berätta va som hände!!

Kan man räkna alla arbetsintervjuer som man inte gått vidare ifrån som ett misslyckande? 😛

Tycker jag oftast gör ganska så bra ifrån mig på arbetsintervjuer. Var på en senast igår och det kändes rätt skönt och avslappnat så det flöt på men samtidigt så drog min stamning igång några gånger så då tappade jag ögonkontakt med den som jag pratade med, vilket jag hatar att göra.

Annars dem som varit mest misslyckade har nog varit intervjuer i kyrkor då de ställer frågor som de tror att de får självklara svar på och jag kommer med ett motsatt svar på än det förväntade. Då känner man hur luften i rummet försvinner och att det är kört ;D

kukoxo: berätta va som hände!!

Ok ska bara ga och skrika i en kudde och andas i en brun papperspase forst

terrormat:

Ok ska bara ga och skrika i en kudde och andas i en brun papperspase forst

hoppas du aldrig kommer se personen igen, då är det okej

Kan dela med mig av en bekants arbetsintervju ( ja, bekant, inte jag )

På hamburgerkedja.
*en bit in i intervjun*
Intervjuare: Om jag skulle ringa din mamma, vad skulle hon säga om dig?
Arbetssökande får en bild i huvudet av sin mamma och svarar:
"Hon skulle säga att jag är så jävla lat"
I: "Eeeh lat? Vadå?"
A: Asså eeh hemma är jag lat. Men absolut inte på jobbet!
I: Okej.. 
I: Vet du vad franchising är?
A: Jajjemen!
I: Vet du vad det innebär?
A: Ja det är klart jag vet det
I: Amen vad bra, vad duktig du är *blabla*
(I arbetssökandes huvud: ööh jaha vadå det är väl inte så svårt att veta vad french fries är?)
I: Vad är det då, för dig? Hur skulle du beskiva det?
A: ja men alltså.. POMMES? Pommes frites! Strimlad potatis, friterad
....
Intervjuaren försöker hålla tillbaka skrattet
A: vadå...?

kachin: Kan dela med mig av en bekants arbetsintervju ( ja, bekant, inte jag )

På hamburgerkedja.
*en bit in i intervjun*
Intervjuare: Om jag skulle ringa din mamma, vad skulle hon säga om dig?
Arbetssökande får en bild i huvudet av sin mamma och svarar:
"Hon skulle säga att jag är så jävla lat"
I: "Eeeh lat? Vadå?"
A: Asså eeh hemma är jag lat. Men absolut inte på jobbet!
I: Okej.. 
I: Vet du vad franchising är?
A: Jajjemen!
I: Vet du vad det innebär?
A: Ja det är klart jag vet det
I: Amen vad bra, vad duktig du är *blabla*
(I arbetssökandes huvud: ööh jaha vadå det är väl inte så svårt att veta vad french fries är?)
I: Vad är det då, för dig? Hur skulle du beskiva det?
A: ja men alltså.. POMMES? Pommes frites! Strimlad potatis, friterad
....
Intervjuaren försöker hålla tillbaka skrattet
A: vadå...?

Har inte varit på en supermisslyckad intervju från min sida men var nyligen på en om ett sommarjobb. Företaget la upp det som att det "bara skulle vara ett litet möte", jag visste inte vad dom exakt ville ha gjort.

Det vart 2x45 minuters grillning med flera personer som om jag sökte en topptjänst hos dom. Dåligt med info från deras sida och svårt att förbereda sig när man inte vet något. Skyller allt på dom 

ok here we go:

det var alltsa ett jobb som barista pa ett nyoppnat cafe har i narheten. det borjade med att de (de var 2 personer) beromde mig for min engelska och fragade mig om jag skriver lika bra som jag pratar, varpa min hjarna blev helt blank och jag pekade pa mitt CV med ett darrigt pekfinger och sa: 

"I wrote this" 

for att sedan lagga till (nar de borjade bladdra i det) "if you've read it..."

obs. menade ej att vara spydig. menade bara att... vet inte vad jag menade. uuuu.

det fortsatte med att de fragade vad jag vet om deras business och jag svarade nagot som tydligen var helt fel eftersom att det blev KNAPPTYST i rummet. de tittade pa varandra, och vande sig sedan mot mig for att saga "well, that is NOT true..." varpa jag horde mig sjalv saga "woops..."

hela intervjun fortsatte i samma stil, dvs jag horde mig sjalv saga saker som lat alldeles fel och att jag borjade stamma varje gang jag kom pa hur illa det lat.

nar jag skulle ga reste person 1 sig for att skaka hand med mig medan person 2 satt kvar vid bordet utan att stracka fram sin hand. istallet satt hen och lekte med en penna och jag tankte att naha men da vinkar jag val istallet. i samma sekund som jag lyfte handen och borjade vinka (jag vet......) strackte hen fram sin hand och sa stod vi sa i en alldeles for lang sekund medan jag fortvivlat sa at mig sjalv att SLUTA VINKA 

ok here we go:

det var alltsa ett jobb som barista pa ett nyoppnat cafe har i narheten. det borjade med att de (de var 2 personer) beromde mig for min engelska och fragade mig om jag skriver lika bra som jag pratar, varpa min hjarna blev helt blank och jag pekade pa mitt CV med ett darrigt pekfinger och sa: 

"I wrote this" 

for att sedan lagga till (nar de borjade bladdra i det) "maybe you haven't read it..."

obs. menade ej att vara spydig. menade bara att... vet inte vad jag menade. uuuu.

det fortsatte med att de fragade vad jag vet om deras business och jag svarade nagot som tydligen var helt fel eftersom att det blev KNAPPTYST i rummet. de tittade pa varandra, och vande sig sedan mot mig for att saga "well, that is NOT true..." varpa jag horde mig sjalv saga "woops..."

hela intervjun fortsatte i samma stil, dvs jag horde mig sjalv saga saker som lat alldeles fel och att jag borjade stamma varje gang jag kom pa hur illa det lat.

nar jag skulle ga reste person 1 sig for att skaka hand med mig medan person 2 satt kvar vid bordet utan att stracka fram sin hand. istallet satt hen och lekte med en penna och jag tankte att naha men da vinkar jag val istallet. i samma sekund som jag lyfte handen och borjade vinka (jag vet......) strackte hen fram sin hand och sa stod vi sa i en alldeles for lang sekund medan jag fortvivlat sa at mig sjalv att SLUTA VINKA 

terrormat: i samma sekund som jag lyfte handen och borjade vinka (jag vet......) strackte hen fram sin hand och sa stod vi sa i en alldeles for lang sekund medan jag fortvivlat sa at mig sjalv att SLUTA VINKA Gråter

xD

Jag var på en intervju för några veckor sedan, där dom hade hittat mig i någon jävla databas, chefen satt och drack energidryck när jag kom in på kontoret, där gjorde han bort sig, visste direkt att jag inte vilja jobba under sådant ledarskap.

en man ringde mig 5.30 en vardagsmorgon förra veckan då jag var dyngförkyld och bad mig berätta om mig själv. Jag vet inte om jag behöver berätta mer om hur det gick.

Jag har inte varit med om något pinsamt, har heller aldrig varit med om att jag fått jobbet. Haha inte bra för mitt ego kanske..

Nä men, är rätt bra socialt under press.

People make me uncomfortable, especially in person, i always get the same feeling "This person is going to pretend to be nice and then stab my hopes in the back"

Human interactions based on stuff i want never end well so i just avoid those interactions altogether fukn people being tards n shit