade henne bara. Ändå sitter hon och pratar om honom med sin kompis, hon kallade honom även för "nissepisse", dom har inte haft någon kontakt vad jag vet sen det sket sig för dom. Hon har ju sagt att hon hatar killen så jag har inte ens funderat på det. Jag ringde henne på natten 00.30 (hon sov) och frågade vafan det är som händer, varför hon inte ringer. Hon svarar "jag ville se om du hörde av dig", och det gjorde jag ju kvällen innan så jag tyckte det var hennes tur. Jag var ganska arg för jag visste att det var något hon döljde. Sen sa jag att jag sett att hon skrivit "nissepisse" då sa hon, "hur fan vet du det?" då sa jag, "skit i det!", "är du otrogen så skär jag halsen av dig!" då sa hon "dra åt helvete!" och la på och stängde av telefonen. Somnade 5 den natten, hon stängde bara av telefonen. Kanske inte så svårt att förstå att hon gjorde det men vi har sagt fula och dumma saker till varandra så många gånger så jag trodde inte hon skulle reagera så, jag ville bara vara säker på att hon inte var otrogen. För jag visste ju att hon haft känslor för honom innan. Jag hann med ganska mycket den natten, loggade in på hennes facebook och såg att hon lagt till 4 killar, regeln var att vi bara skulle acceptera, och jag hade frågat henne massa gånger innan om hon lagt till några och hon har alltid svarat "jag svär på mitt liv att jag inte har gjort det! har du?". Sen såg jag att hon hade sparat den där jävla Nisses vänförfrågan i en hel jävla månad utan att acceptera. Sen såg jag att hon hade tryckt på "Kommer" på en fest där en kompis till henne fyller år och ska gå ut på krogen efteråt. Dagen efter ringer jag och ringer, inget svar, stänger av telefonen, trycker upptaget.. Tillslut svarar hon och är SKITSUR och skriker "JAG VILL ALDRIG MERA SE DIG, DU HAR FÖRSTÖRT MITT LIV, JAG FÅR INTE GÖRA NÅGONTING FÖR DIG, JAG ÄR OLYCKLIG OCH JAG VILL ALDRIG MERA PRATA MED DIG, JAG ÄR RÄDD FÖR DIG!!", och la sedan på, jag blev helt chockad. Hon hade ju förfan haft hemligheter bakom min rygg, vi har varit jävligt lojala med det där innan och svartsjuka. Ändå blir hon så falsk. Och att jag förstört hennes liv, hon har väl förstört mitt liv minst lika mycket? Jag får heller inte göra något för henne, festa eller liknande. I Januari detta året hade hon skrivit ett mail där det stog en massa fint "Förlorar jag dig har jag ingenting att leva för, jag har insett vad som är viktigt i livet blabla". Massa fint till mig. Nu har det gått en vecka och hon har ignorerat mig konstant. Försökt ringa henne men hon stänger alltid av telefonen, och sms svarar hon inte på, inte mail heller. Har förklarat allt att jag var ånger och inte menade det jag sa kvällen innan i telefon. Men nu har hon tagit bort alla minnen hon hade med mig och liksom raderat ut mig ur sitt liv totalt. 2 dagar efter att hon gjort slut, går hon ut och festar med en kompis och lägger upp jävla dansgolvsbilder på facebook så jag ska se. Har försökt få tag på henne hela tiden men utan resultat. Hon ändrade sin relationsstatus på facebook till "singel" och hennes familj/släkt skrev "Bra Maria vi är så stolta över dig!", "gött ! ;)" osv. Sen fick jag se att hon accepterat Nisses vänförfrågan, vilket jag tyckte var jävligt märkligt eftersom hon själv sagt att hon hatar honom. Hon hade sparat hans vänförfrågan i en hel jävla månad, hon visste att hon skulle göra slut med mig. För 4 dagar sedan ringde jag på kvällen, ringde 10 ggr eller nåt, hon klickade hela tiden. Tillslut svarar det och det är hennes mamma. "DU SKA LÄMNA MARIA IFRED, DU HAR SLAGIT HENNE OCH HON ÄR RÄDD FÖR DIG, HON ÄLSKAR INTE DIG LÄNGRE, SLUTA RING HIT, MARIA MÅR SKIT DÅLIGT". Fick inte ens en chans att förklara mig. Den enda som jag kunnat förklara mig lite till är hennes syster, som egentligen också är skit falsk, men också nyfiken som fan. Dom håller ihop hela tiden nu. Hennes syster och familj tvingar henne att ge upp mig och att aldrig mer svara. Det känns förjävligt, jag vill bara att det ska få ett fint avslut, ingenting annat. Dom har hotat med att byta nummer och skaffa besöksförbud om jag inte slutar kontakta henne. Det har gått en vecka utan ett enda framsteg, jag sitter här och inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vet att jag gjort en hel del fel, men hon är inte oskyldig själv heller. Det minsta hon kan göra efter 2 år och 3 månader när vi offrat nästan hela vårt liv för varandra är väl att ändå svara när jag ringer, eller ringa upp mig. Hon är skitvrång och jag vet inte hur jag ska göra. Jag har provat allt, skrivit hur långa sms som helst och mail, skitfint om hur ånger jag är.

Hennes syster försvarar henne hela tiden, så fort jag försöker ringa henne eller något så skriver hon sms "lämna henne i ifred!!". Jag får panik, jag måste prata med henne innan jag kan komma över henne, det går inte annars. Vi har varit supertajta genom vårt förhållande och verkligen visat att vi älskat varandra, så gör hon såhär. Jag är SJUKT deprimerad, jag har gått ner 5kg på 1 vecka, äter ingenting, sover ingenting, kan inte tänka, kan inte jobba, inte träna, ingenting. Hon har verkligen förstört mig. Jag vill bara prata med henne.

Vad tror ni? Tror ni att hon känner att hon har makten helt över mig nu när jag fjäskat för henne och sagt förlåt osv? Tror ni hon kommer ringa mig nån gång? Samvetet borde ju komma snart kan jag tycka men jag vet inte, hon kanske hatar mig så jävla mycket som hennes familj verkar säga. Vad hade ni gjort? Hade ni gett upp? Jag ska testa att inte höra av mig på ett tag nu och se om hon ringer men det känns förjävligt för jag vet ju inte ens OM hon ringer och det är jobbigt för mig att försöka sova eller jobba som ett stort jävla frågetecken. Jag förstår ingenting. Hennes föräldrar tror att jag misshandlar henne, vilket inte kan vara bra för något. Jag har inte slagit henne, bara tagit i henne, och det var ju förfan i fyllan, hon var ju hur jävla jobbig som helst den kvällen, nån gång händer ju sån skit. Men att hon kan ge upp precis allt bara för det tycker jag verkar hur skumt som helst.

Hoppas att någon orkade läsa, hoppas att någon svarar, hoppas att någon förstår mig, hoppas att någon bryr sig. Jag kommer få psykiska problem om jag inte får prata med henne en sista gång, vill inte att det ska sluta såhär. Jag älskar ju tjejen. 🙁