Visst tror jag bestämt att denna dag var nog en av de vackraste dagarna på året. Som om någon sken över den mark som han satt på. Det var varmt och folk omkring var glada. Men det var inte han. Om det nu vore så att solen sken eller inte, så visste denne man ingenting det om. Om det nu vore så att folk var glada, så visste denne man ingenting det om. Och om det nu vore så att detta var en av de vackraste dagarna på året, så visste denne man ingenting det om, för i denne mans värld så fanns inget av detta. I denne mans värld fanns bara en grå och suddig verklighet, det finns ingen värme, dock ingen kyla heller. Inte heller fanns det några glada människor omkring honom. I denne mans värld, fanns inget.
Visst var det så att gräset var grönt och mjukt. Men för denne man fanns det ingenting. Inga känslor, inga tankar. För visst finns det inga känslor eller tankar, hos den man som just fått sin värld fråntagen. För visst finns det inget glatt, hos den man som endast ett brustet hjärta har.