Jag hade över två timmars material så jag fick minst sagt sovra lite, så det kanske blir lite grovhugget. Ni får säga vad ni tycker. Ska in lite bilder, myspace-länkar och youtubefilmer också.

Det första som möter mig när jag efter stora lokaliseringssvårigheter stapplar in på duons kontor i Frihamnen är en bild på Helge Fossmo fasttejpad på Eriks datorskärm. I fönstret står en modell av en tysk Andra världskriget-pansarvagn.

- Ja alltså, Helge Fossmo-bilden tänkte jag klistra in i en gammal programbroschyr, men jag vågade inte så jag satte upp den här istället. Pansarvagnen är radiostyrd och skjuter softairgunkulor.

Mackan: Som gör så jävla ont!

Precis som i programmen sitter de och småtjafsar som två bröder som bott lite för länge i samma våningssäng, men samtidigt som de faktiskt gör tv-program om bajs och spya (och allt däremellan) känns det som att det ligger mycket eftertanke bakom. Det är – de ständiga mammaskämten till trots - intelligenta killar med vettiga åsikter, som till och med har lyckats med konststycket att charma de kräsna kidsen på nätet.

Erik & Mackan slog igenom på bred front i ”Erik & Mackan - Hela och Rena”, ett sorts mindre barnvänligt Hjärnkontoret där de – någorlunda vetenskapligt - informerade tittarna om alltifrån hur effektivt det är med botox i armhålan till hur sjuk man blir om man får en kallsup i barnpoolen eller inte tvättar sig på en månad.

Den andra säsongen, Snygga & Smärta, var upplagt på ungefär samma infotainmentvis, men de bytte ut disktrasorna mot hantlar och försökte tillsammans med en hård personlig tränare få kontroll på sina relativt rultiga kroppar.

Just nu är de aktuella med programmet Herre på täppan som sänds på TV6 klockan 20:30 på söndagar. Nu har jag lovat grabbarna lite gratisreklam så jag säger det igen: 20:00. Söndagar. TV6. Skriv det som påminnelse på mobilen eller gör en tjusig trampstamp-tatuering i svanken.

Mackan: Det känns fint att vi har fått så bra respons. Det verkar vara ett skönt gäng som gillar oss, såna man skulle kunna tänka sig att festa med. Vi har till och med fått hyllningar av grabbarna på Flashback och de hatar ju annars 99 saker av 100.

Vad tycker ni om att era program läggs upp på Piratebay då?
Erik: Vi är jätteglada för det eftersom de går så få repriser, så det är bara bra. Vi har ju inga ambitioner att ge ut en DVD eller något.

Hur möttes ni, och hur kom ni in i tv-branschen?
Mackan: Vi möttes och blev kompisar när vi pluggade media i Skövde, sedan fick vi harva oss fram bakom kameran i olika tv-program.

Erik: Mackan jobbade som redigeringsassistent och jag jobbade som produktionsassistent på bland annat Jeopardy, Big Brother och Köket. Jag har även arbetat i skogen kring mina hemtrakter Sveg ett år där jag röjde träd och inventerade.

Mackan: Vårt första riktiga tv-framträdande var Pussel, och sedan gjorde vi Fejm-tv.

Erik: Varför tar du upp Fejm-tv?

Mackan: Jaja, vi gjorde tre avsnitt på fem minuter, eller vafan det var. Sedan har vi ju även lett P3 Deluxe, en barndomsdröm som gick i uppfyllelse.

Efter Herre på Täppan, blir det någon uppföljare till Erik & Mackan-serien?
Erik: Det kan det absolut bli. Dock var det tidskrävande, vi kunde sitta hos en doktor en hel förmiddag men bara fick ut 1½ minut tv.

Mackan: Ja, eller övernatta i ett spökhus i en hel jävla natt och skulle filma något som inte ens existerade. Men det är ju ett bra format att man får svar på frågor man själv har undrat över.

