Har det bättre än någonsin. Slappar på folkhögskola, leker kurragömma, spelar munchkin, hittar på bus, pratar filosofi, bjuder på mat, skriver manus, planerar revolutionen, lär mig nya skillz, dricker té och gosar. Det hade jag nog inte trott när jag var yngre, hade ingen bild av framtiden ö.h.t. Det mesta var som en tät dimma.
Om ett par år kommer jag ha arbete och barn. Men vill inte ändra så mycket på hur jag lever, och jag tänker aldrig börja bry mig om att köpa saker eller om kälkborgerlig respektabilitet.
Som person är jag väl i grunden samma barn som när jag var sju, fast jag har lärt mig mycket mer om mig själv, om andra och om världen. Och jag är mer ansvarsfull. Tänkte fortsätta på det här spåret.
Jag har lägenhet i stockholm, är gift och jobbar med online-poker/casino. Inga barn än, men det kommer väl. Jag är nöjd, det blev som jag ville att det skulle bli.
sabbar allt
inget
Officer, rik eller knarkare.
pensionär
jag är bra på saker som inte spelar roll och med en stark vilja för mitt fortsatta liv på en spännande plats eller i en spännande utbildning. jag är mindre dum i huvudet, en bättre person, bunden till verkligheten, kan min stil, älskar min sexualitet.
kuf, stolle, sjuk
så blir det när man är uppväxt utan den grundläggande kärleken och tryggheten. man letar i hela sitt liv efter någon som ska göra en hel tills man stöter på någon galen som får en att älska att vara själv eller så gör man inte det utan utvecklar ångestsjukdomar, begår självmord eller knarkar sönder sig
kan bara säga att jag aldrig hade klarat det utan mynonas, missanox och min killkompis hjälp.
inget än
ceka92:
varför?
känns som det. det är där jag har arbetserfarenhet och bra referenser. det är ju inte precis så att jag kommer kunna leva på min konst. det gör ingen med från arbetarklassen.
är servitris för tillfället, men nästa år ska jag nog med lite tur lyckas bli egenföretagare, annars får jag väll börja plugga till fastighetsmäklare eller något annat fjantigt
