Dömer efter din personlighet. Säger nej tack.

Ja med den positiva inställningen kommer man långt,host! 
Not, bli stark och bry dig inte vad andra tycker om en-Problemet löst! 

SvenskWithAttitude:
Dömer efter din personlighet. Säger nej tack.

Starkill91 :
Ja med den positiva inställningen kommer man långt,host! 
Not, bli stark och bry dig inte vad andra tycker om en-Problemet löst! 

Alltid lätt att sparka neråt, huh?

abbe00: Jag är också ful, och det vet jag, men jag HADE mina perioder där jag känner mig snygg & attraherande, tills en "vän" påpekade min profilbild på facebook att det inte var fin.

Din "vän" må vara en idiot. Men, och detta kan vara svårt att ta till sig, du behöver inte låta andras kommentarer påverka dig. Du kan lära dig att hitta en trygghet i dig själv. Du behöver lära dig detta ifall du ska kunna leva ett lyckligt liv. Vill du det? 

Din självkänsla är din egen. Du behöver hitta sätt att själv forma den, istället för att bli offer för andras tyckanden. Det är svårt, men det går. Alternativet är värre. 

Sen skulle inte jag förneka att det finns "objektiv" skönhet på något sätt (även om det också finns väldigt mycket subjektiv skönhet). Och det finns förvisso också en hel del personer som jag skulle säga är skitsnygga som själva upplever sig som fula p.g.a. svag självkänsla. Du kanske inte är skitsnygg, men du är antagligen snyggare än vad du tror. Din tidigare åsikt var antagligen mer rättvis än den du fick efter att din "vän" fällde sin kommentar. Du lät någon ta ifrån dig den bilden, du kan ta tillbaka den.

Jag är inte den som skulle hävda att man kan styra vad som helst med tankar. Tror inte på magi och telekenesi. Men man kan påverka sina egna uppfattningar ganska mycket. Om du varje gång du tittar dig i spegeln tänker "fan va ful jag är" så no shit att du kommer fortsätta känna dig ful. Om du istället ser till att tänka "fan, jag är rätt snygg ändå!" så kommer du först känna dig löjlig och inte kunna tro på dina egna ord för du är inte van att se det så. Men om du ger dig fan på det så kommer du tillslut ärligt kunna uppbåda ett leende och tycka att du inte ser så dum ut ändå. 

Och det ökar inte bara din egen känsla av snygghet utan det gör dig också mer attraktiv utåt. Det har rätt stor betydelse vilken känsla man uttrycker. Det finns rätt många som "egentligen" ser ganska alldagliga ut men som ändå allmänt uppfattas som (och är!) väldigt attraktiva.

abbe00: Jag ler åt tjejer men så fort de får syn på mig kollar de bort snabbt, och då sjunker självförtroendet till 0, och därför har jag gett upp detta.

Jag tycker inte att du ska ge upp nånting om det är nåt som är ärligt och bra. Sånt ska man inte sluta med p.g.a. andras uppfattningar.

Sen behöver du kunna skilja på dina tolkningar och vad som faktiskt försiggår i andras huvuden. Det har du ingen aning om. Det är du som antar att de tittar bort för att de tycker att du är ful. 

Tjejer tittar ofta bort när jag ler mot dem också men jag tänker aldrig att det är för att jag är ful. Vissa kanske tycker det haha, men asså jättemånga tycker bara det är svårt med ögonkontakt, leenden osv av nån anledning. Jag vet inte varför. 

Iaf, förväxla inte din egen självbild med andras uppfattningar om dig. Och som sagt, lär dig att göra din självkänsla och ditt självförtroende oberoende av andras åsikter. Det är en lång väg, men det går. Ett litet steg i taget som med allt annat.

abbe00: Jag HATAR folk som vet att dem är snygga och trycker ner andar fula personer, bara för de hade turen att bli snygga, så snälla om du gjort detta, gör inte det mer, tack.

Fult beteende utan tvekan. Men man beter sig inte så ifall man är trygg i sig själv. Det låter kanske som en jävla klyscha men det är sant. Mår man bra i sig själv så håller man inte på o trycker ner andra.

