Jag har börjat inse att jag utsätter en av mina vänner för psykisk misshandel, och det är en ganska skrämmande insikt, eftersom jag aldrig trott att jag skulle vara kapabel till att göra det.
Vi har känt varandra i ungefär ett års tid (över internet), men det var inte förrän i slutet av våren som vi började ha mer ordentlig kontakt och verkligen blev vänner. När jag sedan mot slutet av sommaren fick veta att hon haft känslor för mig... det var då allting brakade. Jag hade precis innan förlorat kontakten med en vän jag stått väldigt nära, i princip varit beroende av, och det blev som att jag överförde de här känslorna på henne. Lägg därtill till att jag är väldigt svartsjuk och paranoid.
Vi bråkar nästan konstant, om vad som helst. Världens löjligaste grej kan leda till ett bråk på enorma proportioner. Vi har brytit kontakten säkert 50 gånger, minst, men det slutar alltid med att vi återtar den.
Jag vet precis vad jag ska säga för att knäcka henne, och den senaste tiden har det blivit mer och mer precis det jag gör, jag är rent ut sagt grym mot henne. Jag säger saker jag vet ger henne skuldkänslor för att hon är med folk jag har ett dåligt förflutet med, hotar med att lämna henne om hon inte bryter med dem, etc.
Jag vet inte ens själv varför jag gör såhär eller hur jag ska sluta. Det känns som om jag håller på att bli galen. Hjälp..?
sluta vara elak mot henne, bara. ska det vara så jävla svårt? det är ju inte precis som att du är tvungen ![[confused]](/img/smilies/confused.gif)
Lågt! ![[shake]](/img/smilies/shake.gif)
(nästan lika lågt som ![[rolleyes]](/img/smilies/rolleyes.gif)
Acceptera hennes beslut, det verkar som om du bryr dig väldigt mycket och det bästa sättet för att visa det är att vara stöttande och inte att argumentera emot hennes val.
Men det är bara vad jag tror.
känner igen mig.. har också blivit psykiskt misshandlad. Min tjej hörde aldrig av sig och om var sur på mig vägra hon säga att hon älskade mig. Hon var med sina kompisar jämt lr tränade. hon älskade mig men hade inte tid för mig. jag mådde så dåligt och ville så gärna ha närhet av henne men när jag inte fick den försökte ja hitta den på annan väg.. jag var aldrig otrogen men kanske ngn för långkram eller så, ngn för snäll komplimang m.m.. Det fick henne att gå i taket och allting kändes som att det var mitt fel när det egentligen var hon som psykade mig. jag gjorde slut tillslut, stod inte ut.
fyfan alltså, börja aldrig psykiskt misshandla någon!
AliceT:
Jag vet inte ens själv varför jag gör såhär eller hur jag ska sluta. Det känns som om jag håller på att bli galen. Hjälp..?
Bestäm dig för att sluta, be om ursäkt, förklara läget och säg åt henne att säga till dig om det skulle upprepas så du kan sluta i tid och börja fundera över vad du håller på med.
