Jag är 17 år och jag har aldrig varit kär, tror jag är lite rädd för att bli kär. Kärlek är inte bara positivt och att bråka med de personer jag tycker om mest är det värsta jag vet. Just nu känner jag bara att jag vill vara singel hela livet. Samtidigt tycker jag det börjar bli jobbigt att vara oskuld fast jag känner mig ändå inte redo för att ha sex och sånt. En annan grej jag är rädd för när det gäller förhållande är att träffa hans föräldrar för att jag är rädd för vad dom ska tycka om mig. Vet verkligen inte vad jag ska göra, finns endel killar som har blivit intresserade av mig under detta året men jag känner att det är killarna jag ser som kompisar är dom killarna som blir kära i mig. Medan de killarna jag är intresserad av inte är lika intresserade av mig. Jag orkar inte med att vara tonåring längre, vill bara gråta...
Du säger att det börjar bli jobbigt att du fortfarande är oskuld. Vill du verkligen bli ihop med nån då eller är det mest bara ha sex? Förlåt om det är en dum fråga men undrar det.
Jag blev av med oskulden när jag va 18 tror jag. Har hellre aldrig varit kär men nu kanske jag är 
I ungefär ett år har jag haft sex med en kille (till och från) som jag inte alls är kär i, det hade jag egentligen inte behövt om jag säger så
Jadu...
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill. Men jag tror inte jag skulle kunna ha sex med vem som helst helt plötsligt. Isåfall vill jag verkligen älska den killen, men jag vet inte riktigt om jag är redo för ett förhållande. Vet att detta låter konstigt...
att...
....offra sitt liv för en vän
..... att förlåta allt
....att älska alla som du älskar dig själv
...om nån slår dig vända andra kinden till
.....hitta en partner och gifta sig, vara trogen denne livet ut.
vet ej men det ler inte till bra grejer iaf.
Älskar att vara kär... ^^ Det blir jag också ganska lätt... Men när jag är kär ÄLSKAR jag inte den personen utan att det pirrar i magen, blir röd i ansiktet, kan inte sluta fnissa, kan inte få ögonkontakten med den killen utan att bli röd/fnissa... Typ så är det för mig. 😀
roligtjej:
Jag är 17 år och jag har aldrig varit kär, tror jag är lite rädd för att bli kär. Kärlek är inte bara positivt och att bråka med de personer jag tycker om mest är det värsta jag vet. Just nu känner jag bara att jag vill vara singel hela livet. Samtidigt tycker jag det börjar bli jobbigt att vara oskuld fast jag känner mig ändå inte redo för att ha sex och sånt. En annan grej jag är rädd för när det gäller förhållande är att träffa hans föräldrar för att jag är rädd för vad dom ska tycka om mig. Vet verkligen inte vad jag ska göra, finns endel killar som har blivit intresserade av mig under detta året men jag känner att det är killarna jag ser som kompisar är dom killarna som blir kära i mig. Medan de killarna jag är intresserad av inte är lika intresserade av mig. Jag orkar inte med att vara tonåring längre, vill bara gråta...
Ber om ursäkt om jag kommer skriva en bibel nu men here i go....
Orden älska och kärlek är svåra att säga vad det är och hur man vet att det är det man verkligen känner. Jag kan säga att jag varit kär, rent av förälskad en gång i mitt liv. Men att jag fick de känslorna kan jag inte riktigt beskriva, man snarare vet att man tycker om den personen.
Ofta blir det första ögonkastet som avgör om man är intresserad av personen eller ej. Sedan pratar man med personen och det är här man får en bild över om man ogillar, gillar eller kanske skulle vilja gå steget längre. Detta är dock inte alltid lätt och kan även ta lite tid att veta med säkerhet om man vill gå längre än till vän.
Att vara nervös inför föräldrar är dock inget ovanligt, vet att jag varit nervös för att både möta men även för min dåvarande tjej för henne att möta min föräldrar, detta då man inte vet hur hon/han/hen skall reagera på dom och tvärtom.
Sen skulle jag säga att om det är någon du skulle vilja träffa (dejta om man vill använda det ordet) är det bara att fråga, det kommer vara pinsamt, nervöst men även lite härligt att man faktiskt vågar. Om man inte får ett ja är det bara gå vidare, om de svarar ja är det bara att se hur det går och ta det därifrån.
Hoppas detta hjälper
MVH Realm
kärlek finns ikke
Sonny:
kärlek finns ikke
inte? jag känner dig inte, men om du hade bett mig om en hundring till mat så hade jag gett dig. du behöver inte betala tillbaks. det är kärlek.
jaaa du.... det där var jättefint sagt! 🙂
Sonny:
jaaa du.... det där var jättefint sagt! 🙂
svara på mig fråga hur du vet att kärlek inte finns istället
hahah det var bara nått som jag sa, det finns väl men det är bara jobbigt i längden allt det där med kärlek!
Sonny:
hahah det var bara nått som jag sa, det finns väl men det är bara jobbigt i längden allt det där med kärlek!
Varför sa du att det inte finns då
och varför skulle det bli jobbigt i längden
Jag får sån kick när jag är kär. Överdrivet glad hela tiden. Allt är frid och fröjd. Finns inga sorger i livet kvar. Tiden går plötsligt jättesnabbt. Och jag prioriterar då som en påse nötter.
Jag är glad för att det händer i snitt med 3-4 års mellanrum. Det har följt sitt tidsmönster väldigt troget så här långt. Vänta, 3-4 år?! Jag har varit singel sedan 2010. Det är snart dags igen då! ;S
