Började ettan för ca 3 månader sen och det har varit bra och jag trivs i min nya klass och jag har äntligen skaffat mig lite riktiga kompisar.
Eller så verkade det, i alla fall.
I allmänhet så är de jättetrevliga och schyssta och vi har haft massvis med kul på bara 3 månader. Vi har även umgåtts på fritiden och inte bara i skolan och det var väl kul men det är några saker som rent av stör mig som jag har upplevt med andra människor tidigare.
Grejen är att de hänger med varandra osv. osv. och ibland är jag med också men det är det att de frågar aldrig mig om jag ens vill vara med, så jag måste alltid fråga själv och jag är trött på sånt. Som jag skrev är det absolut inte första gången jag är med om det här, det hände med en massa olika människor under hela högstadiet och det ska inte få fortsätta.
Jag fattar inte varför det är så. De är jättetrevliga och de tycker förmodligen inte att jag är tråkig eftersom det är lätt att få dem att skratta. Här om dagen så skulle jag spela online med en av mina kompisar och det gick ju bra även fast vi torska hårt. Men innan vi började spela så frågade jag honom om vi kunde prata på Skype och det gick inte därför att han redan var i ett samtal.
Jag vet att jag nog kommer låta känslig men liksom, kunde jag inte bara få vara med i samtalet då? Jag förstår inte varför jag inte skulle få, han kunde ju inte ha pratat med mer än 2-3 andra och jag skulle knappast vara med i samtalet för att störa.
Han, eller egentligen allihopa pratar på Skype nästan varje dag, eller kanske inte varje men jag antar att de gör det men jag vet inte riktigt. Hursomhelst, de pratar med varandra ofta och de vill liksom aldrig prata med mig, men i skolan så pratar de gärna med mig, fast oftast så måste jag börja prata med dem fast ibland pratar de med mig först.
En gång så ville jag prata med en annan kompis i gruppen men har var redan i samtal och jag frågade om jag fick vara med och han kunde inte ens ge mig ett ja eller nej. Ibland känns det som om de inte vill veta av mig och det sårar mig otroligt djupt fast de märker ingenting, de har ju inte sagt någonting, precis.
Jag förstår att man inte ska vara på hela tiden och att de vill inte vara med samma människor hela tiden och det accepterar och respekterar jag. Men när det går så långt att man nästan inte har någon kontakt så börjar jag undra.
Skulden har jag lagt hos mig själv därför att det har hänt mig så många gånger med olika människor så felet måste vara hos mig men jag vet inte vad. Morsan säger att jag ser lite arg ut ibland fast jag känner mig inte arg alls och jag försöker inte se arg ut heller, det kan ju vara nåt sånt. Eller så har jag kanske sagt nåt dumt till dem fast jag inte förstod det och så nu vägrar de prata med mig eller nåt.
Jag menar inget ont mot dem eller någon annan men ibland verkar det som om de gör det och jag känner att de inte bryr sig om mig alls och det känns förjävligt.
Överväger om jag ska skita i dem eller om jag ska försöka laga det här på nåt sätt om det ens går. Jag måste ha gjort något fel, någonstans som jag inte har insett.
Snälla hjälp.
