mediakatt:
För övrigt tycker jag att tanken på att vara en kille född i en tjejs kropp eller en tjej född i en killes kropp är jävligt märklig.
Rent fysiskt är detta dock möjligt
mediakatt:
Den antyder psykiska skillnader som helt enkelt inte existerar, och det faktum att folk väljer det som argument för varför de vill byta kroppar gör mig förbannad.
Är också det här jag inte förstår. Och att argumentet "jag gillade att leka med bilar när jag var liten" verkar väga så tungt gör mig också förbannad
Miceparade:
Rent fysiskt är detta dock möjligt
Inte direkt, det är något utav en definitionsfråga. Det finns ju former utav intersexualism där en person har en kromosomuppsättning eller underutvecklade organ som inte samstämmer med det kön deras kropp verkar vara av. Men det är egentligen off topic, i och med att det inte är vad transexuella brukar mena.
Miceparade:
Är också det här jag inte förstår. Och att argumentet "jag gillade att leka med bilar när jag var liten" verkar väga så tungt gör mig också förbannad
Ja. Jag har mycket svårt att se något annat än en mycket förvriden bild utav hur olika kön fungerar som motiveringen till att folk anser att de är ett specifkit kön mentalt.
FreeWay89:
Nej det är snarare du som inte vet vad du talar om.
Du anser alltså att du vet mer om mig än vad jag gör själv? Du anser, att du känner mig? Du anser, att du vet vad som är bäst för mig?
Du är känslomässigt underutvecklad. Du vet inte vad det innebär att vara snäll mot en anan människa. Du vet heller inte vad medlidande är.
Du är också arrogant. Jag har skurit mig i handlederna, jag har försökt hänga mig, jag har tagit tabletter, och visst; jag har varit för feg, och tanken på mina föräldrar har också hållit mig tillbaka. Jag skäms inte för det. Jag ber inte om medlidande, jag är väl medeveten om att jag inte kan få något av sådan som du. Som du själv sade, kan såna som jag lika gärna ta livet av oss, vi är värdelösa i ditt samhälle. Har du hjärna att fatta hur svårt det är att ta livet av sig? Du har uppenbart aldrig prövat själv. Jag har tagit sömntabletter och blivit magpumpad. Jag har skurit mig så badkaret blev rött, men det slutade att blöda och vid det laget var jag för svag för att skära djupare. Jag har ingen jaktlicens och därmed inget gevär. Jag försökte ställa ned radion i badkaret, men tydligen gjorde jag något fel för den slocknade utan att något hände. Jag bor i längenhet så var skulle jag hänga mig? Ge mig gärna tips: eftersom du uppenbart anser mig värdelös kan du säkert hjälpa mig till den slutliga lösningen. Jag är övertygad om att du gärna skulle stå till tjänst själv om vi möttes. Det daltas inte ett jävla dugg med oss, oroa dig inte, såna som du ser till att vårt liv aldrig blir värt att leva.
Och jag har fan i mig inte bett om uppmärksamhet utan dolt alla försök så gott jag har kunnat, men är man medvetslös är det svårt att gömma sig.
Är du en bra människa?
Det är helt uppenbart att du har haft det så lätt i livet att du inte vet vad medlidande vill säga.
Jag ångrar att jag skrev vad jag gjorde igår, för det är uppenbart att det är lönslöst att förklara och att det enda man får är mer resignation och fler motiv till att ta livet av sig.
Ni förstår inte det här, och därför skapar ni er en egen förklaring. Jag förstår inte hur ni kan vara så arroganta att ni tror att ni vet mer om det här än en person som faktiskt själv har erfarenhet av det. Ni borde skämmas. Det är väldigt bekvämt att tro att ni vet vad det här är frågan om, så slipper ni använda hjärnan, eller hur? Det är väldigt bekvämt att tro att jag är psykiskt sjuk, så slipper ni förstå, eller hur?
Säg gärna till dig själv att jag bara vill ha uppmärksamhet och aldrig kommer att ta livet av mig. Gör det. Fortsätt med den där hjärndöda machoattityden. Eftersom du anser mig värdelös behöver du dock inte ljuga för dig själv: varför inte vara nöjd med att jag pga av såna som du vill dö? Det är ju det du vill.
