Tja, ville bara förvarna att det är en stor jävla vägg av text! OBS Massiv text
Allt började för några månader sedan. Efter en lång period av datorsittande hade jag bestämt mig för att komma ut och umgås mer med mina polare och träffa folk. Så en dag när jag chillade med några polare bestämde vi oss för att träffa en tjej som ena polarn snackat med en del på facebook.
Sagt och gjort drog vi iväg och träffade henne, då brydde jag mig inget speciellt. Men dagen efter så började jag prata med henne på facebook, slutade med att vi snackade på msn som slutade med att vi började smsa.
Till en början var det väl bara massa vardagligt kallprat som sedan blev mer och mer personliga diskussioner.
Och efter några veckors prat så var det en dag vi snackade om livet, förflutna, framtiden osv. Och den dagen fick jag veta att hon haft en hel del problem med sig själv i sina tidigare dagar. Men att det börjat klarna upp under den senaste tiden. Och de saker hon berättade fick mig att uppleva det som att hon kanske behövde någon att prata med ibland.
Så jag började visa att jag fanns där, så när hon ville prata så stöttade jag och peppade. För jag vill inte att folk sak behöva gå och må dåligt. Kan jag hjälpa till på något vis så gör jag det. Ibland är jag för snäll och det är själv medveten om, men nångång i livet får man väl tillbaka för det också?
I och med att jag fanns där för henne så visade hon att hon finns för mig om det skulle vara något. Men jag är oftast inte den personen som hänger läpp. Denna är en av de få gånger jag inte vet eller kan släppa saker och ting.
Jag hade absolut inga avsikter med det hela i början. Utan det var mer kompissnack, jag tyckte och jag tycker fortfarande väldigt bra om henne. Skit bra tjej. Jag var mig själv med henne och jag fick ofta höra av henne hur bra jag var, speciell för henne, underbar och helt perfekt som jag är och massa sånt bull.
Och någonstans inbillade jag väl mig att hon kanske menade det hon skrev? Vad vet jag... Sen var det en helg vi bestämde oss för att festa. Hon jag och en av de gemensamma polarna jag nämnde innan. Vi drog över till en av mina polare och söp, hade det trevligt osv. Såhär långt var allt frid och fröjd.
Men väl hos polaren så började hon ”kladda” på polaren vi var hos under kvällen, tänkte att det var lite skumt. Eftersom det stämde inte överrens med vad hon sagt innan om sig själv. Men tänkte w/e alla är fulla och dumma ibland. Efter festandet hos polarn så går hon, jag och gemensamma polaren hem till mig för att sova. Dom ligger och håller om varandra, tisslar och tasslas. Jag somnar, vaknar dagen efter dom håller fortfarande på med samma stuk. Och utav någon anledning får jag en sån skum känsla. Vet inte än idag vad det är för känsla. Men den tärde på mig inombords.
Så jag gick in i duschen , stod och tänkte i 40min – 1timme ungefär. Kom inte fram till något vettigt, så drog en vit lögn om att jag skulle hjälpa någon med nått. Drog hem till en polare och chillade där tills hon drog.
Sen blev jag lite halvdissig mot henne, för jag ville absolut inte berätta om mina känslor och tankar. För jag förstör alltid saker och ting när jag väl gör det. Har alltid varit så och kommer alltid vara. Och efter ett par dagar märker hon det och börjar fråga ut mig. Så jag drar en vit lögn om något som hänt för att vinna tid.
Så det fortsatte som vanligt ett tag till, iaf för hennes del. Jag hade fortfarande fullt upp i både själ och huvud. Men sånt som händer. Och helgen efter vi festat ville hon komma över och festa igen. Fine tänkte jag så hon och hennes väninna kom över hit samt några vänner till mig. Vi festade och hade det trevligt.
Några gånger under kvällens gång snackade vi och hon kramade om mig och berättade hur bra jag var. Fast jag köpte det inte alls som jag gjort det innan. Utan var aktsam. Skitkul kväll, den led mot sitt slut och när vi skulle sova låg hon bredvid mig, vi snackade lite och sen somnade hon.
