Här kommer ett utdrag ut något jag skriver på. Ni får gärna komma med kommentar om de är skit eller toppen. Ha i minne att de är ett utdrag, ingen början eller slut på något.

När vi fått våra skåp, schema och sett alla rum på skolan var det dags för lunch. Ett av de mest fruktade orden i högstadiet. Vem skall man sitta vid. Vilken del av matsalen är okej och vilken är förbjuden. Det är här man bli indelad i grupper. Många säger att det bara är i Amerika som man gör så, men tro mig när jag säger de, matsalen på denna skolan var helig mark. Här kunde man peka ut grupperna. De som alla tyckte var coola tills man sett insidan, de som var nördar alltså de som kunde allt om dataspel och som spelade rollspel i skogen på fritiden, de som hade toppbetyg satt oftast med en bok framför sig och de som ingen ville veta av. De sistnämnda satt oftast med en stols mellanrum i ett hörn av Matsalen. Jag har dock aldrig sett någon som ätit inne på toaletten så som de gör i amerikanska filmer. De som skulle velat gör de hoppade oftast bara över lunchen.
När vi alla steg in i matsalen visste nog bara de som gått på denna skolan innan var de skulle sitta. Vi andra, som kom från en annan skola, fick nöja oss med att hänga på. I lågstadiet satt jag alltid vid de populäras bord, eller de var så att de som satt vid mitt bord var populära och i mellanstadiet satt jag vid de utstöttas bord. Var skulle jag komma att hamna nu. Om jag inte satt med någon så kunde jag låta bli att snacka, men jag ville ändå inte vara bland de som ingen ville veta av. Tjejerna som suttit bredvid mig hade börjat snacka med mig på rund vandringen och ville nu att jag skulle sitta med dem vid ett ensamt bord lite i mitten av allt. Det var någon äcklig uppvärmd potatis med ruttna morötter och sallad. Till det fick vi någon brunsås och kalla köttbullar. Jag hade alltid gillat köttbullarna i skolan, men dessa var annorlunda. De var mosiga och kalla.
Vi snackade om allt från lektioner och lärare till killar och hästar. Den smala långa tjejen bor också på en går. Dock verkar hon vara en tjej som gillar hästar och som kommer gilla dem länge. Själv har jag nästan precis fått min nya häst. Det känns lite som om att jag måste gilla hästar för att mamma och pappa gör de. För att hålla dem glad gör jag det jag är bäst på, det som har förstört hela mitt liv.
Inte ens nu vid lunch så kan jag låta bli att göra det. Jag har känt dessa två tjejer i några timmar. De är snälla och vill mig väl. Ändå så kan jag inte låta bli. Alltid är det något jag måste överdriva, något jag måste säga som jag inte vill. Något som ger mig mardrömmar så fort jag ser dem jag gjort det mot. Ögonkontakt är något jag måste undvika så fort jag sagt ett ord till någon annars vet de, ser de, hör de vad jag är bäst på.