Jag erkänner att jag är feg och självisk. Men i samma värld som såna som du vill jag inte leva. Var nöjd med att du har uppmuntrat mig på väg till mitt mål att dö. Jag är övertygad om att du anser dig själv vara en bra, intelligent och verkligt beundransvärd människa.
tevepro:
Det enda du är offer för är dig själv.
Nej. Jag är offer för såna som du. Tro annat om du vill det. Jag tänker inte ljuga för dig.
agarfne:
Du anser alltså att du vet mer om mig än vad jag gör själv? Du anser, att du känner mig? Du anser, att du vet vad som är bäst för mig?
Nej, men jag tror inte alltid att man själv kan tala om för vad som är bäst för en själv. Psykologiska sjukdomar är exempel på detta.
agarfne:
Du är känslomässigt underutvecklad. Du vet inte vad det innebär att vara snäll mot en anan människa. Du vet heller inte vad medlidande är.
Intressant hur du anser att jag inte vet vad som är bäst för dig när du tydligen vet exakt vem jag är och vad jag inte är och hur mycket eller hur lite utvecklad jag är av att läsa ett foruminlägg...
agarfne:
Du är också arrogant. Jag har skurit mig i handlederna, jag har försökt hänga mig, jag har tagit tabletter, och visst; jag har varit för feg
Du är feg. Du är inget annat än en vilsen tjej som söker uppmärksamhet och bekräftelse. Jag tror inte ett skit på fenomenet med ''självmordsförsök''. Kastar du dig framför ett tåg och råkar vakna upp på sjukhus utan armar och ben och en maskin som håller dig levande så kan jag kalla det ett självmordsförsök. Vill man dö så fixar man det.
agarfne:
Jag ber inte om medlidande.
Medlidande är ju precis det du vill ha, annars hade du varit död nu.
agarfne:
jag är väl medeveten om att jag inte kan få något av sådan som du.
Men om du inte vill ha medlidande då spelar det la fasen ingen roll ifall du skulle få det av ''sånna som mig'' eller inte.
agarfne:
Som du själv sade, kan såna som jag lika gärna ta livet av oss, vi är värdelösa i ditt samhälle.
Nej det är inte av den anledningen utan för att ni snackar för mycket - handlar för lite. Vill ni ta livet av er så gör det, istället för att trycka i er 10 alvedon för att sedan vända er om och säga: ''Titta på mig. Det är synd om mig och det är erat fel. Jag kommer inte dö men om ni inte är snälla mot mig så gör jag det igen''.
Vill ni dö så gör det bara, men om ni inte menar allvar så väx upp och ta ansvar för ert liv.
agarfne:
Har du hjärna att fatta hur svårt det är att ta livet av sig?
Det är inte ett dugg svårt. Vad har du fått det ifrån?
Testa att vara ensamstående förälder för 3 små barn eller lev i fattigdom och inte kunna ge dina barn julklappar eller testa att leva med alkoholister eller missbrukare som föräldrar osv.
Att ta livet av sig är bara en enkel väg ut istället för att face:a motgångarna i sitt liv. Fixar man det så all cred, men ge upp kan vem fan som helst göra.
agarfne:
Du har uppenbart aldrig prövat själv.
Nej varför skulle jag göra det? Vad vinner jag i att skära mig i armarna eller att trycka mig full med tabletter?
agarfne:
Ge mig gärna tips: eftersom du uppenbart anser mig värdelös kan du säkert hjälpa mig till den slutliga lösningen.
Nej jag tror inte ett skit på att du verkligen vill ta livet av dig. Du mår dåligt, det är förstående, men det gör alla ibland. Skillnaden är att vill man ta livet av sig, så fixar man det.
Jag tycker sedan bara att man måste verkligen må ännu sämre om man inte ens klarar av en så enkel uppgift som att ta livet av sig.
Detta klippet från Cast Away tar upp den delen rätt bra:
agarfne:
Jag är övertygad om att du gärna skulle stå till tjänst själv om vi möttes.
Stå till tjänst med vad?
agarfne:
Det daltas inte ett jävla dugg med oss
Jo det gör det. Ni har en allvarlig identitetskris och är totalt psykologiskt och ni tror att det kommer att lösa sig för att man pumpar era kroppar fulla med hormoner och skärbort/opererar fast nya delar. Det är så långt mycket djupare.
agarfne:
Och jag har fan i mig inte bett om uppmärksamhet utan dolt alla försök så gott jag har kunnat, men är man medvetslös är det svårt att gömma sig.