Dagen efter var hon och hennes väninna här ett tag. Sen drog dom, och jag kände sån jävla lättnad. Den där jävla känslar som jävlats med mig i över en veckas tid var borta. Jag kände mig så glad. Hon smsade med mig senare, vi snackade ett tag och sen sa hon att hon skulle sova. Men då gick det typ 10min sen smsade hon igen och frågade vad vi pratade om igår innan hon somnade. Så jag svarade, men fick inget svar. Tänkte aja hon har väl somnat.
Så fick av en slump ringer jag våran gemensamma polare och snackar skit, då visar det sig att han är hemma hos henne och hon skrattar i bakgrunden, tjoar och har sig. Så snackade klart med polarn och efter så kände jag mig ”lurad” och samma jävla känsla som tär på mig kom tillbaka.
Jag tänker, tänker och tänker. Snackar med en polare som också känner henne halvt och tycker hon är skum. Han sa att han skulle bryta kontakten med henne för hon var så udda. Jag var osäker i om jag verkligen skulle göra samma sak själv. Det som blev den avgörande detaljen var att hon 4 timmar senare svarade på smset hon aldrig svarade på när jag ringde polarn...
Så beslutade mig för att bryta kontakten och gå vidare i livet. Men det var inte så enkelt som jag trodde. Utan hon hade tydligen mått dåligt av de anledningar som hon påstått ”tagit sig ur”. Så när vi dissade henne så ringde hon upp mig var helt förstörd. Men polarn sa till mig att ignorera det bara. Och jag försökte så gott jag kunde. Men det kändes i hjärtat. Sen när hon skulle försöka ta sitt liv så kunde jag inte stå pall längre. Utan började prata med henne om allt, försökte trösta och lugna henne. Så blev en hel del smsandes under det. Sen slutade hon svara på smsen, svarade inte när jag ringde. Jag hade panik och kände mig så skylidg. Även om jag egentligen inte var orsaken i helhet som framkallade detta.
I samma veva fick jag även veta att hon har känslor för personen jag kallar våran gemensamma polare. Det sved, men inte något att göra åt det.
Dagen efter pratar jag med henne igen om allt, fick veta att hon legat på sjukan för hon hade så lågt blodtryck. Kände lättnad att hon inte kilat vidare iaf. Men fortsätter snacka med henne och försöker lösa problemen om det som skruvat upp mig innan. Så vi snackar om det sen försöker jag vara söttande och få henne att må bättre. Så säger snälla saker osv, hon svarar med smörjan som innan hur bra jag är, vad jag betyder, jag får aldrig lämna henne och hela den baletten.
Sen nån dag senare upplever jag henne ganska off, men ändå frågar hon ifall hon får komma hem till mig på lördagen, eftersom hon skulle vara med vår gemensamma polare på fredagen. Men jag sa att jag inte visste, att hon skulle höra av sig på lördagen. Gick 4 dagar, sen var det lördag, hörde inte ett ord. Söndagen var det lika tyst där också. Men fick veta i efterhand att hon vart med honom hela helgen, därför hon inte hört av sig. Sen på måndagen typ 8 dagar utav tystnad så skriver hon som om det vore igår vi snackade. Jag upplever det mer som att han drog då duger jag att snacka med.
Och just nu i skrivandets stund vet jag varken ut eller in. Har snackat med nära och kära de tycker bara att jag ska skita i allt och gå vidare... Däremot är det svårare än vad man tror, speciellt efter vad som hände innan.
Och vill inte tjöta på mina nära och kära om detta skitproblem hela tiden, så vände mig hit för att få skriva av mig lite...
Vad ska jag göra? Och om jag ska bryta skiten hur gör jag det så diskret som möjligt?
True story, men för mig är detta tillräckligt udda
Det var en hård nöt att knäcka.
