Funderar ni någonsin över vad det är för mening att kliva upp på morgonen?
Jag menar, vad är det egentligen man kan uppnå som har någon som hellst betydelse? Visst, man kan ha drömmar som man vill nå. Men efter det då? Vad händer då? Ska man bara vänta tills åldern har förvandlat den en gång pigga och glada människan till en gammal, imobiliserad grönsak som endast lever pågrund av att det finns maskiner och mediciner?
Människan är ett virus. Vi kommer till en ny plats, brukar upp alla resurser tills platsen blir obebolig, sedan fortplantar vi oss och flyttar till nya platser och cirkeln fortsätter. Jorden är idag bebott av ungefär fem gånger så mycket människor som de naturliga resurserna tillåter.
Och jag tror inte det spelar så stor roll vilka nya uppfinningar som kommer, i slutet måste ändå en massa människor dö för att vi ska kunna leva på riktigt igen, där varje människa (ja.. inte var femte i alla fall) är överflödiga och egentligen inte behövs.
Är det egentligen så konstigt att så många är depprimenade idag, när det egentligen inte finns plats för alla människor att leva på riktigt? Fast vad spelar det egentligen för roll om vi i slutändan antingen slukas av solen eller krossas av en himlakropp eller ett asteroid?
Man blir väldigt optimistisk när man tänker i dessa banor, uppenbarligen.
Ni kan välja att igonrera allt jag sagt tidigare, behövde egentligen bara skriva av mig. Men Lyssna på detta:
Tycker ni inte att någonting är fel med världen?
Får ni inte en kuslig känsla av att någonting har gått väldigt snett någonstans? Borde vi egentligen finnas? Längtar du också efter något högre syfte? Något som känns helt självklart genialiskt, som man kan kämpa för att bevara och sträva efter? Jag letar fortfarande efter mitt kall.
Tack för att du orkat läsa allt.
I'll drink to that!
Det enda människan ska åstadkomma i sitt liv är att bevisa sig värdig för sina medmänniskor.
Rättelse: värdigare.
OCH så måste vi ta oss igenom livet bara för att lära oss att vi är bra. ![[rolleyes]](/img/smilies/rolleyes.gif)
Vad är det som gör att du saknar ett syfte?
Därför är det folkmord någongång ibland.
Stockholms blodbad, förintelsen, Hiroshima osv osv.
funderar på precis samma sak.
har ingen lust o gå upp så jävla tidigt på morgonen
för att gå till skolan där jag inte kan lära mig att
bli modell på något jävla sätt.
inte heller att spela gitarr så jag kan bli gitarrist
i ett band om jag har tur då jag blir stor.
i stort sett sitter jag bara i skolan, vid mitt bord,
pluggar matte, SO, NO/whatever vi har och inte lär mig något
nytt, inget jag kommer ha nytta av sedan i livet.
varför ska jag lära mig vad statyerna i grekland heter?
känner inte mig heller så jävla pepp då stans största och
mest kändaste uteliggare hade MVG+ i alla ämnen men
endå ligger ute på gatan, har inge hem, är alltid berusad
och har supit bort precis allt i sin skalle.
nej fyfan. hoppas jag blir peppad och får svar till varför
jag kan ha nytta av skolans meningslösa lektioner i framtiden
så jag inte flippar ut helt och ligger ute på gatorna själv, på riktigt.
Fejlarn:
Jag tänker för mycket, tror jag.
Xeraht:
Jag tänker för mycket, tror jag.
Jag med ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Saken är den att jag inte borde känna såhär. Visst har jag problem (vem har inte problem?), men varför känns precis allt så meningslöst? Jag har haft en utmärkt uppväxt, jag har en flickvän, jag är gitarrist och spelar i ett band (det går till och med bra för oss).. men ändå får jag bara känslan av tomhet och en saknad av syfte då jag tänker lite för långt.
Det kanske bara är gå-över-i-vuxen-livet-krisen som smyger sig på redan, vad vet jag.
Känner nån annan likadant?
uhuuuuuu:
nej fyfan. hoppas jag blir peppad och får svar till varför
jag kan ha nytta av skolans meningslösa lektioner i framtiden
så jag inte flippar ut helt och ligger ute på gatorna själv, på riktigt.
Precis, men det är så sysmetet går och vi måste alla underkasta oss. ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Dock så kallar sig ingen konservativ och friheten att välja själv kan leda till fängelse(väldigt intern mening).
Xeraht:
Funderar ni någonsin över vad det är för mening att kliva upp på morgonen?
Det finns ingen mening.
Jag har känt likadant till och från genomgående i mitt liv och jag tror det är svårt att hitta ett syfte om man redan bestämt att allting är meningslöst.
Du får kanske hitta något som motiverar dig att fortsätta, vad det än är.
Du är väl sömnig bara? ![[confused]](/img/smilies/confused.gif)
Läste inte själva inlägget, men kaffe brukar hjälpa.
Xeraht:
har haft en utmärkt uppväxt, jag har en flickvän, jag är gitarrist och spelar i ett band
Meningen med livet är längtan ... tills den blir uppfylld.
Fagerjärn:
Meningen med livet är längtan ... tills den blir uppfylld.
Så meningen kan ta slut eller bytas ut efter ett visst skede?
Fejlarn:
Så meningen kan ta slut eller bytas ut efter ett visst skede?
Absolut.
