Aviseringar
Rensa alla

Uttråkad


Gajevy
Ämnesstartare

Hej allesammans!
Tog nyligen studenten och ha börjat jobba. Visst, det är härligt och så men jag är så uttråkad, gör typ inget annat än att sova efter jobbet. Dock beror det på hälsa... Hursomhelst så jag inte så mycket till kontakt med mina tidigare klasskamrater och vill umgås med folk. Problemet är att jag relativt blyg av mig men vill alltid lära känna nya människor. Det kan snabbt bli tystnad för att jag övertänker mina tankar och frågor i huvudet istället för att säga de och börja en konversation. Jag är inte heller en sådan person som vågar gå fram och prata med någon oavsett hur mycket jag vill det...

(Ville bara släppa det här från mina axlar:))


   
Citera

Är också uttråkad ganska ofta. Allt som jag tyckte var roligt förut har helt plötsligt blivit tråkigt. Tog också studenten nyss och har jobb men har ganska grov ångest över att jag ej kommer få vara ledig nu på sommaren vilket gör att motivationen till allt är på noll. 


   
SvaraCitera

Asstriid:
Är också uttråkad ganska ofta. Allt som jag tyckte var roligt förut har helt plötsligt blivit tråkigt. Tog också studenten nyss och har jobb men har ganska grov ångest över att jag ej kommer få vara ledig nu på sommaren vilket gör att motivationen till allt är på noll. 

Mih. _. 


   
SvaraCitera
Listus

Då går vi nu kom kom inga latmaskar här ;).

Nä men livet blir annorlunda med jobb och så. Tycker också det, därför ens fritid blir ännu viktigare. Kom igång med träning det gör en gladare och piggare och sen hitta på saker.

Som sagt ses ute nu alla kom kom 


   
SvaraCitera

Får jag fråga varför du valde användarnamnet? Vad betyder det? Kan jag vara din unnie? (L) 

Jag slutade vara blyg när jag började på folkhögskola. De första gångerna är alltid värst. Jag pratar aldrig högt när jag är ensam som jag tycker det är jobbigt att höra andra, då vet jag inte om de pratar med mig. Det är väl det enda jag stör mig på förutom presentationer.

Jag säger alltid "vad jag sett i mina serier" och sen händer det som händer. Blir mycket roligare av att prata och folk har lagt märke när jag säger att jag inte tycker om prat men gör det ändå. Vissa dagar blir jag knäpp på det, hade som en vana efter skolan att berätta allt som hänt för föräldrarna då de var nyfikna. Nu är jag trött på dem sammanfattningarna under veckan, precis när vi pratat om något kommer nästa person hem och ska höra vad vi gjort. Det blir aldrig samtidigt. Sedan det där med jobbet funderade jag på idag. 

Det tog ett år för mig att bli van i en ny stad, jag säger stad men det är ingen stad. Just då fick jag flytta igen och har vart i den nya omgivningen några månader. Men det gjorde mig lugn och bekväm att det kommer ta ett år, då de redan gått ett halvår kan man säga. Två saker är sig lik i vardagen och när jag kommer till den gamla staden som förändrar sig säger jag hemma "en vanlig dag idag igen då" 

Det som jag är deprimerad över nu är att jag är tveksam om jag kommer vara kvar på det nya stället för det känns inte alls bra. Ännu en flytt, tänk positivt.. vara på många ställen tills det bästa kommer. Precis som letandet efter jeans och skor. 


   
SvaraCitera

Jag har fått tillbaka två glädjen under den här jobbiga stunden. Sporten har kommit tillbaka. Jag trodde inte det. Var en vecka jag inte tränade och kände mig dålig över det. Allt illamående kommer långt efter när det hänt något bra. Samtidigt slutade jag se serier. Det hatar jag och vill börja med. Ursäkta om jag pratar om mig. Det är det enda jag kan.


   
SvaraCitera
Gajevy
Ämnesstartare

SkeletonGirl:
Får jag fråga varför du valde användarnamnet? Vad betyder det? Kan jag vara din unnie? (L) 

Jag slutade vara blyg när jag började på folkhögskola. De första gångerna är alltid värst. Jag pratar aldrig högt när jag är ensam som jag tycker det är jobbigt att höra andra, då vet jag inte om de pratar med mig. Det är väl det enda jag stör mig på förutom presentationer.

