Då och då hörde man på radion någon låt av honom, de flesta väldigt lättglömda och lämnade som enda intryck att komma ihåg att avsky herr Broberg, men det är en låt jag minns speciellt, för att jag inte tål att höra den alls, den där jävla båtlåten. Det kan vara det mest värdelösa någonsin i svensk musikhistoria och förmodligen riktad till en extremt menlös demografi i övre medelåldern och jag hoppas innerligt att ingen skulle sörja ens en sekund om den för evigt förlorades i tidens soptipp.

"Mitt Galleri Finns Det Inga Galler I" är en annan låt som jag har stora problem med, den är lite smått märklig med en något trallvänlig melodi men får det ändå att krypa under huden på mig av någon anledning, vet inte riktigt varför. Det finns några fler exempel att nämna, men de är på stora hela rätt oförargliga eller "meh" och att tala om dem skulle mest få mig vilja att ändra det sista stycket till något mindre milt så vi hoppar över det och konstaterar istället igen att jag har stora problem med denna människa.

Men så, tidigare i veckan så satt jag i ett väntrum där svt visades och det var något udda gammalt program med lite smålustiga sketcher och musik och jag fann det rätt underhållande, plötsligt spelades en låt som jag inte hört på väldigt många år och helt glömt bort, Ingela(la la la, la la la) och jag tänkte för mig själv att "den här är ju riktigt bra, undrar vem det var som gjorde den?", när jag efteråt kollade programtablån och såg att det var The Robert Karl Oskar Broberg Show så insåg jag att jag var tvungen att ändra min världsbild.
Så nej Robert Broberg, jag hatar dig inte, majoriteten av din repertoar var rent skräp men några få ljusglimtar gör nästan lidandet som bara båtar kan orsaka värt det, tack och hej.