Men sluta för fan och tyck synd om dig själv och ta ansvar för ditt eget liv istället. Det är den riktiga utmaningen.
agarfne:
Det är helt uppenbart att du har haft det så lätt i livet att du inte vet vad medlidande vill säga.
Du vet, som sagt, inte ett skit om vad jag har gått igenom i mitt liv. Skillnaden är att man måste ju för fan växa upp någon gång och sluta klaga på en massa yttre omständigheter hela tiden.
Vilket detta klipp tar upp bra:
agarfne:
för det är uppenbart att det är lönslöst att förklara och att det enda man får är mer resignation och fler motiv till att ta livet av sig.
Nej det är lönlöst för dig eftersom vi säger inte det du vill höra.
Men ibland kan man behöva få ta sån här skit för att förstå.
agarfne:
Det är väldigt bekvämt att tro att jag är psykiskt sjuk, så slipper ni förstå, eller hur?
Nej, det som är bekvämt är att tro att allt kommer att gå över så fort ni får opererat er, men det funkar inte så.
agarfne:
Säg gärna till dig själv att jag bara vill ha uppmärksamhet och aldrig kommer att ta livet av mig. Gör det. Fortsätt med den där hjärndöda machoattityden.
Något vill du ju ha eftersom du inte ens klarar av att ta livet av dig.
agarfne:
Jag erkänner att jag är feg och självisk.
Dåsa, problems solved. Du vet redan själv i vart problemet ligger.
agarfne:
Var nöjd med att du har uppmuntrat mig på väg till mitt mål att dö.
Mål att dö? Tror du att ta livet av sig tar tid? Vad väntar du på? Lämna in några blanketter? Att maten ska bli färdig? Öis vinner allsvenskan?
Sluta upp med löjligheterna och börja ta ansvar för ditt liv.
Jag är FtM-transsexuell!
Först var jag glad över att hitta likasinnade, men jag blev lite off av transfobin i den här tråden >_<
Den här tråden är dum och onödig.
Inte konstigt att det sker så många hatbrott i världen, när folk resonerar så här.
Och väldigt onödigt att starta tråden eftersom den mer eller mindre tigger bråk.
Jag är inte direkt stolt över att jag är transsexuell, men jag känner mig stark och trygg i det, så jag kan inte påstå att jag mår dåligt av den här tråden. Tycker bara att den är jävligt onödig. Andra transpersoner som kanske inte har förlikat sig med att vara födda i fel kropp kan säkert ta väldigt illa vid sig och göra dumma saker.
Nåväl, dumma kommentarer, dum tråd.
tevepro:
Är det här något slags skämt?
Nope. Transsexualism är en diagnos som går att fastställa och som orsakar lidande, samt som kan behandlas. Precis som i alla andra fall står staten för denna behandling.
Hänskapt:
jag är ju trots allt kille
Detta är självklart för dig, liksom det är självklart för andra. Skillnaden är att vissa andra helt enkelt har fått fel biologiska förutsättningar.
Leijonsparf:
hej, jag gillar könsroller och anser att en individ ytterst definieras av dess kön.
UTTER RAGE FLAME GRARGH
FreeWay89:
Jo det gör det. Ni har en allvarlig identitetskris och är totalt psykologiskt och ni tror att det kommer att lösa sig för att man pumpar era kroppar fulla med hormoner och skärbort/opererar fast nya delar. Det är så långt mycket djupare.
Du är inte en av de doktorer eller forskare som har undersökt detta ämne och kommit fram till att transsexualism är en faktiskt diagnos.
Du är inte en av de individer som själva upplever dessa enorma identitetskriser, och därmed kan du inte veta hur de känner sig.
Du är inte på något vis berättigad att säga till en random person på internet att han/hon/hen är patetisk och borde ta livet av sig på riktigt.
Du kan inte säga emot den statistik med tusentals fall där individer som "pumpat sina kroppar fulla med hormoner och skärbort/opererar fast nya delar" mår oändligt mycket bättre och kan gå vidare med sina liv.
agarfne:
Skrik på FreeWay89 med mig, försök få honom att ta reson, men ta inte åt dig av vad han säger. Deal?
