time: Det positiva med ledarstilen är att den ofta är väldigt bra på att förmedla vad det är den vill ha, så det blir inte det där oklara "hen är väldigt petig men jag vet inte vad det är hen vill ha av mig". Det kan bli inspirerande men också rätt klaustrofobiskt.

Känns som man kan vara tydlig utan att kväva.

InABox:

Känns som man kan vara tydlig utan att kväva.

Jorå, men det är ju väldigt sällan någon helt anammar enbart en sorts ledarstil, även om det är vanligt att man har en specifik typ man mest relaterar till. 

time: Jorå, men det är ju väldigt sällan någon helt anammar enbart en sorts ledarstil, även om det är vanligt att man har en specifik typ man mest relaterar till.

Det förstås.

time:

Något jag tänkr på spontant är att kvinnor som tar mer plats ofta uppfattas som mer arroganta och "jobbiga" än män som gör likadant. Människor är för det mesta okej med att manliga chefer eller ledare bossar lite. Det handlar dock mer om samhällsattityder och inte själva ledarskapsstilen, för det skiljer sig egentligen enbart i hur folk reagerar, inte hur ledarna beter sig.

Exakt, det handlar inte om själva ledarskapsstilen.. anledningen till att kvinnors ledarskap uppfattas annorlunda än mäns har lite med individuella egenskaper att göra. Det beror snarare på att förutsättningarna att lyckas som chef i kvinnodominerande organisationer är systematiskt sämre än i traditionellt manliga verksamheter. Dessa organisationer har olika mycket med tillgångar till administrativt stöd och ekonomiresurser. Därför har inte alla chefer lika stora möjligheter för att kunna lyckas. Det är cheferna inom skola, vård och omsorgsförvaltning som har lägst resurser och möjligheter än chefer inom exempelvis teknisk förvaltning. Det är missvisande att dra slutsatser mellan manligt och kvinnligt ledarskap