Tror du att ditt liv är förutbestämt? Motivera! 
Nej.
Vi har fria val.
Men våra uppsättningar av gener kanske tenderar att ta oss åt olika håll
Funderade på det en del tidigare. Min slutsats var något i stil med att jag visste för lite om kvantfysik för att bestämma mig för ett ja eller nej.
Önskar verkligen att jag hade gjort det. Måste vara helt underbart. 
Japp!! Eller tja att slumpen existerar och våra val påverkar livets gång men att vi har någon sorts väg framlagd åt oss.
För mig är frågan om ödets existerande som följande:
Om ett nytt universum skulle skapas med exakt samma förhållande vid t=0 som i vårt universum, skulle det se exakt likadant ut som vårt?
Om svaret på denna frågan är ja, skulle vi kunna med en tillräckligt avancerad algoritm kunna förutsäga framtiden. Men om vi då väljer att förhindra förutsägelsen, stämde inte förutsägelsen från början och vi är tillbaka i samma cirkelargument :S
Ursäkta, min hjärna går just nu i volter. Vet ej om ni förstår vad jag menar men men.
Ptja, lite av varje, alltså: man kan styra sitt liv till en viss del men för det mesta är ju allt bara slumpartat
Livet är en fruktkompott, tänk på det barn
Istechetvåpunktnoll:
Ptja, lite av varje, alltså: man kan styra sitt liv till en viss del men för det mesta är ju allt bara slumpartatLivet är en fruktkompott, tänk på det barn
Jag gillar uttrycket 🙂
Är oinsatt i kvantmekanik, men har för mig att ödet inte finns. All vår newtoniska mekanik etc är förutsägbar (man borde därmed kunna beräkna allt, våra hjärnsynapser och precis allting, vem vi kommer träffa var, när, hur vi kommer tänka, vad vi kommer känna..) men det kommer vi nog aldrig kunna.
Som sagt, hörde nåt i förbifarten att forskare bevisat att man inte kan undersöka.. vad var det, nåt fundamentalt i fysiken iaf, så allt är kanske ej deterministiskt.
Både ja och nej, vissa saker är det nog menat att vi ska uppleva för att lära oss något outgrundligt om livet innan vi dör, men samtidigt tror jag inte vi är fullständigt fängslade till ett öde utan någon som helst valmöjlighet att påverka. Vi är här för att lära och leva men hur vi gör detta är ju upp till var och en.
Nej
I vissa perioder i mitt liv har det kännts som att jag är på väg mot ett förut bestämt mål. Särskilt perioder som har varit fulla av lyckorus. Det är en väldigt omfamnande och betryggande känsla. Tyvärr kan det också kännas så när jag mår psyksikt dåligt också. Som att det är bestämt att mitt liv ska vara miserabelt från och med nu. Illa!
I believe in the force •^•
No but seriously, jag tror att vissa saker är oundvikliga, men allt är inte styrt
Den plats jag är idag har jag bara själv satt mig i av mina egna val m.m. Så nej, jag tror inte på ödet.
