hej. jag har inte mått så bra den senaste tiden.
just nu är allt väldigt jobbigt. mina föräldrar ska skilja sig och det har fått mig att må dåligt. sedan har jag också haft mycket ångest över skolan. jag tänkte hela tiden att jag måste vara bäst i skolan, jag måste ha snygga kläder och smink i skolan, jag måste vara med rätt personer i skolan, osv. jag har mått så dåligt över allt den senaste månaden, men på de senaste två veckorna har allt ändrats. jag känner INGET. jag är inte ledsen längre, inte nervös, inte glad, inte pigg eller taggad. inget. det enda jag känner är trötthet ibland. annars - inget! jag vet inte vad som händer eller vad jag ska göra. jag vill inte sjunga, rida, rita eller gå på promenader längre. jag har ingen ork eller lust till att göra något. allt är bara tomt inombords. jag vill känna känslor igen! Jag vet bara inte hur. det är som om jag vet vad jag ”borde” känns. Jag vet t.ex att jag borde vara ledsen över att mina föräldrar ska skilja sig så jag gråter. det strömmar ut vatten ur mina rödgråtna ögon, men jag är inte ledsen.
jag.
känner.
inget.
alls.
har detta hänt er och vet ni var det är? Det är som om jag har varit i nerförsbacke i de senaste månaderna men nu har jag bara tvärbromsat och kan inte fortsätta framåt.
snälla skriv lite hjälp och tips!!
Bli i ett förhållande sen få ditt hjärta korssat. Då blir du nog ledsen. Vet att det är konstigt men du borde testa
brokenwings: Jag vet t.ex att jag borde vara ledsen över att mina föräldrar ska skilja sig
Nej. Det är inte logiskt över huvud taget att vara ledsen över föräldrars skilsmässa.
Känner igen mig i min kompis som har hänt samma som för dig. Vi kan ta i pm men först ska jag sova 
123fendas:
Nej. Det är inte logiskt över huvud taget att vara ledsen över föräldrars skilsmässa.
På sätt och vis. Man kan va glad över de också och de kan bara bli bättre efteråt. Man kan fortfarande gilla personerna en och en men kanske inte ihop. Ibland behöver man inte prata om det, utan svaret har alltid funnits där.
123fendas:
Nej. Det är inte logiskt över huvud taget att vara ledsen över föräldrars skilsmässa.
Varför skulle det inte vara logiskt? Man kanske gillar båda sina föräldrar och nu får man inte träffa en av dom lika ofta, så länge de inte byter varje vecka tex.
Maymay:
Varför skulle det inte vara logiskt? Man kanske gillar båda sina föräldrar och nu får man inte träffa en av dom lika ofta, så länge de inte byter varje vecka tex.
Du har nog rätt. Jag tänkte att det inte nödvändigtvis var en konsekvens, men jag kanske är pedantisk/orealistisk
det låter som en kombination av att helt enkelt vara tonåring och på väg att bli deprimerad. jag var väldigt apatisk i högstadiet också. sen svängde det. försök ta det lugnt, känslorna kommer när de kommer, det är ok att inte vara upprörd också.
123fendas: men jag kanske är pedantisk/orealistisk
haha va
123fendas:
Vad?
jag undrar hur du menar. eller vad du menar, till att börja med. pedantisk/orealistisk?
123fendas: Jag tänkte att det inte nödvändigtvis var en konsekvens
Jag tänkte att skilsmässa inte nödvändigtvis betyder att man inte får träffa en av dem lika ofta.
I verkligheten, pragmatiskt, kanske det är så i över 99% av fallen. Därför tänker jag orealistiskt.
Även pedantiskt, för att jag tänker på en sådan raritet.
123fendas: Även pedantiskt, för att jag tänker på en sådan raritet.
orsaken till att man blir förvirrad är för att orden inte betyder det du verkar tro. pragmatisk är samma sak som saklig, eller praktisk, det har ingenting med "verkligheten" att göra. pedantisk är man om man är överdrivet noggrann, det har ingenting med att "tänka ovanligt" att göra.
typ om jag gillar att planera, ha koll, eller är tydlig/jordnära, då är jag pragmatisk.
jag är pedantisk med språket, alltså säger jag ifrån när någon säger fel.
wineing:
orsaken till att man blir förvirrad är för att orden inte betyder det du verkar tro. pragmatisk är samma sak som saklig, eller praktisk, det har ingenting med "verkligheten" att göra. pedantisk är man om man är överdrivet noggrann, det har ingenting med att "tänka ovanligt" att göra.typ om jag gillar att planera, ha koll, eller är tydlig/jordnära, då är jag pragmatisk.
jag är pedantisk med språket, alltså säger jag ifrån när någon säger fel.
Jo, jag är pedantisk, för jag säger "det är inte logiskt att vara ledsen över föräldrars skilsmässa", trots att det extremt ofta är logiskt. Att ta upp det är onödigt, pedantiskt skulle jag säga. Dock erkänner jag att jag kan ha använt ordet "pragmatiskt" lite fel
123fendas: Jo, jag är pedantisk, för jag säger "det är inte logiskt att vara ledsen över föräldrars skilsmässa", trots att det extremt ofta är logiskt.
återigen, det är inte vad pedantisk betyder.
men kul att du lärde dig mer om pragmatism.
wineing:
återigen, det är inte vad pedantisk betyder.
men kul att du lärde dig mer om pragmatism.
Jag kommer då aldrig använda de orden, försökte läsa detta iaf, blev förvånad jag lyckades stava till initiativ igår men skulle aldrig säga de högt 
