tjena!
Pallar inte direkt hålla inne med det här länge, vettefan om det finns ngt råd ngn kan jag ge mig.
anyway, jag har varit deprimerad i fyra år snart. Det hela började med att jag hade det tufft eftersom min syster missbrukade narkotika och ett av mina tidigaste minnen är när hon bråkar med mina föräldrar. Jag var dessutom typ mobbad i skolan i låg-mellanstadiet. Kortfattat, redan här fanns det grunden till det. I högstadiet blev jag "acepterad" i min nya klass, bara det att de jag blev polare med var mer eller mindre kriminella, slogs,söp och använda droger. I samma veva som jag började hänga med dem skilde mina föräldrar sig.
I början av nian började jag känna fuck it liksom. Allt går bara åt helvete och jag försökte ta livet av mig. Min bror hittade mig dock och lyckades rädda mig.
Det var i den här vevan som jag fattade att det här var inte så det skulle gå till, det måste finnas ngt mer. Bytte skola, till en annan. Blev polare med några datanördar och pluggade upp mina betyg. Gick ut nian med 270...
Jag valde att dra till en annan stad, för att jag behövde en nystart på gymnasiet och den 19 augusti började jag naturvetenskap i en ny stad.
Men inte fan lugnar livet ner sig för det, jag har typ bara en polare+ två på köpet polare med i skolan som jag inte umgås med på fritden ens....
Börjar jag känna mig helt fucked, jag kan inte byta till en annan nv-skola i min gamla stad eftersom jag har ganska mtk ovänner där... Ska jag byta klass eller ge det mer tid?.
Måste väll säga att jag inte häller har haft de allt för lätt men en sak kan ja lova... GE INTE UPP
Byter du klass igen skulle jag nog tippa på att de blir endo svårare att komma in och få någon kompis pga att folk redan har slagit in sig i "gäng" redan. Förtjök vissa dig lite frammåt och glöm inte att vara trevlig de kommer man långt på (Är dock inte alltid det lättaste det vet jag men förtjök iaf)
Lycka till ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Byt klass eller kanske mer tid, något.
blackdemonia:
Ska jag byta klass eller ge det mer tid?.
Om du tänker på hur mycket du har kämpat för att få ordning på dig nu så finns det väl inte utrymme för att ge upp nu? Efter så långt du har kommit? Det vore som att du skulle få börja om från början igen eller bara falla tillbaka till ruta noll om du byter skola, tillbaka till allting?
Ibland glömmer man bort hur mkt man faktiskt har åstadkommit och tänker mest bara på allt skit istället. Håll ut, försök ge efter lite för det nya du har, bjud på dig själv, respektera och bemöt andra som du själv vill bli bemött så ska du få se att det finns en och annan människa du kan knyta ditt nya liv till. Det är jobbigt att själv kämpa mot allt för att få en bra tillvaro, ibland får man ju ta hjälp när man behöver det.
Jo men jag känner verkligen mig trött... Och har börjat få enormt självdestruktiva tankar igen:(
Tråden låst på grund av inaktivitet