Jag säger alltid "vad jag sett i mina serier" och sen händer det som händer. Blir mycket roligare av att prata och folk har lagt märke när jag säger att jag inte tycker om prat men gör det ändå. Vissa dagar blir jag knäpp på det, hade som en vana efter skolan att berätta allt som hänt för föräldrarna då de var nyfikna. Nu är jag trött på dem sammanfattningarna under veckan, precis när vi pratat om något kommer nästa person hem och ska höra vad vi gjort. Det blir aldrig samtidigt. Sedan det där med jobbet funderade jag på idag. 

Det tog ett år för mig att bli van i en ny stad, jag säger stad men det är ingen stad. Just då fick jag flytta igen och har vart i den nya omgivningen några månader. Men det gjorde mig lugn och bekväm att det kommer ta ett år, då de redan gått ett halvår kan man säga. Två saker är sig lik i vardagen och när jag kommer till den gamla staden som förändrar sig säger jag hemma "en vanlig dag idag igen då" 

Det som jag är deprimerad över nu är att jag är tveksam om jag kommer vara kvar på det nya stället för det känns inte alls bra. Ännu en flytt, tänk positivt.. vara på många ställen tills det bästa kommer. Precis som letandet efter jeans och skor. 

Användarnamnet är ett shipnamn mellan Gajeel och Levy från Fairy Tail :). Jag försöker just nu tänka på min hälsa mycket mer nu och börja träna igen. Det är svårt när medicinen hindrar en i vissa lägen. Har börjat cykla (5km) till jobbet vilket är ett stort steg för mig, innan kunde jag inte ens cykla 100 m utan att vilja kräkas. 

Jag vet ej om allt detta är en fas för mig just nu. Min mor sa att jag var eventuellt utbränd i början av mars med misstankar om att jag har också varit med om tidigare. I början av året hade jag praktik fram till april, under tiden hade jag skolarbete som släpade men jag hann med deadlines och jag jobbade nästan varje helg. Mår bättre idag men jag vet inte om det ligger kvar hos mig då jag inte märker något.


   
SvaraCitera

Gajevy:

Användarnamnet är ett shipnamn mellan Gajeel och Levy från Fairy Tail :). Jag försöker just nu tänka på min hälsa mycket mer nu och börja träna igen. Det är svårt när medicinen hindrar en i vissa lägen. Har börjat cykla (5km) till jobbet vilket är ett stort steg för mig, innan kunde jag inte ens cykla 100 m utan att vilja kräkas. 

Jag vet ej om allt detta är en fas för mig just nu. Min mor sa att jag var eventuellt utbränd i början av mars med misstankar om att jag har också varit med om tidigare. I början av året hade jag praktik fram till april, under tiden hade jag skolarbete som släpade men jag hann med deadlines och jag jobbade nästan varje helg. Mår bättre idag men jag vet inte om det ligger kvar hos mig då jag inte märker något.

Det kan säkert ligga kvar. Jag lyckades se en film igår fast jag haft mardrömmar om scenerna innan. De har försvunnit drömmarna så nu vågar jag se mer filmer. Samma med hudproblem som kommer och går.


   
SvaraCitera

Gajevy:
Hej allesammans!
Tog nyligen studenten och ha börjat jobba. Visst, det är härligt och så men jag är så uttråkad, gör typ inget annat än att sova efter jobbet. Dock beror det på hälsa... Hursomhelst så jag inte så mycket till kontakt med mina tidigare klasskamrater och vill umgås med folk. Problemet är att jag relativt blyg av mig men vill alltid lära känna nya människor. Det kan snabbt bli tystnad för att jag övertänker mina tankar och frågor i huvudet istället för att säga de och börja en konversation. Jag är inte heller en sådan person som vågar gå fram och prata med någon oavsett hur mycket jag vill det...

(Ville bara släppa det här från mina axlar:))

Det värsta för mig just nu är att jag jobbar vansinnigt mycket så jag har inte tid att göra så mycket annat, eller ja man kan ju skapa tid åt sig ibland. Jag skulle gärna träffas över en fika och prata, det vore inte fel. Det bler mer fel att inte säga något alls än att faktiskt säga något, sen kan det bli tokigt men sånt händer.


   
SvaraCitera