overdose delusion:

Det är fortfarande ett "kan lika gärna passa på"-fall. Sådant som man kallar misstag, oplanerat. Barnet vill inte höra sådant.
förstår inte varför det ska vara en sådan självklarhet att alla ska få skaffa barn.

Ja men, det är ju inte direkt så att man säger "Jo men du, bara så du vet, du var ett misstag." Tror inte att de flesta föräldrar älskar sitt barn mer eller mindre bara för det inte var planerat. Och självklart finns det folk som man tycker inte borde få skaffa barn.

SilentScream:

Även om barnet i fråga inte var planerat så behåller man det inte om man inte vill ha det.

Har läst det typ 6 ggr, fattar fortfarande inte

Tickstart:

Har läst det typ 6 ggr, fattar fortfarande inte

MEN OM MAN BLIR GRAVID AV MISSTAG, OK? SÅ BETYDER INTE DET ATT MAN AUTOMATISK INTE VILL HA DET, OK? SÅ OM MAN BEHÅLLER DET SÅ VILL MAN JU HA DET, OK?

ceciliarstn:

Varför skulle man inte kunna leva sitt liv om man har ett barn? det finns mycket roliga saker men kan hitta på med barnet.

lol, nej.

Har du pratat igenom det här noga med pojkvännen, så att ni är 100% säkra på att behålla det oavsätt vad som händer? Allt ni stöttar varandra oavsätt? För mig blev det så att vi sa att vi sulle behålla barnet och sen gick vi till kuratorn och han sa att han skulle stötta mig och allt verkar så bra. När vi sen berättar för hans föräldrar så börjar hans mamma gråta och tycker att det är katastrof och hans pappa slog näven i bordet, svor och gick därifrån. Pojkvännen ångrade sig och tillsammans med föräldrarna psykade de mig tills jag bröt ihop och fick missfall.

En fråga till alla er andra som är så negativa till tonårsföräldrar: Varför är ni så elaka? Vad är det som säger att en 17-årig mamma är så mycket sämre mamma än en som är 35?

Ska han med till kuratorn och prata? Lycka till och meddela hur det gick!

ceciliarstn:

tror jag är gravid och jag vet inte vad jag ska göra...

1. Testa dig så du vet säkert.
Om du är gravid
2. tänk på vad du vill göra
3. prata med pappan om det
4. kom fram till ett beslut
5. ???

Zorba:

Varför är ni så elaka? Vad är det som säger att en 17-årig mamma är så mycket sämre mamma än en som är 35?

19 brukar min mamma säga är ideal ålder. Men vad som hände där är väll att hans föräldrar ansåg att han hade förstört sitt liv om han behövt ta ansvar för ett barn så tidigt.

Mr Brightside:

Men vad som hände där är väll att hans föräldrar ansåg att han hade förstört sitt liv om han behövt ta ansvar för ett barn så tidigt.

Han var 22 år vid tillfället, och jag var 18. Vi bodde i egen lägenhet, pluggade på universitetet båda två och jag hade jobb.

Zorba:

En fråga till alla er andra som är så negativa till tonårsföräldrar: Varför är ni så elaka? Vad är det som säger att en 17-årig mamma är så mycket sämre mamma än en som är 35?

En 17-åring behöver inte vara en dålig mamma. Dock är det ju så att det finns många stora svårigheter:
- En relation man har när man är 17 har statistiskt sätt en enorm risk att ta slut inom de närmaste åren.
- Den svåra ekonomiska situationen leder antingen till att de blir försörjda av parets föräldrar eller att de skaffar jobb, vilket leder till att hon inte kommer att ha en färdig gymnasieutbildning, vilket tyvärr tenderar att leda till skitjobb, vilket riskerar att leda till mindre föräldramöjligheter.
- Ren mentalt och psykiskt är många inte mogna för att ta hand om ett barn vid den åldern. Hjärnan är inte fullt utvecklad när man är 17, det är flera år kvar. Nu vet jag inte hur gammal fadern var men risken är stor att inte han heller är fullt mogen så att säga.
- Ska man vara krass har killar i den åldern en tendens att vilja vara ute och festa och hänga med polare snarare än att vara ansvarstagande föräldrar.
- Det faktum att hon frågar oss i första hand snarare än en barnmorska är skäl nog att ifrågasätta hennes mognad som förälder. Hon tycks ta på det hela lite väl lätt, om jag ska vara ärlig.

That said så är ju inget av detta för sig något som behöver vara ett större problem, t.ex. beror ju det ekonomiska mycket på vilken ekonomisk nivå man vill ligga på och vad man kan tänka sig göra för att minimera sin konsumtion, även om barn är dyrt. Risken är ju dock överhängande att flera, eller t.om. alla av dessa gällen henne.

Det går absolut att vara en bra förälder när man är 17, men man har ofta mycket större utmaningar än de som är 30 och väletablerade i livet.

Jag håller med hellt och hållet med det du, Stringburka, säger! Man är inte färdigutvecklad i hjärnan eller kroppen heller. Jag har många kompisar som fått barn i tonåren och det har gått bra för dem. De har tagit med barnet till skolan eller tagit ett sabbatsår och sen fortsatt. Bara man har disciplinen och tänker på bebisen så tror jag att det löser sig för de flesta. Nu känner jag inte denna tjej, men jag tror nog att det kommer gå bra för dem.

Det står ingenting om att hon inte varit i kontakt med barnmorskan, men jag antar att hon haft någon slags kontakt med dem eftersom hon fått en tid hos kuratorn.

Tråden låst på grund av inaktivitet