Hej!
Jag kan inte sova, därav denna tråd.
Jag är så arg på precis allt. Fast mest på mig själv. Jag har förstört mitt liv i stort sett och är bara sjutton år. De senaste två-tre åren har jag varit blandmissbrukare, svikit mina föräldrar, bott på behandlingshem samt låst sis-instutition, mina vänner har sagt upp kontakten, jag har supit, hamnat på sjukhus, ljugit om allt möjligt och är på god väg att klassas som alkoholist. Jag vet inte hur det gick såhär jävla fel, har alltid varit lite annorlunda.. Haft en rätt störd syn på narkotika, alkohol, sex osv från början. Har t.ex. alltid hällt i mig/käkat/snortat allt som funnits i närheten, utan en tanke på att det faktiskt är farligt. Är inte självmordsbenägen men självdestruktiv i största allmänhet och är diagnosticerad med bla. depression och asperger, troligen även add. Jag har inte gått mycket i skolan, men är godkänd i grundämnena plus några till. Just nu bor jag hemma hos mina föräldrar, i väntan på annan lösning, t.ex. jourfamilj eller lvu. Jag har sabbat allt. Ingen litar på mig längre. Ingen lyssnar. Hade jag fått välja hade jag velat ha det som de flesta av mina vänner som kan träffa folk, festa på helgerna och komma någorlunda bra överens med sina föräldrar.
Värst av allt är att jag känner att en speciell sak plågar mig, får mig att bara vilja lägga mig ned och dö. Även om jag fick ett perfekt liv serverat skulle just detta hindra mig från att bli lycklig.
Guldstjärna till alla som orkar läsa igenom den här dumma texten. Vet inte riktigt vad jag vill få sagt med det här.
Men, vad göra? Hur ska jag få tillbaks livslusten? Kommer jag någonsin kunna få ett "normalt" liv?
Dumma frågor som ni egentligen omöjligt kan svara på, men gör ett försök om ni har lust
1. Knarka inte.
2. Kärleka inte förrän du blivit bättre.
3. Ta en dag i taget.
Måste börja tro på något.
Vänd dig till någon religion?
För levnadsreglernas skull, buddismen exempelelelelvis.
royalflush:
Måste börja tro på något.
Vänd dig till någon religion?
För levnadsreglernas skull, buddismen exempelelelelvis.
lr så försöker hon lära sig att tro på sig själv
Angelize:
lr så försöker hon lära sig att tro på sig själv
Jo, men då hon är i behov av en uppfostran och då alla hennes närstående slutat tro på henne blir hon tvungen att lära sig allt själv.
Därför ansåg jag att en religions levnadsregler skulle hjälpa henne på traven, och kanske motivera henne till att fortsätta leva. om hon nu är självmordsbenägen eller har gett upp helt.. (har ej läst hennes inlägg)
partelow:
Men, vad göra? Hur ska jag få tillbaks livslusten?
Sluta göra det som är dåligt och börja göra det som är bra!
partelow:
Kommer jag någonsin kunna få ett "normalt" liv?
finns mängder livshistorier om människor som har ordnat upp sig och fått ett nytt liv, låna lite böcker och låt dig inspireras! Inget är omöjligt
Ta det lugnt, för det kommer att ordna sig på något sätt. Se till att sluta ta droger du inte kan hantera, försök sköta skolan och håll ut till studenten. Dra på emmabodafestivalen och träffa fint folk som du kan bli vän med. Lev ett anständigt liv, och glöm inte att du inte har några som helst krav på dig. Huvudsaken är att du lever, och att du trivs med dig själv. Du har flera år på dig att fixa allt du gjort förut, och det går alltid att lägga sitt förflutna bakom sig.
Folk har klarat sig ur värre situationer. Glöm inte att livet är härligt, ändå. Du har åtminstone din kropp kvar!
Angelize:
lr så försöker hon lära sig att tro på sig själv
Jag ska starta en religion som går ut på att tro på sig själv och sin inomboende kreativitet, och reglerna går ut på att aldrig bli styrd av någon. Det är en bra religion hon kan gå med där!
Mawns:
Jag ska starta en religion som går ut på att tro på sig själv och sin inomboende kreativitet, och reglerna går ut på att aldrig bli styrd av någon. Det är en bra religion hon kan gå med där!
låter som en jättebra religion
men man behöver inte skapa en religion tycker jag
älskar att inspireras från olika
o skapa sin egna religion
i hjärnan
o hjärtat
he he
Angelize:
Knarka inte
Gör inte det längre, men blir mer och mer less varje dag och vill börja igen..
royalflush:
Religion
Tror icke på någonting, är väldigt anti sånt. Eller iofs tror jag på ödet. Men inget mer. Vill inte heller
partelow:
Tror icke på någonting, är väldigt anti sånt. Eller iofs tror jag på ödet. Men inget mer. Vill inte heller
Förstår mig inte på icketroende människor...
Vad har ni egentligen att leva för?
Angelize:
älskar att inspireras från olika
o skapa sin egna religion
Det är ju det den handlar om. Det kommer bli en officiell religion bara för att alla som vill ha sin egen religion ska kunna samlas och tillbe vilka gudar de vill och göra vad de vill, samt träffas och samtala om fred och lycka. Målet är att bygga ett tempel där alla som är medlem i religionen skall kunna träffas, övernatta och känna sig trygga!
partelow:
ör inte det längre, men blir mer och mer less varje dag och vill börja igen..
vill du få bra dagar så måste du kämpa och testa alla lösningar som finns och försöka tänka positivt
partelow:
Tror icke på någonting, är väldigt anti sånt. Eller iofs tror jag på ödet. Men inget mer. Vill inte heller
Med religion menar jag inte att du ska börja tro på nå gudar, utan att levnadsreglerna som finns för anhängarna oftast brukar vara jävligt bra och är något man helt klart kan sätta som grund för sitt liv.
Mawns:
a. Målet är att bygga ett tempel där alla som är medlem i religionen skall kunna träffas, övernatta och känna sig trygga!
hah, ah, låter fint.
Klarar inte av att tänka framåt, försöka hålla ut. Just nu har jag dessutom utegångsförbud tills vidare så länge jag är hos mina föräldrar, och det gör allt värre. Mår skit och tror inte jag kan bli glad på naturlig väg. Har pratat mycket med folk som haft liknande problem som mig, många har börjat med concerta och sen mått väldigt mycket bättre. Någon med erfarenhet? Hur lång tid kan det ta att få det? Vem ska man prata med? Och jag vet att det är svårt att få sådana mediciner utskrivna när man har missbrukat.. Kommer säkert gå åt helvete, eller? Hjälp
Usch, ångrar redan den här tråden, och allt jag skriver blir så fel. Förlåt för att jag verkar galen