Jag har alltid haft sämst självkänsla och självförtroende men på sista tiden har det verkligen gått överstyr. Jag klarar verkligen inte av vardagen längre, allt jag gör är att klanka ner på mig själv hela tiden. Jag ställer in med mina vänner för jag tror alltid det värsta, typ att de bara bjuder med mig för att de själva ska se fina ut eller för att de tycker synd om mig. Jag kan inte sova speciellt mycket längre pga alla tankar om mig och min kropp, som jag verkligen hatar. Jag har även börjat få tankar om att det kanske är bäst att jag försvinner på ett eller annat sätt. Jag skulle inte få för mig att ta självmord, men tankarna är så mörka så jag själv blir lite rädd. Har ju alltid hatat mig själv men aldrig så här mycket. När jag pratar om det med mina vänner så tar det de inte seriöst och bara säger: men du är fin och duger. Men det känns inte som att de menar det. Vet att det troligtvis bara är i mitt huvud, men mår verkligen inte bra. Mesta dels av dagen går jag runt som om allt är bra men inombords är allt bara fel. Jag vill bara att jag ska må bra igen och slippa alla dumma tankar. Men vet inte vad jag ska göra, eller hur jag ska gå tillväga.
lyssna/läs fredrik eklunds bok; sälj!
man får en bra uppfattning om hur man ska gå till väga för att mp bra!
ett tips är att börja med att se dig själv i spegeln och le på morgonen! brukar funka 🙂
Hitta en hobby som du är passionerad i, då blir tillvaron lite lättare.
De finns mycket fulare människor än dig . Desto tidigare du är nöjd med ditt utseende desto lättare blir livet .
Försök komma på några saker som du gillar med dig själv, några grejer som du tycker att är bra med dig själv helt enkelt. Sen så fort du känner att du börjar klanka ner på dig själv och känna att du hatar dig själv och så, försöker du tänka på det som du gillar med dig själv istället. Vet att det kan vara väldigt svårt, men försök i alla fall.
Sen om du känner att du mår mkt dåligt kan det kanske även vara prata att försöka hitta någon som du kan prata med som du känner att förstår dig. Det kan ju exempelvis vara en kurator eller skolsköterska på skolan, annan personal på skolan som du har förtroende för eller typ nåt sånt. Men det ska i så fall vara en person som du trivs med att prata med och som du känner att förstår dig, så om du testar att prata med en person som du känner att inte alls förstår dig tycker jag inte att du ska fortsätta pressa dig att prata med just den personen.
Kram <3