Ok!
tro mig, jag tänker så att det verker i mitt huvud!
jag har några tankar som jag ska ge dig. måste först bearbeta allt det jag läst
(svår situation det här)
Jag ser det här som en stor grej. Med det menar jag att saker du gör eller säger kommer forma framtiden för både dig och andra.
Det svåra i det hela tycker jag är att hon verkar vara ganska självmordsbenägen. Lite p.g.a skuldkänslor gentimot dig. Det begränsar mycket av vad du kan göra.
Du verkar vara inställd på att lämna allt bakom dig. Men Om du älskar henne säg det! Saker i livet måste konfronteras på det sättet ibland om det ska gå nånvart. Er gemensama polare är då dock ett problem.
Men nu har du lagt allt på henne. Hon måste nu ta ett beslut. Om du nu betyder så mycket för henne så kommer hon "välja" dig. Om inte så tycker jag att du får tänka själv vad du vill göra. Antingen forstsätta vara vänner. (Tvivlar dock på om jag skulle gjort det om jag var du) eller säga till henne att du måste gå vidare. Om du fortfarande bryr dig om henne kan du önska henne lycka till i livet innan du helt bryter kontakten.
Hoppas det hjälper lite... om det finns saker som hjälper dig tänk då på att blanda in dina egna tankar och gör det rätta i vad situationen ger dig.
Hoppas det fixar sig!
Hon ser dig nog bara som en vän. Det skulle förklara varför hon undrar vad som har hänt när du inte hör av dig efter att hon har varit med eran gemensamma kompis.
Har ni pratat något om ett förhållande eller andra känslor än vänskap?
alexthepope:
Om du älskar henne säg det!
Annars blir det bara vänskap. Men det är ju också bra.
Sen det där som hon har sagt till dig om hur dåligt hon mår, det kan visst stämma. Det är inte alltid man vågar visa det på utsidan för vem som helst. Hon har sagt det till dig för att hon litar på dig.
Är riktigt tacksam för alla svar... Och alexthepope du har rätt i mycket det du skrivit. Lutar nog mera åt lycka till i livet biten...
Hjärtlös: Jag vet redan om att jag är placerad i kompisfacket, det är en av mina få talanger här i livet. Vi har inte direkt snackat om våran relation mer än att vi är goda vänner och att jag betyder så mycket för henne osv.
Och de gånger hon frågad vad som hänt och vad hon gjort osv har bara hänt när vi 3 umgåtts samtidigt. Denna gång gick det bara flera dagar och sen hörde hon inte av sig eftersom hon var med honom.
Men dom har sitt shit gooing on, vill inte stå i vägen för deras lycka. Och skulle jag säga till henne hur jag känner känns det som om det bara skulle bli pinsamt och jag gör mig själv till åtlöje..
Det stämmer att hon mår dåligt, ibland visar hon det, ibland inte. Men hon beteer sig så skumt. Vi är 3 som lärde känna henne samtidigt. Hon är 3 olika personer mot alla. Den ena har brutit skiten helt med henne, men hon öppnade upp sig till honom några nivåer under mig. Och till "vår gemensamma" hon har känslor för har hon inte sagt något till. Dom har bara umgåts, kyssts och hela den biten. Inte så mycket snack.
Och mig har hon väl öppnat upp mer för och säger att med mig vågar hon va sig själv och kan visa det.
Men jag vet inte om det verkligen är henne jag pratar med eller en fasad hon byggt upp. Och det har jag sagt då när helvettet bröt lös.
Dessa omständigheter förvirrar mig mentalt.
vemerhan:
Men jag vet inte om det verkligen är henne jag pratar med eller en fasad hon byggt upp. Och det har jag sagt då när helvettet bröt lös.
Dessa omständigheter förvirrar mig mentalt.
Det är inte ovanligt att man är förvirrad under tonåren. Man vet inte riktigt vem man är själv, hur ska man då kunna visa det för andra?
Försök att lita på det hon säger, överanalysera ingenting. Det hon säger kanske betyder precis vad orden säger, det måste inte alltid finnas något subtilt budskap.
