Har ni någon form av tvångstankar, fobier med mera? Påverkar det er själva och/eller eran omgivning?
Lite nyfiken bara.
Mina tvångstankar:
- Om det ligger ett högt kort underst i leken (t.ex en kung) så måste jag blanda lite till, så att det blir ett lågt kort underst.
- När jag tar en skål (t.ex när jag ska äta frukost) så kan jag känna att jag måste ha en annan skål, den jag har känns liksom "fel". Om jag inte byter skål direkt så får jag smått ångest och det slutar oftast med att jag byter skål ändå.
- En del saker jag gör måste vara "jämt". T.ex om jag knäcker vänster handens fingrar måste jag också knäcka fingrarna på höger handen, för annars känns det "ojämt". Eller om jag gör något som anstränger höger benet så måste jag göra samma sak med vänster benet så att det ska kännas "jämt".
Mina fobier:
- Kattmat. Jag ger katterna mjukmat ytterst sällan, andra får göra det eftersom jag tycker det är såpass äckligt. Får jag lite kattmat på handen/fingrarna får jag panik och måste skölja bort det så fort som möjligt!
- Ketchup. Nästan samma sak här som ovan, det går bra att äta, men får panik om jag får det på mig, måste få bort det direkt isåfall!
Annat:
- Pratar med mig själv, oftast i tankarna med ibland även högt. Nästan alltid på egnelska också.
- Kan inte äta sallad ifall det har kommit något av den övriga maten på den, och skulle helst att salladen på en helt annan tallrik.
Har såklart fler fobier och sånt, men det är dom här som jag lägger märke till själv mest.
inb4isola: fobier är inte samma sak som att vara rädd/äcklad av något.
OnT: Jag är helt jävla sinnessjuk rädd för ormar, klarar inte av att ens se dem på tv (förutom boa- och pytonormar, fråga mig inte varför men de känns softare på något sätt även om jag aldrig skulle vilja se en på riktigt). Troligen klassas detta som fobi, och gör det inte det så vet jag inte vad som gör det 😛
Var nära på att köra av vägen senast jag såg en orm, hade det inte varit raksträcka hade jag definitivt gjort det då jag släppte ratten och förde knäna mot huvudet och skrek
Budolicious:
Var nära på att köra av vägen senast jag såg en orm, hade det inte varit raksträcka hade jag definitivt gjort det då jag släppte ratten och förde knäna mot huvudet och skrek
Får man skratta?
passaro:
Får man skratta?
Det är okej, jag gör det nästan själv när jag tänker på hur oerhört rationell jag är i dessa situationer
Budolicious:
Var nära på att köra av vägen senast jag såg en orm, hade det inte varit raksträcka hade jag definitivt gjort det då jag släppte ratten och förde knäna mot huvudet och skrek
Fick upp en väldigt roande bild i huvudet nu 🙂
Budolicious:
Det är okej, jag gör det nästan själv när jag tänker på hur oerhört rationell jag är i dessa situationer
Bra. Dog här hemma.
Social fobi, jag är mer en sådan ältande socialfobiker som kan sitta i flera timmar/dygn och analysera allt jag minns att jag sagt under ett möte med en/flera människor (på ett väldigt destruktivt vis). Fast jag får ju panikattacker och jättemycket ångest i de allra flesta sociala situationer också, men det har jag lärt mig att hantera lite bättre än just ältandet.
äcklas av att bli blöt. bortsett från det är jag endast lagom skrockfull
Måste alltid va så jävla skön, har värsta tvångstanken. E ja inte skön blir jag typ och ba shit måste va skön...
sen blir ja skön igen
Budolicious:
OnT: Jag är helt jävla sinnessjuk rädd för ormar, klarar inte av att ens se dem på tv (förutom boa- och pytonormar, fråga mig inte varför men de känns softare på något sätt även om jag aldrig skulle vilja se en på riktigt)
Tror att detta är, precis som spindlar, ett fall där fobikern har "rätt." Vi ska vara rädda för ormar och spindlar, eftersom de i allmänhet är giftiga, bara att det är rätt meningslöst i Sverige. Dock verkar ju din ganska extrema version rätt kontraproduktiv.
Nachac:
Dock verkar ju din ganska extrema version rätt kontraproduktiv.
Snokar kan döda de med
Budolicious:
Snokar kan döda de med
Säkert, säkert.
Jag kan inte sätta på mig skor utan strumpor.
Och det finns ett halsband jag MÅSTE ha på mig varje dag hela tiden förutom när jag sover och duschar.
Jag är otroligt rädd för mögel och vet jag att det ligger något mögligt i något rum kan jag inte gå in dit, vid undantag måste jag hålla andan.
Var bara för någon dag sen jag skulle ta en mjukmacka och kollade på datumet och dom hade inte gått ut.
Men sen när jag tar ut mackan och vänder på den ser jag gröna fläckar.
Jag får panik, brister i gråt, måste skrubba helst hela mig med diskmedel men eftersom det var mitt i natten och jag bor i lägenhet skulle inte grannarna uppskatta det så skrubbade händerna och upp på armarna i en halvtimme ungefär samtidigt jag får en känsla av att möglet sprids på mig och det klias och kryper i hela kroppen.
Hade inte mamma kommit och sagt åt mig att sluta skulle jag nog stått där längre.
Sen när jag skulle lägga mig för att sova så lärde jag ha en långärmad tröja, leggins, strumpor, tjocktröja, mjukisbyxor och tofflor på fötterna så att inte möglet hamna i min säng och då skulle jag inte kunna sova i den igen.
Jag är glad att oftast så stämmer bäst före datumet!
(Vilket jag alltid måste kolla varje gång jag ska dricka/äta något, fast jag gjort det tidigare samma dag)
Sen är jag jätte rädd för sömn.
Nuvarande tvångstankar:
kan ej mikra maten på vilken värme som helst.
adderar alla siffror i klockslag (på digitalklockor). (detta gör jag oftast pga. nyfikenhet)
alla siffror (1-9) har en viss betydelse för mig, finner jag ett tal på 326 så Dold text: räknar jag såhär: 3+2=5, 5+6=11, 1+1=2
Brukar larva mig lite, i huvudet, och räkna på olika sätt: 2+6=8, 8+3=11, 1+1=2
Detta rör till matten för mig ibland, kan använda mig av samma system då haha...
har nog inga andra tvångstankar kvar. tränat bort alla 🙂 vill dock ha kvar mina få nuvarande på grund av att det ger mig en viss styrka och trygghet liksom för troende människor osv.
-------
Som liten gick jag och bar på en osynlig tråd, varje person jag stannade vid fäste sig vid tråden men jag blev aldrig av med den.
Tänkte att det var neonfärgad, gröngult - den färgen har alltid fångat min uppmärksamhet.
En dag orkade jag inte längre så jag gick bestämt till en kompis och "lämnade av den". Tänkte aldrig mer på tråden.
Ingen visste om detta.
--------
Mina tvångstankar hindrade mig från att läsa matte den sista terminen i 9an
var tvungen att be lärare läsa upp texter o dylikt, ett par gånger.
(minns dock inte om det var lathet och att jag bara skyllde på mina extrema tvångstankar)
var iaf tvungen att räkna alla bokstäver i alla orden osv. var besatt av siffror. är det än idag, dock inte lika gravt, mest för att det intresserar mig...
Lär dig kontrollera alla känslor och tankar, det går oftast bra då.
Träna hela tiden, det är Du som styr dig, ingen annan/inget annat.kram