Hur gammal är du? Är det via bup/vuxenpsyk/annat du blir utredd?

Jag är 14/15 snart och vi ska ta i kontakt med någon mottagning under något lov. Men först så ska vi till min lokala vårdcentral.

Kontakta BUP själva, dock är det kanske bättre att få remiss av vårdis. Eller ska ni gå privat? Då behöver ni inte vårdis innan.

Hur kom det sig att du fick påbörja en sådan utredning? vad krävdes?

finmatta:
Hur kom det sig att du fick påbörja en sådan utredning? vad krävdes?

Vi har inte ens kontaktat någon ens jag vill bara förinformation så att jag kan ev förbereda. 

Mrsbowie:

Vi har inte ens kontaktat någon ens jag vill bara förinformation så att jag kan ev förbereda. 

Men vem kontaktar man för att få en diagnos? Aldrig fattat
Haft ett helvete till liv vissa perioder men inte fått sådan hjälp. jag blir friskförklarad hela tiden, även om jag gråter och skriker
fattar inte
Svara gärna på frågan

Mrsbowie: Men jag undrar om någon här vet hur en sådan fungerar? Dvs steg för steg.

Först måste du ha kontakt med psykiatrin. Det kan du antingen få genom att ringa själv och försöka få en tid(ofta j*vligt svårt) eller att prata med din vårdcentral, kurator, skolsyster eller liknande och be dem hjälpa dig att få en remiss.

Sen får man oftast lite papper med frågor som man ska svara på. Mest sånna där man får välja mellan lite olika alternativ, samtidigt som man får prata med en psykolog, eller liknande, och förklara vad man tycker att man har för problem, hur de uttrycker sig osv.

Och när din psykolog tycker sig ha tillräckligt med information gör hen en sammanfattning och du får din diagnos om det anses befogat.
Kan dock hända att du även behöver prata med en läkare för ett sista omdöme.

Lite så har det iallafall sett ut för mig. Är dock inte diagnostiserad med borderline eller bipolär sjukdom, men väl med agorafobi och social fobi, samt är under pågående utredning för asperger och add. 

Hoppas svaret hjälpte lite. 

finmatta: Men vem kontaktar man för att få en diagnos? Aldrig fattat
Haft ett helvete till liv vissa perioder men inte fått sådan hjälp. jag blir friskförklarad hela tiden, även om jag gråter och skriker
fattar inte
Svara gärna på frågan

Ja, det är förjäkligt att få till den första kontakten. Minns att jag själv tänkte "Men vadfan, måste jag ta livet av mig för att folk ska fatta?!" Som tur e slapp jag det.

Om du går i skolan föreslår jag att du pratar med någon vuxen på skolan (typ en kurator) och ber den personen hjälpa dig att få kontakt med BuP eller vuxenpsyk.
Annars är det lättaste att gå till vanliga vårdcentralen och be att de skickar en remiss till psykmottagningen.

Tyvärr kan det vara rätt långa väntetider på psyk, beroende på vart i landet du bor osv. Men det brukar ta max nån månad innan man får komma dit och prata med någon.

Sen är mitt viktigaste tips såklart att man ska våga ta kontakt med vården och inte skämmas eller så. Det är alldeles för många som mår dåligt men inte vågar söka hjälp, så tyvärr måste man ta det första, och ofta det svåraste, steget själv.

Hoppas det går bra för er. 

Run Riot: Om du går i skolan föreslår jag att du pratar med någon vuxen på skolan (typ en kurator) och ber den personen hjälpa dig att få kontakt med BuP eller vuxenpsyk.
Annars är det lättaste att gå till vanliga vårdcentralen och be att de skickar en remiss till psykmottagningen.

Man får inte medicin utskriven om läkaren anser att man inte behöver medicin

Vill se vad jag får för medicin utskriven men kmr ej ta den, så har bokat en telefontid men läkaren ljuger om att han ringt mig aja, skitsamma. Tack för svaret iaf:)