Snygghet är ett privilegium och det har en ovanligt framskjuten roll i den här typen av samhälle vi lever i just nu. Men snygghet i sig medför varken god karaktär eller lycka. Det är inte så viktigt.  

Plus... asså jag ser mig själv som ganska utseendefixerad, det är en av mina laster. Men jag skulle aldrig bli intresserad av en tjej bara för att hon är "objektivt snygg". Mycket mer troligt då att jag skulle intressera mig för en mindre snygg tjej som har en fin känsla, en schyst själ eller vafan man ska säga. Och de tjejer man vill ha (man vill ju inte bli älskad för sitt utseende) fungerar ju likadant, det ingår ju i konceptet "schyst själ", haha. Jag känner en del jättefina, bra tjejer som bryr sig chockerande lite om utseende. Typ inte alls. Mitt eget rätt fördelaktiga utseende är helt bortslösat i sammanhanget, haha. Så vill jag också bli. 

Så även om vi idag har en väletablerad partnermarknad som uppenbart är centrerat kring "sexighet" vilket i sin tur är ganska snävt konstruerat av diverse medie- och skönhetsindustrier och det faktum att ganska många människor faktiskt följer den här logiken rätt slaviskt. Så ska man inte överdriva det heller. Det finns många undantag. Utseende är inte nödvändigtvis så viktigt ens utifrån ett partnerselektivt perspektiv. 

abbe00: Så snälla, ge mig en chans, att visa vem jag är, gilla mig eller gilla mig inte. Döm mig efter personligheten, inte utseendet

Se det också som en uppmaning till dig själv. Ge dig själv en chans.

Kanske låter hårt, jag vet inte. Men ärligt talat så är det ju dig själv du bäst kan påverka. Din egen syn, ditt eget förhållningssätt, dina egna attityder. 

Försök ändra dina tankemönster ett litet steg i taget. Försök hitta saker du tycker om, som du tycker är roligt, lustfyllt. Fokusera på det. Dag för dag. Det lär väl fortsätta suga ett tag, men snart kommer det suga lite mindre, sen blir det helt okej och tillslut riktigt najs om man fortsätter lära och utveckla sig. Jag fattar att det inte är så lätt att tänka flera år in i framtiden, vem fan bryr sig om framtiden nu, men livet är ju ändå rätt långt och hellre vara lycklig om några år än aldrig. 
Vi lever i en kultur präglad av kortsiktighet, snabba belöningar osv. Och det är asdåligt. För vad man än ska bli bra (att va sig själv eller bygga robotar) på så tar det lång tid, och går ut på att man tar tusen små steg. Och vägen är förstås fylld av små belöningar som dyker upp där man minst anar dem men det är ändå bra att kunna blicka framåt och ha nån slags målbild. 

Sen om man ser till de flesta personer som klarat sig riktigt bra i livet, asså som kommit jävligt långt i sig själva och har det rätt awesome. Så är det anmärkningsvärt vanligt att det nån gång sugigt ganska hårt i livet. Typ att man var asmobbad, eller föräldrarna knarkade mycket eller så. 

Förutsatt att man lär sig hantera sina problem, så kan det tillslut bli en källa till stor karaktärsstyrka. (lär man sig det aldrig utan fastnar i en offerroll så går det såklart åt helvete) Folk som hela tiden haft det ganska lätt i livet lär sig heller inte särskilt mycket om livet eller om sig själva. De kommer antagligen leva helt okej (såvida de tillslut inte drabbas av nån stor kris, vilket tenderar att hända de flesta nån gång), men inte bättre än så. 

Lycka till. 

Du tänker rätt ! Jag är din vän <3

Du kan aldrig vara mer än dig själv! Och om dina "vänner" ej kan de det så kanske de ej är dina vänner. Det med tjejkompisar är ett jobbigt läge. De kanske känner exakt lika dant. Det är inte lätt men ibland måste man "tränga sig på". För att de flesta tänker inte på att få med alla. Man måste ta plats, ta för sig. Våga att fråga och ett leende hjälper ej. Ett "Hej" är en bra början. En vardaglig konversation hjälper. 

Med utseende så kommer jag citera Match.com slogan "Det du avskyr med dig själv, älskar någon annan".

Snaps visar ej hur populär man är. Det är bättre att ha en riktig vän än flera vänner som ej bryr sig.