Min mamma har alltid varit lite udda, hon har inte velat köra mig till kompisar osv. Vi bor på en gård, hennes jobb är hästar, så hon tvingar mig att hjälpa henne att mocka, ge dem mat osv, varje dag, och jag får inget för det.
Jag har aldrig varit riktigt glad med min familj, min pappa bor i thailand med en ny familj. Vi har ingen kontakt längre.

Det har alltid gått bra för mig i skolan osv, jag har hållt på med hästar, men nu har jag tappat intresset helt. Det var bara för några månader sen jag började med ett nytt "intresse", jag började umgås med "nya vänner" och jag fick cykla långt för att kunna göra det. Det vi gjorde var att umgås, röka var väl som ett måste ungefär, men jag brydde mig inte, för att jag inte mådde så bra endå lixom.

Det har gått bra, tills i förrgår ungefär, då mamma läste mina sms, exempel var väl; "vi måste fixa limpa typ nästa vecka", "ska vi supa snart igen?" osv. Hon har min mobil nu. Snart tar hon nog min dator med.

Hon tror hon vet allt så bra, alltid skäller hon, om vad jag gör , ja allt ! Jag trivs verkligen inte här, hon har förbjudit mig att vara med dem vännerna jag vill vara med, "packet" kallar hon dem. Men jag är inte som alla andra, det går bra förmig i skolan, Jag vill ha en bra framtid. Men jag vill också ha en rolig ungdom eller vad man ska skriva, ha roligt och njuta medans man inte har jobb och barn osv !

Jag tvingas ljuga för henne, för hon borde fatta, man kan intevara utan sina vänner, speciellt när det ärdet enda man har lixom. Då blir det så, det borde hon fatta.

Jag vet inte om det är jag som har fel, eller vad det är för fel, men jag trivs inte med det liv jag har just nu, jag orkar inte vänta tills jag blir 18, inte sitta här och bara se min ungdom gå till spillo. Jag har alltid hjälp tilll här hemma, med allt , alltid ! men jag får bara inget för det. Jag vet intee om det är svårt att förstå hur jag har det, men jagvill inte fortsätta såhär, jag vet inte vad jagska göra..

Några förslag?