Nelson:
dum tråd
Idén var ju att människor med liknande erfarenheter här skulle stötta varandra. Det är knappast trådens fel att det finns folk som inte vet bättre än att hata på allt som är okänt...
NeoSeymour:
UTTER RAGE FLAME GRARGH
såja. du ska nog se att det går över.
Leijonsparf:
såja. du ska nog se att det går över.
Jo, när du fraserar det sådär så... Det var nog bara en period! Tack för att du upplyste mig med hjälp av ett enda internetinlägg, o vise!
FreeWay89:
Ni har en allvarlig identitetskris och är totalt psykologiskt och ni tror att det kommer att lösa sig för att man pumpar era kroppar fulla med hormoner och skärbort/opererar fast nya delar. Det är så långt mycket djupare.
Det är så långt mycket djupare? Vad menar du med det om man får fråga? Ja, det är klart att det är djupare än ytan på en! Den handlar om ens identitet, ens sociala liv, hur andra ser en, hur man upplever sig själv!
Talat ur egna personligheter; jag funderar ofta; vad är det som gör att jag känner mig såhär? Varför identifierar jag mig som transsexuell? Vad är det som gör mig transsexuell helt enkelt?
Skulle jag göra en uppställning av mina tankar skulle de kategoriseras in i olika delar; hur beter jag mig, hur känner jag mig, hur vill jag att andra ska uppfatta mig, hur har jag betett mig och hur kände jag mig.
Hela mitt liv - så länge jag kan minnas - har jag känt mig annorlunda, jag visste inte vad det var först. Jag trodde att jag skulle få en kuk t ex, jag var alltid kille när vi lekte, jag uppfattade mig själv som kille och jag kunde känna igen mig själv i andra killar - det var, och är, den simpla sanningen. Jag har inte valt det, jag är inte mer vrickad och störd än någon annan på jorden.
Att jag är transsexuell är en del av mig. En egenskap, en del som formar den jag är, som allt annat jag oxå är!
Positiv, gillar att garva, blir arg över orättvisor, känner mig stark, blir sur över småsaker ibland! Enda skillnaden är att den här delen av mig är synlig.
(Av någon anledning triggar det här igång folk, det provocerar.)
Jag vill att folk ska veta att jag är transsexuell. Det är en del av mig! Alla människor vill visa vilka de är, vilka de känner att de är, de vill bli sedda för vilka de är! Det känns inte som att personer som inte vet om det här om mig känner mig, eller ser mig.
Jag skulle överleva i min kropp. Jag går inte runt och lider av att jag har bröst och lite breda höfter. Jag gillar det inte, men jag skulle klara av att leva i den - på villkoret att folk ser mig som den jag är, och vad är nu det?
Det sätt jag känner att jag kan uttrycka mig på är att få en kropp som stämmer överense med det jag känner mig som. Det är mitt uttryckssätt. Det låter extremt. Det låter onödigt och det låter själviskt och fåfängt. Men det är så jag känner och ingen kan komma och säga att det är fel och konstigt.
Jag kritiserar inte dig för din klädstil, din hårfärg eller dina egenskaper eller dig som människa. Det enda som får mig att tappa respekten för en människa är okunniga uttalanden, nedvärderande kommentarer och folk som inte känner empati eller inte har någon som helst förståelse för människor.
Btw - ett självmord kostar mer; 18 miljoner har jag hört.
Tkr att det verkar bättre att hjälpa folk då. Ska man klaga på priset som skattebetalare kan jag ju hänvisa till de mängder pengar som läggs ner på skador och klotter varje år.
"Kostnaden bara för upplockning av skräp är ungefär 100 000 000 kronor per år för hela Stockholms stad. För denna summa skulle 3 496 nya vårdbiträden, med en lön på 20 000 kronor i månaden, kunna få anställning i äldreomsorgen."
Tankeväckande citat.
http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Stadsdelssajter/Sodermalm/Soderan...
Jag är inte nöjd med min kropp känner jag.... Jag är kille och har tänkt på det länge att byta kön till tjej..... Det känns som om tjejer har det lättare i livet... Killar har det mycket svårare i samhället än vad tjejer har det.....
FelleXY:
ett självmord kostar mer; 18 miljoner har jag hört.
haha
sveriges:
Det känns som om tjejer har det lättare i livet
Nu blir jag intresserad hur menar du? jag tänker helt tvärtom! (inte drf jag byter dock -.-")