Erik: Som när man är på festival och sitter i bilen hem och håller på och dör. Så frågar vi, ”Hur länge kan man överleva på en festival?” Vi var även med om en del smärtsamma och äckliga saker. Jag fick en boll kastad på genitalierna när vi spelade amerikansk fotboll. Jag trodde jag skulle dö, helt enkelt. Och när vi slogs mot K1-fightern Jörgen Kruth … jag blev airborne i den där träningslokalen.

Mackan: Sedan tog vi laxermedel och hoppade studsmatta. Numera blir jag bajsnödig bara jag ser en studsmatta.

Håller ni i den hårda träningen än?
Erik: Nej fyfan. I somras var det så överdrivet. Jag gick ner 20 pannor och Mackan 15. Det var så strikt och vi gjorde fan ingenting. Allt var exakt likadant och man fick käka sin tråkiga kyckling med bulgur och dricka vatten. Vi har gått upp fyra kilo sen dess, ett kilo i månaden, vilket får anses vara ok. Mackan har dock tagit upp träningen igen och försöker hålla igång tre gånger i veckan.

Vem är den där Anna som är med i programmen? Var det någon kompis?
Erik: Nja det var ingen kompis. Det är lätt att det blir grabbigt om man ska göra ett program där vi ska försöka utvärdera olika kroppsvätskor, så vi tog in henne i programmet för att vara någon sorts voice of reason.

Klippningen i Erik & Mackan-serien känns väldig High Chaparall:ig. Är ni mycket inspierarade av Filip & Fredrik? Ni sitter ju både i samma hus och på samma produktionsbolag.
Erik: Jag skulle snarare säga att många av skämten är Simpsons-inspirerade, och High Chaparall-avsnitten är väldig bra redigerade så vi förstår om klipparna tar inspiration därifrån. Dock sa vi tydligt att vi inte kan ha pilar på folk i bakgrunden och sådant, för då blir det stulet från High Chaparall, som i sin tur i och för sig är inspirerat av Svullo.

Erik, man ser ofta dig i JZs klädmärke Rockawear, är du hiphopare?
Erik: Njea, jag är väl inte hiphopare, men jag gillar hiphopkläder. För några år sedan upptäckte jag en affär som heter Top Streetwear som sålde så softa kläder, typ mysdresser i plysch, som var både snygga och grymt sköna. När man tog på sig dem kändes det som att man låg kvar i sängen fast man gick runt på stan. Det är samma sak att skriva ”I am hiphop” som att skriva ”Punk is not dead”, väldigt ironiskt.

Du har sjungit i ett punkband som heter The Terrible Mistakes. Och ja, det lät faktiskt inte så tokigt.
Erik: Ja, det var med storebrorsan bland annat, men han fick barn så vi fick lägga ner för några år sedan. Nu skulle jag vilja göra riktig gangstarap istället. Tung arg musik med mycket vapen.

Typ Geto Boys som är med i Office Space? Lite ironiskt?
Erik: Ja precis. Är det ironiskt? Jag vet inte. Jag lyssnar ju på tung gangstarap och truckdriving-country. Ingången är ironisk, men sedan börjar man på något sjukt sätt att gilla det.

Vi tänkte faktiskt göra ett program där vi startade ett dansband, men när vi höll på att planera inför det körde ju SVT igång ett sånt. Jag älskar filmen ”Black Jack” och dansbandsromantik. Du vet, sprit i innerfickan, bussarna som går sönder, frun som man aldrig får träffa, rosa träningsoveraller och träskor …

På något sätt tyckte jag att SVT fuckade upp det hela och gjorde hela genren populär och rumsren. Det känns inte lika mystiskt längre. Jag vill inte ha Peter Settman och starka lampor, jag vill ha den skitiga sidan. Det är en fascinerande värld.

Mackan, har du tatuerat en macka på magen?
Mackan: Ååååh, nej … jag har en smörgås på sidan, däremot!

Jag antar att jag inte får fotografera den?
Mackan: Nej det finns så många bilder på den. Den har blivit så överexponerad.