Det låter konstigt att hon är som 3 olika personer, men hon är väl bara osäker i sig själv. Det kan försvinna om hon känner sig trygg tror jag. Så allt du kan göra är att fortsätta vara hennes vän, så kanske hon så småningom inser att du kan bli mer än bara det.
Jag vet vem jag är, jag är säker i mig själv. Men kärlek är inte min grej bara. Alla är vi olika och vissa är nog helt enkelt skapta för att vara ensamma.
Det är kanske ett av mina större problem i detta fall, analyserar, tänker och tänker som ett as.
Jag tycker också att det är skitskummt. Men du kan ha rätt, däremot tror jag inte på att hon skulle inse det. våran gemensamma vän har nog 10ggr större chans då han oftare är hemma hos henne, träffar henne osv. Jag bor en bit ifrån och jobbar ganska mycket.
Men man ska inte hindra 2 individer från att vara lyckliga. Hon har erkännt att hon har känslor för honom och han har sagt att han har mindre känslor för henne. Det är ett dött lopp helt enkelt.
Jag vet inte om jag är egoistisk eller bara väldigt dum. Men känns svårt att vara hennes vän med alla omständigheter bara. Har ofta svårt att lita på människor, ett tag litade jag på henne... men jag vet inte om jag kan göra det längre
vemerhan:
Jag vet vem jag är, jag är säker i mig själv. Men kärlek är inte min grej bara. Alla är vi olika och vissa är nog helt enkelt skapta för att vara ensamma.
Fast jag syftade mer på henne. Ja, alla har olika egenskaper. Funderar också på det där med att vissa kanske inte är skapta för att ha ett förhållande..
vemerhan:
Det är kanske ett av mina större problem i detta fall, analyserar, tänker och tänker som ett as.
Du kan öva på att sluta tänka så mycket. Jag tror inte du tänker som ett as, du vill ju att hon ska vara lycklig och även om det är med någon annan än dig. Det är fint att bry sig om andra på det sättet.
vemerhan:
Jag vet inte om jag är egoistisk eller bara väldigt dum. Men känns svårt att vara hennes vän med alla omständigheter bara. Har ofta svårt att lita på människor, ett tag litade jag på henne... men jag vet inte om jag kan göra det längre
Som jag skrev, du tänker fint. Du är inte egoistisk, du vill inte hindra dem från att tycka om varandra, även fast du skulle vilja vara med henne.
Det är väldigt svårt att lita på människor, speciellt efter ett svek. Jag litar inte på många men jag försöker ändå att vara trevlig och ge folk en chans att göra rätt. Vad jag visar på utsidan är inte alltid det jag verkligen känner.
Du har redan gjort din del, det är nog bättre för dig ifall du går vidare och glömmer henne.
Sa allt som det var, att jag älskar henne osv. Fick veta att hon haft känslor för mig men att dom svalnat eftersom jag sagt att förhållanden är skit osv för någon månad sen... sitter och gråter i min ensamhet just nu
vemerhan:
sitter och gråter i min ensamhet just nu
![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
börjar nästan gråta för din skull!!! (yes, jag är känslig och shit)
Sådär är det alltid! Det bästa är att berätta sina känslor direkt istället för att vänta. Jag har varit med om så många liknande händelser. Att jag har gillat en kille, som gillat mig med, men ingen av oss sa något. Sen nu efter några år så kommer det fram! Fan, att man är så feg och inte vågar berätta. It sucks.
Men man lär sig av sina misstag. Hoppas det löser sig för dig!
vemerhan:
Sa allt som det var, att jag älskar henne osv. Fick veta att hon haft känslor för mig men att dom svalnat eftersom jag sagt att förhållanden är skit osv för någon månad sen... sitter och gråter i min ensamhet just nu
Styrkekramar till dig! ![[love]](/img/smilies/love.gif)
Sådant här är skitjobbigt men du kommer lyckas ta dig igenom det. Straffa inte dig själv bara för det du kunde ha gjort, blicka framåt! Lycka till och hör av dig om du behöver någon att prata med.
