Hej, jag registrerade mig precis här efter att ha googlat runt lite. Känns som ett bra ställe att skriva av sig och få någon slags respons på.
Jag går första året på gymnasiet och har sett framemot att börja just på gymnasiet hela mitt liv. Har alltid hört att det är "roligaste tiden i livet", där man hittar vänner för livet och att livet börjar då. Men det SÖG. Och det som suger ännu mer är att alla mina gamla kompisar på andra skolor trivs bra och har hittat bra vänner. Visst jag har också träffat ett fåtal jag trivs hyfsat med men vi hänger inte särskilt mycket på fritiden. Hade förväntat mig nya vänner, fest och "utforska livet" i allmänhet men allt jag gör är att plugga. Har aldrig några egna fester att gå på som utan blir då och då inbjuden av min kompis till hennes och hennes vänners gymnasiefester. Men kan inte bjuda henne tillbaka. Har glidit ifrån majoriteten av alla mina gamla vänner. Känns som en av de hittade roligare vänner och en pojkvän som fyllde min plats. Mina äldsta närmsta vänner har brutit kontakten med mig helt efter en incident och har en nära vän kvar. Och självklart är jag jättetacksam och bortskämd för att klaga men hade så höga förväntningar som bara droppade totalt. Har ingen kille, inte ens ett ragg eller nåt. Jag vill vara kär!!! Det eller bara trivas i livet.
Är bara 16 och livet känns redan tråkigt och allmänt tomt. Har ingen speciell hobby utan min hobbys har alltid skiftat snabbt och mer sett vännerna som en hobby. Men nu har jag inget av det. Har dock anmält mig till en "hobby" (vill inte säga vilken så nån vet vem jag är, därför suddar jag ut detaljer. är paranoid) så det känns ändå bra. Men varför skulle jag hitta vänner där?? Vill ju men det känns som det inte går.
Hade också känts ok om jag hade ett tydligt mål med allt plugg och tråkighet. Men har inga mål i livet alls. Vill bara ha kul och trivas med livet.
Inget känns kul längre och jag vet att jag inte borde klaga med allt känns så tomt, meningslöst och tråkigt. Har inget att se framemot.
Jag låter så självupptagen men känner nån igen sig?
Bra att du blir bjuden av en kompis och så i alla fall. Du kan alltid hålla egna fester, det funkar mig ibland.
Förstår grejen med innehållslöst och tomt, och har inga bra tips annat äna tt hitta något du gillar att göra och gör det och så
Inte Jung:
Bra att du blir bjuden av en kompis och så i alla fall. Du kan alltid hålla egna fester, det funkar mig ibland.Förstår grejen med innehållslöst och tomt, och har inga bra tips annat äna tt hitta något du gillar att göra och gör det och så
Ja tack för svar!! nu när jag tänker efter vet jag ju att det inte är just festandet som är problemet. Utan som du säger tomheten men jag har typ testat alla grejer man kan göra på fritiden och tröttnar alltid. Samma problem med förhållande både vänskapligt och kärleksmässigt antingen tröttnar jag efter att varit med personen för "intensivt" eller sen tröttnar personen på mig när man (eller jag) börjar lita på personen och tror att vi har ett speciellt band
jejje123: Utan som du säger tomheten men jag har typ testat alla grejer man kan göra på fritiden och tröttnar alltid. Samma problem med förhållande både vänskapligt och kärleksmässigt antingen tröttnar jag efter att varit med personen för "intensivt" eller sen tröttnar personen på mig när man (eller jag) börjar lita på personen och tror att vi har ett speciellt band
Låter soma tt du behöver hitta rätt saker att fylla ditt liv med eller nått
Aldrig hört att gymnasiet är tiden då livet börjar, för mig var det universitetet och det stämde på ett helt annat sätt! I gymnasiet är man ju så himla liten ännu även om det inte är något man vare sig vill höra eller håller med om när man är 16.
Kanske var det att du hade så höga förväntningar som gjorde att det blev lite antiklimaktiskt? Plugga på och ta dig vidare till universitetet, det är där det riktigt roliga börjar 🙂
Ja, universitetet är där man gör allt sånt där, om man vill. Att gymnasiet skulle vara nåt annat än en förlängning av grundskolan är nog bara nåt amerikanskt påfund.
