Varför ska man känna sig underlägsen när man umgås med människor som är bättre, mer intelligenta, mer erfarna än en själv?
Man är väl underlägsen och man har sitt finger på scenariots puls.
Du är väl van?
Besvarade du inte din fråga nu?
Visioner:
Du är väl van?
Ja, faktiskt.
Horstat:
Besvarade du inte din fråga nu?
Egentligen vet jag själv varför. Jag vill bara beklaga mig över det.
Anarkandi:
Ja, faktiskt.
Måste vara jobbigt att vara underlägsen, har alltid undrat hur det känns.
Visioner:
Måste vara jobbigt att vara underlägsen, har alltid undrat hur det känns.
Du har väl inte direkt blivit känd genom att vara smart här på UM, men du måste väl umgås med ganska dumma människor då.
Anarkandi:
Du har väl inte direkt blivit känd genom att vara smart här på UM, men du måste väl umgås med ganska dumma människor då.
Anarkandi:
Du har väl inte direkt blivit känd genom att vara smart här på UM, men du måste väl umgås med ganska dumma människor då.
Pfft. Du vet så lite om mig.
underlä...gsen?
Konstigt nog känner jag inte igen den känslan.
Skönt att vara omgiven av idioter faktiskt.
Jag känner mig bara underlägsen när jag pratar med hunden, han är den enda som är smartare än mig.
Visioner:
Pfft. Du vet så lite om mig.
Och du vet så mycket om mig. Främling, vad döljer du för mig?
För att skam är motiverande.