Jag vänder mig om.
Väggen ser fortfarande likadan ut på den här sidan med.
Pressar ihop ögonlocken hårt, hårt
Släpper taget, men de glider upp igen
vägrar låta mig bestämma

Min nattliga tradition
från halv två till halv sex
Halvtrött till helpigg utan en blund
min ständiga enmanna-diskussion
om allt jag gjorde fel
en dialog med väggen och även om tapeterna lyssnar
så lär de inte förstå ett skit
Jag måste akta mig för FRA
de lär tro att jag är galen

Och det är jag ju inte.

Ljudet. Det kanske är därför jag inte kan sova.
Springer upp, drar ut batteriet ur klockan
och sladden ur väggen.
Stänger dörren och ligger igen.

Kvart i tre, och jag vänder mig om.
Nu hör jag mammas snarkningar från övervåningen istället.
Det är väl nu man borde känna sig trygg
men jag känner mig bara rastlös
måste ut ur huset.

Förtiosju minuter senare
trettiosju grader kallare
och tjugosju hjärtslag mer i minuten tar jag av mig jackan och överväger åter sängen.

Många nätter har jag beslutsångest;
Är det värt onanivåndan för att skynda på det en kvart?
Inatt är tankarna för böjda, och jag slipper ta ställning
Det sköter hjärnan åt mig.

Halv fyra, och jag vänder mig om.
Väggen ser fortfarande likadan ut på den här sidan mer
Mitt problem är kanske inte att jag har svårt att somna
det kanske är att jag vaknar.
Det kanske är att jag vaknar.
Det kanske är att jag vaknar.

Halv fem, men nu orkar inte kroppen vända sig om.
Det är ju ändå bara en timma kvar tills hjärnan med kan sova.