Jaha, ja den kanske bleknar av alla blixtrar.
Erik: Ja han måste spara på den, den är ju som Mona Lisa.

Vilket ögonblick i ert liv skulle bli ett frimärke?
Erik: Undra vad man ska välja, det man är stoltast över, som man vill bli ihågkommen eller då man mådde som bäst … ett frimärke när jag sitter i soffan och kollar på tv kanske?

Mackan: Första och enda gången du fick ligga då?

Erik: Nej det vill jag helst inte ha på frimärke.

Mackan: Du och din mamma bearbetar det fortfarande?

Erik: Ja, men hon är ju rent juridiskt inte min mamma än. Det ger mig stora friheter.

Jag kanske skulle ha ett frimärke på när jag jobbar i skogen och har fått låna någon motorsåg så folk tror att jag klarar av att hantera en sån. Jag var väldigt harmonisk inombords på den tiden, jämfört med den här mediavärlden som är så sjukt rörig. Eller den där gången jag åkte ner till Bosnien och hälsade på en kompis som var där nere och stred. En bild på när jag kramar honom och texten: ”Jag är inte bög”, sedan min tjejs telefonnummer.

Är det så bra med hennes telefonnummer då?
Erik: Nej, det kanske inte är så bra. Eller ja, de är ju ändå bara jag som svarar i hennes mobil, det är smidigast så. ”Hej det är Erik, nej hon ska inte ut ikväll. Ja, vi ska ha myskväll igen”.

Är han toffel eller?
Mackan: Ja, han har alltid mobbat mig för att prata bebisspråk men nu är han likadan.

Erik: I helvete heller!

Mackan: Jo men ni har smeknamn och sånt på varandra. Det är väldigt mycket vokaler när ni pratar.

Vi avslutar med lite småfrågor där ni ska välja ett av följande alternativ, och eftersom Erik har varit någon slags post-Mengele-offer i EKG blir det på sjukdomstema:

Spanska sjukan eller spanska stolen?
Erik: Det beror lite på i vilken ände av spanska stolen man är i. (Erik googlar på Spanska sjukan.) Nja, den här verkar ju leda till död så jag tar nog spanska stolen.
Mackan: Jag kör nog på spanska sjukan. Stolen kan ju alla prova på, sjukan är mer unik.

Röda hund eller Dogge Doggelito?
Mackan: Röda hund har man bara ha en gång va?
Erik: Ja, det är väl som Dogge, köper man en skiva gör man det aldrig igen.
Mackan: Men hur ballt är det att ha en barnsjukdom när man är 30? Jag tar Dogge.
Erik: Jag tar Röda hund. Man slipper jobba.

Borrelia eller Amelia?
Erik: Jag har haft borrelia, och ja, det tar jag nog igen.
Mackan: Amelia är ju gmilf så henne tar jag.
Erik: Det finns ju Borelius också. Programledare och politiker.

Ja, men henne får man inte ta.
Erik: Fan också.

Poolio eller Markoolio?
Erik: Poolio, är det då man får skrumpna kroppsdelar?

Det är ingen kroppsdel som blir skrumpen när ni lyssnar på Markoolio då?
Mackan: Titta inte på mig, det får du fråga hans fru. Nejmen, vi är faktiskt goda vänner med Markoolio så det är klart vi tar honom.

ADHD eller AC/DC?
Erik: ADHD har jag redan nog av så jag tar AC/DC.
Mackan: Jag ska se dem på fredag så jag kan ju ta ADHD då. Det har jag inte provat.

Avslutningsvis: I sängen med malaria eller i barnpoolen på Grand Canaria?
Erik: Jag vill inte välja Gran Canaria. Usch, det gick ju inte att äta nånting på den där ön. Och jag är inte kräsen.
Mackan: Man fick typ en rå potatis friterad i sololja. Och en shot Malibu.
Erik: Dessutom känns malaria som en jäkligt cool kolonial sjukdom. Man hallucinerar och nån kan ligga och fläkta en med ett palmblad.